Nyårsfirande

Några dagar sen är julkaktusen, men ståtlig ändå. Tilläggas ska att andra sidan av växten blommade för några veckor sedan. Maria har svårt att trivas utan blommor/gröna växter i fönstren, men hon klagar inte så mycket längre.

Ganska lugn förmiddag, vi tog en tur till närmaste butiksområdet för att inhandla ny väggkalender. Kalendrarna reas här ut redan innan nyår (julklappsinköpen är ju över, så varför inte?).

Vid sextiden började vi laga till vår nyårsmiddag. Inget avancerat; advocado som förrätt, en köttbit och klyftpotatis/bearnaisesås/cole slaw som huvudrätt, samt glass och melon som efterrätt.
Vi hade funderat lite under förmiddagen om vi skulle besöka en pub runt tolvslaget, för att inte sitta hemma ensamma hela dagen. Sagt och gjort, halv elva gav vi oss iväg. Puben vi hade valt ut hade precis som de flesta andra nyårpubar ett liveband. Hatten och diademet som syns på nyårsdagens foto fanns att plocka för den intresserade, liksom tutor. Strax innan tolvslaget delades det ut någon form av bubbel. Årsskiftet räknades ner med hjälp av direktsändning på tv. Då vi var inomhus, såg vi inte mycket av fyrverkerier, dock släpptes mängder av ballonger (givetvis med HappyNewYear-text) lösa i baren och när folk trampade sönder dem lät det precis som smällare. Vi blev inte så långvariga efteråt utan tog gratisbussen tillbaka (det hade blivit kallare att gå hem så här dags). Bra initiativ med bussarna (gratis under nyårsnatten), fick förhoppningsvis några att lämna bilen hemma istället för att chansa på hemvägen.

Mellandagsshopping

Vi hade inget annat planerat för dagen, så varför inte kolla in mellandagsrean ("After Christmas Sale") är i USA. Vi började dagen med att åka till en för oss ny butik, World Market. Glöggen som vi hoppats hitta där, var sedan länge slutsåld. De får bara in två leveranser per år, som går åt ganska fort. En svensk import som de kommit att gilla här borta.
Därefter spenderade vi några timmar på West Towne Mall. Dagens inköp lite av varje, blev jeans (M), strumpor (O), billiga skor (O), klänning (M) och röd collegetröja med Wisconsin-tryck (M &O). Ibland kan det vara svårt att motstå reapriser, som när allt i hela butiken kostar max $8.98 (+ moms, på Steve & Barry's).
När vi ändå var i sydvästra delen av stan, passade vi på att handla mat på Woodmans (billigaste matbutiken i stan). Med lite mer okänd butik tar inhandlingen sin lilla tid, och blir inte jättebillig totalt sett.
Väl hemkomna hade det börjat bli dags för middag.

Ledig i mellandagarna - inte här

Hemma i Sverige var det ju inte ovanligt att man tog ledigt i mellandagarna, speciellt som det i år bara krävs två semesterdagar för att var ledig 1½ vecka. Här har vi dock inte den tanken, utan jobbar dessa två dagar. Vi anses ju ändå haft långledigt i och med att vi var lediga tre juldagar (en helgdag här). När man inte har någon familj att åka till heller, så kändes det som om vi lika väl kunde jobba. Vi har hunnit vara hemma och koppla av i flera dagar ändå, samt sparar semesterdagarna tills vi har något mera planerat (läs utflykt).

Annandagskontakt med Sverige

Morgonen ägnades åt ett tvåtimmarssamtal till Sverige, den småländska sidan. Vid tillfällen som detta är Skype med videoöverföring riktigt trevligt att det finns. Har man därtill tillgång till bärbar dator, så kan man få med den delen av rummet där något händer.
Vi fick vara med på både julklappsutdelning och lite jullekar. Julklappsutdelning först på Annandagen kan verka konstigt, men det finns en logisk förklaring. Som alla vet är det svårt att vara på två ställen samtidigt på julafton, man har ju två familjer att fira jul med i ett parförhållande. Marias familj har löst det problemet att vartannat år samlas vi på julafton och året efter på Annandagen. Marias syster och bror med familjer följer samma rutt, så hela familjen kan träffas under julhelgen, bara inte alltid på julafton. System som fungerar om föräldraparen inte bor allt för långt ifrån varandra, och ger minst en heldag i jul hos båda familjerna.
Tidsskillnaden gjorde att vi man inte riktigt var på samma nivå av julstämning. Medan vi just hade ätit frukost, snaskade Sverige på julgodis efter intagen julmiddag.
Under eftermiddagen jobbade vi någon timme, det är ju vanlig vardag här i USA. Maria jobbade på datorn hemifrån och med lite lättare uppgifter, som komma ifatt med (läs renskriva) anteckningarna i labboken.
Middagen bestod av de sista resterna av julmaten. Lite julgodis gottade vi oss med under kvällen. Stackars Olle kunde nu på riktigt njuta av vår hemmagjorda julmat, efter att ha frisknat till från några dagars snuva som nedsatt hans smaksinne.

Kinesisk juldagsmiddag

Juldagen idag - jaja, för oss innebar det inte så jättemycket. Mest att man med gott samvete kunde koppla av hemma, inklusive en promenad.
Solen sken idag och det var någon plusgrad (C) ute, vilket vi tackade för. Islagret på bilen (från lördagens dimma innan kyla igen) tinade därmed upp och dörrarna gick återigen att öppna. Har man bara uteparkering, så drabbas man av väder och vind.

Har man ingen familj i närheten att fira jul med, varför inte göra det med kompisar istället. Vi var hembjudna till Marias f d labkompis, tillsammans med två andra från labbet (en träffade familjen en helg tidigare och en är från Thailand).
Traditionell amerikansk julmiddag stod dock inte på menyn, det får vi vänta på till nästa år kanske. Istället serverades kinesisk "hot-pot", en form av fondue men med buljong istället för olja. Lamm och fläskkött i tunna skivor, räkor, fiskbullar, någon form av rot som liknade potatis, sallad mm fick koka några minuter i grytan. Sedan plockade man vad man kände för från grytan. Man satt och åt över ganska lång tid, men innebar inte en tung/dåsig mättnad (som julmat brukar göra), utan mera behaglig.
Helt klart annorlunda julmat.
Vi hade med oss hemmagjord glögg med tillbehör och pepparkakor, vilket verkade uppskattas.
Till efterrätt bidrog vi med gårdagens knäck.

Första julen i USA

Julaftonen var ganska stillsam. Vi hade några samtal med Sverige på eftermiddagen (svensk kvällning), dels med den östgötska delen av familjen och dels för första gången via Skype med Marias syster (mikrofon välkommen present i det hemmet).
Under dagen tog vi en promenad, till mataffären för att införskaffa lite till ”julpyssel”. Kändes konstigt att handla på julafton, men allt är öppet här. I USA firas inte julafton lika mycket, utan är en helt vanlig arbetsdag.
Maria har kopplat av med att lösa Kakuro, medan Olle läst. Enligt svensk tradition hade vi julklapsöppning idag. Här i USA gäller ju annars juldagen, som dessutom är den dagen man menar när man säger jul. Amerikanarna anser att vi har det onödigt lyxigt med tredagarshelg. Vi försvarar oss med att vi inte haft någon större helg under hela hösten, här hade de ju Thanksgiving för en månad sedan.
Som julmiddag blev det finska lådor (över från julfesten), sill, ägg (med kaviar för Maria, pressades ut ur tuben från julfesten), köttbullar och något som nästan liknade prinskorv. Vi saknade julmusten, och fick hålla till godo med lite mörkare öl (speciell julöl har vi inte sett i affärerna).
Som julpyssel under kvällen, gjorde vi knäck. Då vi inte hittade små formar (pappers eller folie), fick det bli en amerikaniserad variant – större (i bullformar).

Merry Christmas!

Förberedelse inför julen

Helgen har varit utan så mycket händelser. Söndagens förmiddag ägnades åt julstädning, inte överambitiöst mycket, men i alla fall ordentlig veckostädning (som vore bra om den gjordes i vanliga fall).
Lagom till jul har vi lyxat till det med att köpa butiksbakat bröd till frukosten. Trevligt med något annat än standardbrödet, vilket är mer som mörkare rostbröd. Vi valde en limpa med sötpotatis, riktigt god. Det är vid sådana här tillfällen som man inser att man saknar det större utbudet av limpbröd som finns i svenska butiker (undantaget butiksbakat-hyllan).
I brist på julbastu fick det bli ett julbad. Maria är uppvuxen med att det blir en extra bastu (vedeldad givetvis) dan före dopparedagen, trevligt så att man kan känna sig riktigt ren till jul.

Kinabuffé

Marias fd labkompis, som flyttade för snart 2 månader sedan, var tillbaka i sta'n på julledighet. Han dök upp lagom till fredagsölen på jobbet (sker inte varje vecka). Därefter var vi ett gäng som begav oss till en kinarestaurang för gemensam middag. De många olika maträtterna som ställdes in till huvudrätten placerades på en stor snurrplatta i mitten av bordet. Sedan plockade man lite av varje, så som svamp, stekta bönor, friterad kyckling, kyckling i sötsur sås, fisk i stark sås och fläsk. På flertalet av faten fanns det pepparfrukter, som Olle gladeligen knaprade i sig några stycken (till de andras förvåning "Ni har väl inte så stark mat i Sverige?").
Notan blev en glad överraskning med tanke på hur mycket mat vi fått, vi delade rakt över(de flesta drack bara vatten).

Sovrummet

Ytterligare en del av lägenheten som vi inte klagar på, stort och luftigt.

För att fylla ut lite har vi två extrastolar här inne, som vi faktiskt använder och sitter och läser i (jobba med bärbar dator fungerar också). Sovrummet vetter åt söder, så här är det ljust längre på eftermiddagarna. När det börjar skymma inne i allrummet kan man flytta till sovrummet och läsa och då glädjande upptäcka att det inte alls är mörkt redan.

En rymlig byrå (på övre bilden) är ett bra komplement till garderoberna. De är förresten två inne i sovrummet, så inget kiv nu om vem som tar upp mest plats totalt (när vi har var sin). Ena garderobsdörren inkluderar helfigursspegel, vilket Maria saknade hemma i Sverige.

Sängen är av queen-size, vilket räcker bra till oss båda. Nu inte heller amerikanska modellen med två madrasser utan den är egentligen en futon (mer som europeisk modell av säng). Vi införskaffade nya lakan och täcke, som liksom madrassen är i ett stycke för hela sängen. Man får lära sig att samsas. Sänglampan införskaffade vi efter ett tag, då vi insåg att en uplight i rummet inte är direkt läsvänlig i sängen.

Mattorna är ett av våra senaste nyinköp till lägenheten och mer eller mindre det enda (förutom sänglampan, gardinerna och sängkläderna) som inte är second hand i sovrummet.

Värmebölja?

Idag rapporteras hela 33°F, dvs plusgrad Celcius. Första gången sedan 2 december vi har temperaturer ”above freezing point”, som de uttrycker det här (Farenheit-skalan har ju ingen enkel brytpunkt som Celcius-skalan). Ja, några minusgrader (C) dagtid och tiotalet minusgrader nattetid har varit standard här i december. Vilket som ni förstått bidragit till att snön ligger kvar.
Hoppas att det inte blir isgata nu om det blir någon plusgrad dagtid. Det positiva med lite varmare väder är väl att vi återigen kan öppna fönster för vädring, de har varit fastfrusna några veckor.

Återhämtningsdag?!

Idag tog vi sovmorgon, för att sova i kapp lite av de missade timmarna pga sena kvällar under veckan. Det blev lite längre än vi trodde, då väckarklockan hade stannat på kvart över tio.
Efter den sena frukosten tog vi hand om disken i köket, inkl från två kvällars matlagning.
För att riktigt vakna tänkte vi sedan ta en promenad, vilket dock inte blev så lång (med lite baktankar från Maria). I stället lånade vi en skyffel av University Housing och gav oss in på projektet att leta fram en parkeringsplats. Med skyffeln vågade man hacka lite i islagret/packade snön som blivit underst. Man vågar inte ta i det hårdare lagret med en vanlig snöskyffel. Efter dryga timmens hårt arbete kan vi nog stoltsera med områdets mest röjda parkeringsplats (för dagen i alla fall).
Vi belönade oss sedan med lite adventsfika, lussekatter och pepparkakor. Armarna kändes ganska slaka när man väl slappnade av (vi är inte vana att "jobba").

Vid skymningen tog vi en promenad i alla fall, som ni ser. Vi tycker det känns typiskt amerikanskt att ha belysning i en massa olika färger. I villaområdet närmast oss är dock belysningen i trädgårdarna ganska stillsamma. Lite ljusslingor på hus eller buskar, men inget överdrivet mycket. Olika upplysta figurer (renar, tomtar mm) har vi däremot sett i andra delar av stan.
Vi kan erkänna att det idag känns ganska skönt att inte behöva laga maten. Middagen (och morgondagens lunch) bestod av överbliven Janssons/lådor och lite annan överbliven småplock. Lådorna gick inte åt i så stor utsträckning, det fanns så mycket annan mat, så vi fick t o m över så vi kunde stoppa i frysen. Smidigt att ha i julhelgen.

Skandinavisk julfest

Halv elva gav vi oss iväg till Sons of Norway's lokal här i Madison, Idun Lodge. En gemytlig stämning mötte oss (lite senare inkl julmusik), då borden stod snyggt dukade. Dekorationsgruppen hade varit och förberett under fredagskvällen.
På plats var norrmannen K, som stod och förberedde sin får-i-kål. Det första som slog oss var att köket inte var så stort för att vara ett storkök, men det skulle nog gå att använda trots det. Det fanns t ex ingen diskmaskin, men lite senare under kvällen dök två diskare upp. De hade varit med förr. Några riktiga storköksugnar som vi är vana från i Sverige, högskåp med plats för flertalet lager kantiner, fanns det inte heller. Två stora (djupa och breda) ugnar under den stora mängden plattor var vad vi fick hålla till godo med. Ugnarna blev fyllda till bristningsgränsen sista stunden innan varmrätterna började serveras.
Olle började med att koka 8 dussin ägg, som senare skulle delas i halvor och få (Kalles) kaviar på sig. "Vår" mat var ju redan färdig, så vi kunde hjälpa till där det behövdes i köket. Efter ytterligare någon timme dök det upp mer folk, bland dekorationsgruppen. Ostbrickor, sillsallader och annat för förstarätten förbereddes. Några av de varma rätterna tillagades under de sista timmarna, bl a ugnskokt lax.
Halv fem började de första gästerna dyka upp. Några hade med sig hemmalagad mat, som antingen skulle ställas undan för efterrätt eller värmas på till huvudrätten, om det inte var en kall förstarätt förstås. Olle och K var ansvariga för att förstarätterna (bröd, kallskuret, sill, gravlax mm) var framtagen till tio i sex.
Kl sex fick första bordet börja ta för sig. Halvtomma serveringsfat byttes med tiden ut mot fulla,de ihopplockade "resterna" åkte fram en tredje gång. Det tar en liten stund när dryga hundra personer ska ta för sig av alla godsakerna.
Vid sju kom så tomten, till barnens förtjusning. Många ville bli fotograferade med honom.
Halv åtta var det kallskurna utbytt mot varmrätterna, bl a våra lådor och så småningom en av våra två janssonsformar. Det mesta som man kunde önska sig från ett svenskt julbord fanns där, såsom griljerad julskinka, fläskstek, köttbullar och "prinskorvar" (uppklippta Wiener sausage som luktade prinskorv). Även några för oss okända rätter stod på serveringsbordet, men är det skandinavisk julfest, så bör det ju också inkludera rätter från våra grannländer.
Maria var ansvarig för att desserterna som inte redan var framtagna (= de kylda) plockades fram. Innan efterrätten var det dock dags för luciatåg, en blandning av vuxna och barn. Riktiga lusselinnen och levande ljus, inklusive i luciakronan. Såvitt vi kunde höra var alla sånger på svenska.
Vi var som sagt inte ansvariga för mer än vissa uppgifter under själva middagen, men det blev att vi och även de övriga som hade hjälpt till innan middagen höll oss i närheten av köket. En liten stund hann vi sitta ned vid ett bord, då vi också hade tid att njuta av den goda julematen.
Middagen avslutades med dragning av lotterivinster.
Gästerna verkade ha trevligt och man kunde höra samtal på flertalet språk under hela kvällen. Att samtala på svenska här tillhör ju inte vardagligheterna (förrutom hemma i lägenheten). Flertalet gäster kom och tackade kökspersonalen för all god mat. För oss som är utomlands första året känns det inte så farligt om vi skulle missa någon typisk julmat. Men för de som bott här i flera år, kan vi förstå att det uppbringar gamla minnen med alla bekanta lukter och smaker. Förmodligen enda gången nu runt jul som de får svenskt julbord, man orkar nog inte leta reda på alla olika rätter till sig själv.
En del av gästerna stannade sedan kvar för att hjälpa till och städa lokalen och återställa den till tidigare skick. En del mat hade blivit över, den fördelades mellan oss som var kvar sist för att städa köket. Trevligt att få med sig lite julmat hem!
Vi var hemma vid midnatt, inte så extremt sent med andra ord.

Många lådor blev det

Matlagning stod på planeringen även ikväll, nu de finska lådorna. Då vi hade inte hade full koll (på förhand) på hur mycket formar som receptet fyllde, tog vi och gjorde dubbel sats. Vilket senare visade sig fylla tre formar, i stället för de två tänkta.
Först satsade vi på potatisskalningen, därefter kålrötterna. Dessa kokades var för sig, för att sedan mosas. Har man ingen potatisstöt, får vanlig slev och elvisp assistera. Vid halv åtta började vi den 4,5 timmar långa gräddningstiden i ugnen. Första 1½h var det dags för kålrotslådorna. Medan de var i ugnen skalade, delade, kokade och mixade vi till morotslådorna. Under timman de var i ugnen lagade vi i ordning lite fredagsmiddag åt oss själva. Sista två timmarna var det så dags för potatislådorna som stått och "sötmat" till sig någon timma. Då passade vi på att kolla på film. Vid kvart över tolv togs så de sista lådorna ut ur ugnen, och under tiden de svalnade framför öppen uteplatsdörr (vädring skadade inte i den uppvärmda lägenheten), så avslutade vi tittandet av filmen och lite extramaterial. Kvällen avslutade med att vi skulle få in alla formar i kylen, grönsaksbyttan (nederst i kylen) fick tillfälligt ställas i köksfarstun där det är svalt (inget element).

Förnyelse av arbetstillstånd

Eftersom arbetstillståndet för Olle bara utfärdas för ett år i taget, var det nu dags att skicka in en ansökan om förnyelse. Det kanske låter som om det borde ha gjorts redan vid det här laget, men vi har väntat på papper från universitetet som visar att vi får vara här ett år till och därför inte kunnat göra det tidigare. Det mesta för ansökningen kunde återanvändas från förra gången, ett par nya foton var den största skillnaden. Förhoppningsvis går det minst lika snabbt att förnya tillståndet som vid den första ansökan, men jag räknar med att det kommer att var någon eller några veckor i början av januari som jag inte kan arbeta.

Lucia med fiskrens

Kvällens projekt var att förbereda en form Janssons frestelse inför lördag. Potatisskalningen tog sin lilla tid, då skalaren bara bråkade (ganska nyinköpt). Vi processade potatisen på vanligt rivjärn, man tager vad man haver. Parallellt tog vi hand om ansjovisen - hela inlagda ansjovisar hur gör vi med dem? var vår första tanke. Efter en stund pilligt pysslande lyckades vi i alla fall få fram filéerna.
Att det idag var luciadagen har mer eller mindre gått helt obemärkt förbi. Det blir lätt så när det inte sänds på TV eller firas gemensamt på arbetsplatsen.

Sista planeringen inför julfesten

Kl ett var det dags för det sista mötet inför nästa lördags julfest. Vi skall ju göra Janssons frestelse och ett antal (finska) lådor. Mötesvärden och tillika köksgeneralen hade lyckats få tag på en burk ansjovis som är den vi är vana vid från Sverige. Övriga ingredienser till Janssons skall inte vara så svåra att få tag på här. Vi delade upp burken mellan oss, han skall göra en form och vi en. Våra bidrag kommer lagas här hemma på torsdag-fredag, så att de bara behöver värmas strax innan festen.
Det verkar som om det går att få tag på rätt mycket av den mat som man förknippar med julen om man anstränger sig lite (=går till specialbutiker), det skall bli intressant att se hur vi kommer att uppleva det och om vi kommer att sakna något.
I övrigt en ganska stillsam eftermiddag med ovanligt tidig middag.

Lite julstämning även för oss

Hittills har vi inte haft något julpynt framme, men idag bestämde vi oss för att ändra på den saken. Vid tiotiden gav vi oss iväg och shoppade lite julgranskulor, men i brist på gran hängde vi upp dem ovanför altandörren och på lite andra väl valda ställen (gardiner, under några lampor mm).
Kvällens film blev Spiderman I, lite skillnad mot gårdagens "The hills have eyes". Vi har inte bestämt oss om vi skall se uppföljarna till respektive film, men troligtvis blir det så. Så länge som posten sköter leveranserna till och från oss (inte alltid) så hinner vi ju med två filmer varje helg.

"Lussekatter, what?"

Idag var det Marias tur att ha med något ätbart till veckans labmöte och vad passar inte bättre så här i december än lussekatter. Ingen hade direkt koll på vad luciafirande innebär, så Maria fick dra en kort förklaring, dock undvek hon sångdelen (får bli från datorn nästa torsdag). Våra hembakade ting blev dock uppskattande. Glädjande för oss gjorde vi så många att det blev frysen för en del, för att avnjutas senare under december. Lite besvikna blev vi återigen på att ugnen inte har övervärme, mörka bullar undertill men knappt gyllene färg upptill.

Jag ser det snöar...

Under tisdagen kom det en dos snö till (totalt 9" = 22.5 cm), men den här gången var det pudersnö för hela slanten. Lite lättare att skotta undan, det gick fort att få fram bilen på onsdagsmorgonen. Här är några bilder Olle tog när han kom hem från volonteringen för att ni skall få se hur det ser ut just nu i bostadsområdet.

Som ni kanske förstår så cyklar Maria inte till jobbet för tillfället. Bra att det går en buss mellan bostadsområdet och universitetsområdet. Så morgonrutinen består numera av 3-4 min gång till hållplatsen, sedan 15-20 min bussresa då man kan sitta och läsa bok (går på nära ändhållpatsen) och efter att trängt sig ut ur bussen (full med stående personer nu) ca 1 min gång till byggnaden. Brukar fungera utan så mycket förseningar.
Värre är det på hemvägen, då gäller oftast att bussens sittplatser redan är fulla, så man får lite benträning med att stå i gången. Oftast är den också försenad, allt mellan 5-20 min. Bussbolaget borde ha lärt sig att mängder av studenter använder bussen när snön kommer, men de verkar inte ha någon lösning på det.

Kvar ett år till!

Idag fick Maria ett glädjande besked ifrån den svenska stiftelsen som hon har haft ett PostDoc-stipendium från under 2007. De beviljade förlängning för 2008, så nu har hon inkomst ett år till. Vilket med stor säkerhet innebär att vi blir kvar i Madison under nästa år också. Summan är densamma som nuvarande år, men med en sjunkande dollarkurs så blir det för oss här borta i USA en liten löneförhöjning.
Så nu är det dags att fixa alla formulär som ska skrivas för att min anställning på universitet, och vår rätt att stanna i landet, ska räcka längre än till nyår.

Snöskyfflardag

Tidigare på morgonen hörde vi plogbilen snöröja gatan utanför. Trottoaren hade de dock inte hunnit göra något med, men det är ju helg.
Efter frukost tog vi oss ut, bra med ett litet tak ovanför ingången så att man kan öppna ytterdörren utan problem. Då hade det börjat regna (plusgrader idag), så vi rustade oss med regnjacka (mer än vinterjacka). Vi lånade snöskyffel av grannen, men det gick inte ta så mycket åt gången. Blötsnö som börjat packa sig är inte att leka med (med plastskyffel). Vi röjde gången mellan vår ingång och trottoaren, och fick även medhjälp av en Bobcat med skopa (typ lilltraktor) som precis då kom och röjde trottoaren. Vi röjde även bakom bilen, så att det inte var en snövall att backa över. Plogbilen hade lyckats bra med att inte lägga en vall från gatan, utan det var mest bara snön som kommit uppifrån.
Promenaden på halvröjda trottoarer var lite träning i sig, då man slinter lite och inte får så mycket motstånd direkt (utan ska sjunka genom snön först). Målet med promenaden var att hitta saffran i mataffären, vi hittade bara hela pistiller, inte malen. Dock inte så mycket dyrare än i Sverige om vi inte minns fel
Under eftermiddagen var vi på möte inför julfesten om två veckor. Vi kommer bli ca 100 personer, varav en fjärdedel är barn. Inte så lite mat att göra i ordning och ha koll på.
Vägen dit och hem var delvis välunderhållen, men vissa smågator hade en del fastfrusen snö kvar som vi fick kryssa mellan.
Under kvällen underhöll vi oss med att göra köttgryta, spetsad med chili från vår egen lilla köksplanta.

Innesittardag

Efter en vecka med barmark så har marken täckts med snö igen.
Redan medan vi satt och åt frukost började snöflingorna att singla ner, för att fortsätta mest hela dagen. Så nu ikväll kan vi konstatera att det kommit över tio cm snö. Senare under dagen var det snöblandat regn lika mycket som snö, så inte perfekt vinterväder.
Vi passade på att städa lite, förutom att ta det allmänt lugnt. Olle kollade upp formulär och fotokrav inför förnyelse av arbetstillståndet.

På svensk-finsk-amerikansk middag

Ikväll var vi bjudna på middag hemma hos ett äldre par, som vi träffade på volonteringsmiddagen tidigare i höstas. Han har påbrå från Sverige (Vänern-trakten) och hon från Finland. Även deras dotter och nygifta man som bor i Milwaukee, samt ett rumänskt par (bra kompisar med dottern), var också där. Vi bjöds in i vardagsrummet i väntan på att alla skulle dyka upp och elden tändes i öppna spisen, mysigt och värmande. På amerikanskt vis hade vi skorna på, trots att det var heltäckningsmatta (ej i köket dock), de bortförklarade det med att den var gammal.
Middagen bestod av "roast beef", inte rostbiff som vi är vana vid utan en riktigt god och mör köttbit. Potatismos och lite rotsaker till. Sallad serverades i var sin liten skål.
Efter maten förflyttade vi oss tillbaka in i vardagsrummet för att spela ”Family Feud”, en frågesport som går som TV-program. Det gick ut på att man skulle gissa vad 100 amerikanare hade svarat på olika frågor. T ex ”Vilka sysslor förknippar du med hösten?” (glöm då inte att hela USA faktiskt inte får snö) & ”Vilken del av kroppen är det svårt att få ett plåster att sitta kvar?” Poäng fick man utifrån hur högt upp på svarslistan gissningen var. Ganska skoj och underhållande (en del levde sig in i spelet med många hurrarop).
Kvällen avslutades med efterrätt i form av chokladfondue.
En trevlig kväll, som förhoppningsvis kan medföra mera träffar. Alla var lättsamma att prata med och bjöd in oss i gemenskapen.

Försök till att förstå deklarationen

En dag som innebär kyla utomhus, medför också att man lätt fastnar framför datorn. Dagens projekt sysselsatte oss i flertalet timmar och innebar att vi försökte sätta oss in i deklarationen som stundar efter nyår (skall lämnas in senast ~15 april). Är det första gången man ska deklarera i landet, så kändes det bra att börja kolla i tid. Vad vi hört ska det vara bra mycket krångligare här i USA än i Sverige, där man får förifyllda papper hemskickade och man godkänner via SMS/internet.
Många här köper ett speciellt program (årlig upplaga med senaste reglerna) eller anlitar konsulter för att fixa deklarationen. Vi hoppas dock att vi ska kunna komma undan med att bara fylla i formulären på papper och skicka in med vanlig post. Dels har vi ingen stor inkomst och dels inga fastigheter/förmögenheter, så vi kommer inte behöva leta efter några avancerade avdrag att kunna göra.
Egentligen är det två deklarationen du ska göra, en federal (till landet USA) och en statlig (till Wisconsin).
Hursomhelst får man ha koll själv och fylla i rätt siffror i rätt ruta. Mycket information krävs för att hitta rätt ruta, en blankett på 2 sidor kan mycket väl ha 20 sidor information. En kopia av årsbeskedet på lönen ska bifogas, det kommer inte rapporteras in centralt. Kanske för mycket för datorsystemen att hantera?
Man kan i alla fall välja att få eventuell skatteåterbäring direkt insatt på bankkontot, så att man slipper hantera en check. Direct Deposit ses som en förmån hos många företag verkar det som (i alla fall de Olle har kommit i kontakt med hittills), något man lockar blivande anställda med. Undrar när vi övergick till det i Sverige...

Telefonkonferens

På förmiddagen fastnade Maria i Skype-konferrens med sina kära. Mest hela familjen i ett gemensamt samtal, både syrran hemma hos föräldrarna och brorsan var uppkopplade. Ibland pratade man i munnen på varandra, men trevligt var det. Ett bra sätt att "sälja in" Skype hos även syrran som testade Skypandet för första gången. Vid trepartssamtal verkar dock inte videoöverföring vara en möjlighet, så efter en (bra) stunds snackande kickades brorsan ut. Syrran kunde därmed konstatera att vi såg ut som vanligt, vi har inte setts sedan semestern. Glädjen från syskonbarnen spreds vidare över Atlanten.
Lite hemlängtan dök upp, då det varit pepparkaksbak hemma i föräldrahemmet, en tradition som ska ske inför advent.

Under eftermiddagen tog vi en promenad ner till "Century House", en skandinavisk möbelbutik. Vi var nästan på väg att döpa om till dansk, i stort alla möbler var nämligen därifrån. Uppe på tredje våningen (i det ej jättestora huset) hittade vi så svenska Hästens. I presentshopen hittade vi lite svensk glögg, passar fint så här nära adventstider.

Storrea (för alla andra)

"After-Thanksgiving-Sale" har vi nu förstått är den största rean under året. Har man dagstidning (vilket vi dock inte har), så översållas man av reklam från alla (o)möjliga butiker. En del butiker öppnade så tidigt som 4 am (tidig morgon) och hade "early-birds"-erbjudande till de morgonpigga (eller typ fram till 12).
Vi tog det dock lugnt och skippade folkrusningen i butikerna.
Maria var själv på jobbet första halvan av dagen, framåt eftermiddagen kom några mer in. Men som sagt, det var glest i labbet. Många passar på att ta ledigt denna klämdag och därmed få en fyradagars-helg.

Vår förstaThanksgiving Dinner

Idag är det helgdag i och med att det är Thanksgiving.

På förmiddagen gjorde vi en ny sats av köttbullar, denna gången lite mindre storlek (men fler). Vi tänkte lägga dem på (svenskt) knäckebröd och servera som förrätt. Tyvärr hade vi inte lingonsylt hemma, så det fick bli lite hackad gurka som extratillbehör.

Vid två/tre-tiden samlades ett gäng från Marias lab för att fira Thanksgiving tillsammans. Är det långt till sin familj, får man samla ihop kompisar i stället. Värdparet hade ägnat mest hela dagen åt att förbereda allt till huvudrätten, medan vi gäster bidrog med för- och efterrätter.
Middagen inleddes med räkor att doppas i stark sås, cupcakes med bacon, våra köttbullar samt grönsaksstuvning att lägga på småbrödbitar.
Efter sina många timmar i ugnen var i alla fall kalkonen klar i tid. Den som serverades i dag var inte så stor, bara 12 pound (~5,5 kg).
Själva huvudmålet bestod traditionsenligt av kalkon, "stuffing", sötpotatis, potatismos, grönsaker, rostad blomkål, tranbärsgelé (stelnad med jelly). Brysselkålen blev nog bortglömd i sista steget. Till dricka var det tänkt att serveras äppelcider, men tyvärr var hyllan tom när det skulle ha inhandlats.
Till efterrätt fanns pumpapaj (söt och mastig), samt både äppelpaj och körsbärspaj. Våra snabbt ihopplockade chokladbollar (rullade i valnötter, cocos/pärlsocker fanns inte hemma) uppskattades, inte minst av värdparet.
Alla pratar om att under Thanksgiving äter man så mycket, men vi kände det som om det bara var vi som åt i slutet, och då mest pga av att vi tog lite påfyllning från några av de många skålarna. Ett antal lunchlådor blev fyllda efteråt, och värdparet kommer kunna koppla av från matlagning resten av helgen i alla fall.

Och så blev det vinter...

I kväll kom säsongens första snö. Den lägger sig på gräsmattorna, men gatorna är blöta och gör att snön smälter där. Kanske kommer det mera snö under natten, men vi vill inte gå ut senare för att få ännu mera vintrig bild. Längre söderut i Wisconsin pratas det om upp till 75 mm snö. I natt förespår meteorologerna att det ska bli neråt -9 grader C och morgon lovar de bara 1 plusgrad (C) under dagen , så inte omöjligt att snön stannar.

Maria hade varit förutseende och tog bussen idag, kändes riktigt ok nu i kväll (inget lathetssamvete). Cykeln är inte riktigt anpassad till regnväder, då stänkskärmar saknas.

Det blir väl att skrapa rutorna på bilen om vi ska använda den i morgon. "Rolig" upplevelse att köra med sommardäck, de flesta här byter inte däck inför vintern.

Hallen

Ja, faktiskt existerar en sådan, så vi ska inte klaga. Till och med tak över ingången, som hindrar regn och snö precis utanför dörren. Givetvis en extra tunn dörr utanför vanliga ytterdörren (den ni ser på bilden, riktiga dörren är öppnad inåt), det verkar de verkligen gilla här i USA. I och för sig väldigt praktiskt när man vill vädra, då det finns nätfönster i extradörren. Skulle man lämna dörren helt öppet, så skulle det nog inte dröja länge innan man hade ekorrar/jordekorrar inomhus. Vädringsdörren hindrar insekter att komma in också.

Sedan kliver man in i ett plytteutrymme (rymmer att öppna en dörr åt gången, inte mycket mer). I alla fall finns en liten garderob till höger i farstun, som passar för ytterkläder och skor. Inte stor, men den räcker.

Därefter en ytterligare dörr (den som syns till vänster i bilden) in till den avlånga halldelen . Här finns ytterligare två medelstora garderober. Den ena (mindre) använder vi till städskrubb och prylförvaring. Den andra är en kombination av linneskåp och extrakläder-garderob.

Från hallen är det öppet in till vardagsrummet och via andra änden av hallen når du sovrum och badrum.

Nyfiken på hur vi bor?

Äntligen tänkte vi börja kommentera lite mera hur vi bor, så vi gör det rum för rum.
För att ni lättare ska kunna pussla ihop bilderna och få en helhet av lägenheten, lägger vi ut den förenklade planlösningen igen (den vi ritade i juli).

Svensk nationalrätt med amerikanska ingredienser

Efter sovmorgon och ovanligt sen frukost togs det ett antal foton på lägenheten, som kommer att presenteras kommande veckor. Det kanske börjar bli dags att visa hur vi bor på det här stället.

En promenad i det skapliga vädret (mer sol än igår) bort till kolonilotten (vi borde kanske täcka den med löv snart, innan snön kommer) hanns med innan vi började med dagens projekt: Köttbullar. Vi skall på Thanksgivingmiddag nästa torsdag och har lovat att ha med en förrätt. Många har velat smaka svenska köttbullar, så nu är det dags. Vi kände att det kanske var bäst att provlaga en sats några dagar innan för att se om vi är kapabla att göra det med amerikanska ingredienser. Vet någon var man får tag i vanligt ströbröd? Det vi använde idag är hemgjort. Hursomhelst blev resultatet lyckat tycker vi. Köttbullsmackor (tyvärr ingen rödbetssallad) med mjölk blev lunch idag.

Fall Clean-up

Efter frukost begav vi oss till andra änden av bostadsområdet, närmare strövområdet, för att deltaga i Assembly Clean-Up. Medans folk successivt dök upp bjöds det på lätt frukost i vettig stil, som bestod av bagels och stora muffins (vi är i USA), juice, varm choklad (med marshmallows) och frukt.
Vid tio-tiden började vi det gemensamma arbetet, som inte var direkt tungt. En del plockade skräp i området, medan ett antal av oss hjälptes åt att lasta grovflis i skottkärror, som sedan breddes ut på stigarna i området. Flishögen var inte så stor, så efter en dryg timmas jobb var den tömd. Tyvärr blev inte så mycket stigsträcka täckt, i förväg hade vi trott att det skulle bli mera flis på en större sträcka.
En mulen dag och mot slutet även smådugg i luften, en typisk höstdag med bara någon enstaka plusgrad (C). Vi belönade oss med ett varmt bad när vi kom hem.

Eftermiddagen försvann utan att vi märkte det. Bl a såg Maria sina föräldrar för första gången sedan vi var hemma på semester i somras. De hade fått tag i en webkamera via en kompis och testade på att använda den när vi pratade via Skype. Med ny mikrofon var ljudkvaliten helt ok.

Maria kopplade av framför sista avsnittet aav Anne of Green Gables, innan middag avnjöts i lugnan ro.

Planering för Skandinavisk julfest

Ikväll samlades vi och två andra hemma hos kökschefen för julfesten som Scandinavian American Club arrangerar i december. Svensk som han är bjöd han på fika (existerar inte som begrepp mycket utanför Sveriges gränser), inkl lite lakrits och pepparkakor.

Vi diskuterade vilka olika maträtter vi tyckte skulle finnas med, mycket grundat på tidigare års fester. En blandning av mat från de nordiska länderna, ska bli gott att testa på. Vi delade upp lite vilka rätter som var och en ska förbereda. Olle åtog sig att göra Janssons frestelse, medan Maria hämtar inspiration från sina jular under uppväxten och tänker försöka sig på att göra finska potatis-/morots-/kålrots-lådor.
En del kommer vi också gemensamt förbereda i lokalen kvällen innan och under samma dag.

Ytterligare ett kontaktsätt med Sverige

Lugn morgon, följt av en promenad i området. Vi upptäckte några nya stigar i lilla skogsområdet mellan bostadsområdet och Lake Mendota. Några joggare passerade oss, en faktiskt i shorts. Lite varmare idag, med runt 10 plusgrader (C).
Väl hemma igen fick Maria för sig att "röja" lite i citronmeliss-beståndet utanför våran ingång. Gamla kvistar som blommade på sensommaren togs bort, så att det bara blev mindre (fortfarande) gröna kvistar.

Lagom när Maria pratat färdigt med en kompis i Sverige, ringde det på Skype. Tala om att Maria blev glatt överraskad när det visade sig vara hennes mor. På grund av äldre operativsystem har Skype inte velat fungera på föräldrarnas dator, men under några veckor har de bytt dator med brorsan och Skype finns installerat på den datorn. Marias mor gjorde idag ett första försök att använda Skype. Tyvärr var mikrofonen de hade hemma inte av bästa kvalitet, så samtalet blev brusigt och inte alla meningar kom fram. Förhoppningsvis får föräldrarna mersmak av detta billiga och smidiga sätt att prata.

Kvällen fortsatte med svettigt gympapass och smaskande på tacos.

Pancake breakfast

På morgonen begav vi oss till Community Center för den årliga pannkaksfrukosten i bostadsområdet. Pannkakor, muffins och färskskuren frukt bjöds det på, och då pratar vi givetvis om tjockare amerikanska pannkakor serverade med sirap. Ett gott alternativ till vår standardfrukost (på helgerna yoghurt med flingor och bagels).
Efter lite kontakt med Sverige (okay, över en timma), begav vi oss ner till posten för att fixa till Marias eftersänding. Den verkar inte fungera som den ska. Beror förmodligen på att Maria står som andranamn, så att Maria i den tidigare adressändringen bara förkortats till M. Hemma i Sverige visste nog inte så många om hennes övriga namn, men här är hon lika ofta känd som B som Maria. Ofta när man fyller i olika blanketter ska man skriva som namnet står i passet, så då är det bara att göra så. Kan vara lite förvirrande.

Kvällens Netflix-film "28 Weeks Later" var i mer skrämmande slaget för att Maria riktigt skulle gilla den. Filmvalen varierar så att vi båda blir nöjda emellanåt. Lite andra filmer än sina favoriter är ju dock inte fel att testa på.

Höstutflykt till Devil's Lake

Vi gav oss iväg kvart över tio och passade på att besöka en "Apple Orchard" på vägen till Devil's Lake State Park, ca 45 minuters resväg bort. Där inhandlades äpplen, cider, äpplemarmelad och munkar smaksatta med äppelcider. Det var ingen självplockning för tillfället så vi stannade inte så länge.

Vi var ju i parken i maj och då vandrade vi enbart utmed sjöns östra sida. Den här gången tog vi en långpromenad hela varvet, motsols. Vi började med att ta oss upp på West Bluff, en kraftig stigning som visade sig mödan värd. Där uppifrån fick man en bedårande utsikt över omgivningarna som fortfarande skiftar i höstfärger. När vi var här i maj så skiftade naturen i friskt vårgrönt, så en helt annan vy nu.


Att titta ner över bergskanten var häftigt, men man fick akta sig så att man inte fick svindel.







Nerförsbacke följde till södra änden av sjön.








Sedan ganska brant stigning upp på East Bluff, där stigen gick mitt i blockterräng.







Efter totalt tre timmars vandrande (och diverse fotostopp) var vi tillbaka till bilen. Det hann nästintill bli solnedgång innan vi lämnade parken, vilket gav mysigt sken över East Bluff (sista bilden). Nu när vi också har övergått till vintertid faller mörkret redan vid femtiden.

Matinhandling i ny butik

På förmiddagen åkte vi till sydvästra delen av Madison för att kolla in Woodmans. En stor matbutik som många gett beröm för billiga priser. Ja det var en stor butik, men vi blev positivt överraskade av utbudet (flera olika märken av samma vara) och tyckte inte alls att butiken ingav lagerkänsla. Dock tog det rätt lång tid, särskilt eftersom det var första gången och vi inte visste var saker och ting fanns.

Under eftermiddagen hann vi med hårklippning av Olle och en promenad i närområdet. Återigen förvånades vi av i vilket skick en del bilar kan vara och fortfarande köras. Årlig besiktning är inget krav här i Wisconsin (är det det i någon stat?), så det är upp till ägaren att avgöra hur länge bilen är körvärdig. Rostiga bilar inte ovanligt, hoppas bara att inte bärande delar också är genomrostiga. Allt salt som sprids på gatorna vintertid är ju inte direkt vänligt mot bilarna. Har den vita vanen varit i skottlossning kan man undra? I alla fall borde man inte få köra med sådan framruta.

Maria har sorg

Igår var sista dagen för Marias “lillboss” på labbet. Ja inte professorn alltså, men den Postdoc som Maria har jobbat med hela tiden. Han har varit i labbet nu 5 år och kan det mesta metoder som används. Så en stor förlust för hela labbet m a o. Jag får väl vara glad för den tiden som jag hunnit lära mig en hel del av honom. Fast jag ska erkänna att det just nu känns väldigt tungt att föröka driva projektet själv. Under året som gått har det till mycket varit Postdocen som kommit med förslag om hur vi ska gå vidare, och sedan har vi gjort det tillsammans eller delat upp jobbet.
Tanken är att årets labbande (som Postdocen påbörjade ett tag innan) i alla fall ska utmynna i ett manuskript att skickas till vetenskaplig tidskrift. ”Bara” någon bild som ska bli publicerbar (våra geler/WesternBlot vill bara strula senaste veckan), samt ett experiment som ska göras för att bekräfta fakta från masspektrometri-analyserna. Hur jag ska lyckas få till det försöket vet jag inte i nuläget, men men vem har sagt att forskning ska vara enkelt.
Farväl av Postdocen togs under den gemensamma lunchen.
Får se när vi har möjlighet att träffas nästa gång. En anledning för oss att besöka St Louis någon gång framåt nästa sommar (när paret kommit till rätta).

Halloween

Stämningen infann sig redan på volonteringen, där volontärkoordinatorn hade en rosa peruk på sig (även några andra ur den ordinarie personalen var utklädda).
Kl sex satte vi fast en lapp på dörren som meddelade att vi ville ha besök av "Trick or Treat". Självklart tände vi även ett ljus i pumpan, men den var nog inte så skrämmande eftersom vi också hade ytterlampan tänd. Med några minuters mellanrum knackade det på dörren och vi delade med oss av vårt inköpta godis. Vi måste säga att barnen var väluppfostrade, de flesta tog bara en godisbit, trots att de inte var så stora (godisbitarna, alltså). En del som kom var yngre ungdomar, men de flesta var utklädda småbarn som kom tillsammans med sina föräldrar.

Andra besöket i Cross Plains

Halv tre var Olle på det andra besöket på företaget i Cross Plains. Den här gången fick han möta systemarkitekten och företagets president också, samt göra ett test liknande det i fredags. Det hela tog ca en timme, lite mer värt besväret att åka dit den här gången med andra ord. De sade även den här gången att de skulle höra av sig i slutet av veckan, vi får se hur det blir med det.

Skapandet av en Jack o'lantern

Eftersom vi befinner oss i USA och det ju snart är Halloween, är vi ju tvungna att åtminstone ta åt oss några av traditionerna här. Sagt och gjort, gårdagens inhandlade pumpa öppnades upp, innehållet togs ut och sedan skapade vi anletsdragen. Vi nöjde oss med traditionella utseendet, ingen överambitiöst utkarvande av någon fin bild, det är ju våran första. Bilderna visar några olika steg på väg mot den upplysta pumpan, som vi tjuvtände nu i kväll.

Ingen pumpapaj idag, för det används mest lite sötare matpumpor. Vi ugnrostade dock fröna, och kan meddela att de påminner i smak om rostade mandlar. Inte så dumt snacks :-)

Freakfest för de flesta

Vi tog en promenad som även innebar klippning för Maria och inköp av pumpa. En solig höstdag, men med temperaturer som uppmanade till jacka.

Ikväll är en stor festarkväll för de flesta studenterna, Halloween-dagen i sig inträffar ju en onsdag. State Street (centrala shoppinggatan) med tre uppbyggda scener var platsen och med biljett (skapligt pris) kunde man beblanda sig med diverse olika kostymer. 34 000 biljetter såldes sägs det, skapligt trångt m a o. Tidigare år har det varit rörigt/bråkigt, innan det arrangerade firandet började förra året. Antalet alkoholpåverkade som gripits under "Halloween-lördagen" har halverats. Bråk har också lyckats undvikas.

Vi stannade dock hemma och kollade på "Breach". Vi var inte på festarhumör och dessutom är det roligare att gå dit i ett gäng, svårt att hitta någon i den stora folkmassan. Marias arbetskamrater var utspridda på olika ställen, så inget vi fastnat för att hänga på. Vi får se om vi hänger på nästa år.

Äntligen budget

Idag fredag signerade vår guvernör budgeten för 2008-09. Budgeten skulle ha varit klar till halvårsskiftet, så den var ca 120 dagar försenad. Detta berodde nog till stor del på att det är olika majoritetsförhållanden i församlingen och senaten här i Wisconsin. Wisconsin var den sista staten av alla att få en färdig budget, vilket har debatterats stort i tidningarna under den senaste tiden.
Det som kommer påverka oss mest är nog en liten höjning av bilregistreringsavgiften, samt lite högre pris för att förnya körkort, om det blir aktuellt.

Veckans andra intervju

Kl tio var det dags för veckans andra intervju för Olle, den här gången i stadens östra del. Det jobbiga med att eventuellt bli pendlande dit är att man hamnar i rusningstrafiken på morgon och kväll. Jag fick göra ett test för att visa mina kunskaper, men i övrigt var det inte så mycket frågor.
Detta företag sysslar med integrerad produktutveckling, vilket ju kan innebära det mesta.

WI-afton

För att tacka av den PostDoc som ska sluta i labbet vid kommande månadsskifte, så hade vi traditionsenlig labbmiddag. Kvällens tema var Wisconsin när det gällde maten. Inledande smaskade vi på ”deep fried cheese curds” (friterade ostmassebitar) och stekta ostbitar, den senare allt annat än nyttigt, lämpligt som det är för WI som märker sina nummerplåtar ”America's Dairyland“.
Till huvudrätt serverades givetvis brats (korv), med lite blandade tillbehör (bl a surkål). Till att dricka fanns det Wisconsiskt öl, om man var på det humöret. Vi ska erkänna att en del öl faktiskt är gott, det finns annat än blaskig amerikansk öl. Köper man lokal flasköl (som är dyrare än burköl) från t ex Capital Brewery eller New Glarus, så finns det ingen anledning att klaga.
Till efterrätt fanns det cheesecake och Badger-glass (lokalproducerad).

Då arbetskamraten ska flytta till Missouri var det även WI-tema på några av presenterna han fick. Professorn överträffade sig själv med att ge en piké-tröja med UW-emblemet, tradition är annars en rolig WI-tshirt. Anledning var helt enkelt att tröjan ska kunna användas värdigt på det nya jobbet (ett företag). Två av tjejerna i gruppen hade fixat en fleece-filt med UW-emblem/text (går åt som smör när det tyget finns i lager), samt ramat in några mysiga kort tagna i Madison (sjöarna och Capitol som motiv).
Vår present skiljde sig lite genom att istället ha hemlandstema (Orrefors). Blev i alla fall uppskattade. Tungt massivt glas är ju precis vad man önskar sig i flyttider J, men de tar inte så stor plats i alla fall (och är inte jätteömtåligt glas).

Första anställningsintervjun sedan slutet av april

9:00 gav sig Olle iväg till Cross Plains, ett samhälle 20 minuters bilväg västerut. Målet för resan var en anställningsintervju på företaget Innovation Technologies Worldwide.
Halv tio började intervjun, och slutade sedan 10 minuter senare. Vi hade redan talats vid per telefon veckan innan, så det var mest för att träffa mig öga mot öga antar jag. För övrigt kändes det som om jag kunde svara på de få frågor som ställdes.
Platsen, om jag får den, är som programmerare av IP-telefonisystem. Inget som jag har gjort tidigare, men det löser sig nog om jag skulle hamna i den situationen.
De kommer att höra av sig under veckan.

Oktober??

Är vi verkligen i andra halvan av oktober? Ja om man tänker vädermässigt undrar vi. Dryga 20 grader (C) så här till helgen, och mestadels soligt. Höstvindarna var däremot närvarande i allra högsta grad, tur att de inte var allt för kalla. Man kan helt enkelt inte sitta inne en sån här dag tyckte vi.
Vi begav oss därför till Governor Dodge State Park, en timmas resa bort. Först en titt på ett (mindre) vattenfall, som säkert är imponerande i vårfloden.

Sedan tog vi en 3½ mile (~5½ km) lång slinga genom skogen. Gräsbelagd gång var trevligt underlag, som inte kändes så tillrättalagt (bara nedklippt gräs/sly). Skogen vi passerade hade faktiskt mera barrträd än vi sett tidigare. Inte riktigt samma varianter som vi är vana vid hemifrån Sverige. Dock någon sort av gran, lärkträd och tall (här med upp till fem långa barr i samma fäste).

Innan fruktstunden/lunchen traskade vi ner till sandstranden vid sjön. Faktiskt klart vatten, som man mycket väl skulle vilja bada i under sommaren (så varmt var det inte idag).

Med trädgårdslott

Dagen bjöd på soligt höstväder. Vi cyklade ner till några affärer i närmsta shoppingcentret. Letandet efter cykellysen fortsatte, det börjar vara mörkt numera för Maria att cykla hem från jobbet, dvs om hon inte kommer iväg hem innan 6-halv 7, vilket hon inte gjort så ofta senaste veckorna (lugnare efter månadsskiftet). Present till Marias arbetskamrat, som flyttar till Missouri snart, stod också på inhandlingslistan. Det blev ljushållare från Orrefors man vill ju ge en svensk present.
Halv tre fick vi ta oss en första titt på den trädgårdslott som vi skall "ärva" av samma arbetskamrat. Flera gånger större än den vi hade i Linköping, det blir nästan svårt att fylla den med grönsaker. Vi kommer att dela den med ytterligare en av Marias arbetskamrater, men vi kommer knappast att behöva slåss om utrymmet.
Kvällen tillbringades framför vår andra Netflix-film, Casino Royale (senaste Bond). Middagen innan bestod av den första pajen vi har tillagat sedan vi kom hit (köttfärspaj).

Netflixare

I måndags bestämde vi oss för att börja hyra film via Netflix. Man fyller i en önskelista på filmer på internet, som sedan skickas hem när filmen innan kommit tillbaka till dem. Vi valde "1-at-a-time", men obegränsat antal per månad. Med lite optimering, så har vi en film hemma till helgen och hinner med en till under tisdag/onsdag. Frakten i båda riktningarna ingår i månadsavgiften. Smidigt.
Vi valde att ta en mjukstart så här mitt i veckan, så det blev den tecknade filmen Surf's Up. Vi laddade upp med godis givetvis, lite choklad och (i Maria-anda) vindruvor.

En söndag utan att så mycket hände egentligen

Maria jobbade några timmar hemifrån med att sammanställa data från masspektrometri-körningar. Hon tog dock en lång paus (läs 1½h) för att prata med brorsan, länge sedan sist. Ibland är det tur att Skype gör det billigt att snacka länge.
Efter dagens jympapass var vi trötta mest överallt i kroppen. Det vettigaste passet hittills, där låtar med hoppövningar blandades med låtar då gummiband användes för att pressa kroppen i olika styrkeövningar. Söndagens 75-min-pass verkar ha olika ledare olika veckor. Vi kan också meddela att stretchingen/nervarvning (10-15 min) som är en given del av Friskis-passen (F&S i Sverige), inte alls ingår här. Stretcha muskler gjorde vi efter varje styrkedel och de jobbiga delarna höll på ända till slutet.

Shoppinglördag

Dagen inleddes med att minska tvätthögen, och därmed lite senare fylla badrummet med tvätt på tork. Detta är följden av att vi inte vill slänga in allt i torktumlaren, utan istället torka på sträck/galge. Man får planera så att man inte vill/behöver duscha närmsta halvdygnet.
Dagens besök på Saint Vincent de Paul slutade för ovanlighetens skull med att vi inte fick med oss något alls därifrån. Vi fortsatte ut till stormarknaderna i Madisons östra del, där vi hittade två mattor som har saknats länge i sovrummet. Från BigLots (en billighetsaffär a la Bonus) fick vi med oss extrahanddukar, värmeljus (vi har ju inte varit på IKEA ännu) och tvättkorg.

Hösten är här enligt hyresvärden

Idag när Olle kom hem från volonteringen märkte han att det var varmare i lägenheten än det borde vara utan hjälp. Tydligen hade värmen släppts på under dagen. Skönt, nu är det bara 10 grader C ute under dagarna (kan bli lite varmare under helgen) så det behövs.

Men det här måste väl ändå vara årets sista grillning?

6 oktober. 30+ grader (C). Ja, det är faktiskt varmare än det brukar vara så här års (nära rekordtemperaturer), vi kan nog inte räkna med den här värmen nästa år. Det känns väldigt konstigt med samtidig värme, höstlöv och gröna gräsmattor. Det är bara att njuta så länge Brittsommaren varar (enligt väderprognosen i alla fall någon dag till), kallad Indiansommar på denna sidan Atlanten. Vi vet att meteorologerna pratar om brittsommar hemma i Sverige också, men kanske inte riktigt samma "konstiga" temperaturer som här. Begreppet ska väl relateras till hur sommaren har varit.
Dagen började med att vi tog bussen ner till bondens marknad runt the Capitol. Därifrån fick vi med oss några tomater och en pumpalimpa. Många pumpor för försäljning också. Vi har inte riktigt bestämt oss än om vi skall köpa en för att gröpa ur och karva ett ansikte på, som brukligt är här.
Det varma vädret gjorde att det inte var några större problem att ta en glass på the Terrace på väg tillbaka till bussen. Tyvärr missbedömde vi tiden lite, så det blev ingen buss hem. Istället blev det dagens långpromenad (vi kunde ha väntat på nästa buss, men det hade tagit ännu längre tid, totalt sett). Efter denna promenad i värmen var vi rätt slaka och gjorde inte så många mer knop för stunden. Visst är det skönt med värme, men för oss nordbor kan vi erkänna att det varit väl många dagar med "för hög värme" nu i sommar, för att den ska vara riktigt behaglig.
Fyra tändes dock grillen, som vi sedan grillade hamburgare på. Nu, i skrivande stund kl halv nio, är det fortfarande 80 F, vilket motsvarar ca 26 C. Nästintill tropisk natt förespår meteorologerna, vilket oftast innebär att man kryper ner klibbig mellan fuktiga lakan (hög luftfuktighet ute).

Salsarepetition

Efter kvällsmat gav vi oss ner till Memorial Union, för gratis salsalektionen som gavs kl nio. Vi gick ju en kurs i våras, men eftersom vi inte har praktiserat sedan dess, kände vi oss inte varma i kläderna innan lektionen. Kursen mellan nio och tio följdes sedan av möjlighet att praktisera det vi hade lärt oss, till levande musik. Många hade uppmärksammat det här tillfället, så det var trångt på dansgolvet, men det är väl så det skall vara. Lärarna hade stundvis svårt att göra sig hörda mitt på golvet. Kul att få slänga sina lurviga, även om vi kan erkänna att vi inte kändes oss så mycket säkrare på stegen efteråt, kanske skulle vi gå kursen igen när den erbjuds nästa gång?

Genetics Retreat

Idag skippade flertalet på Marias lab allt labbande och begav sig i stället till Devils Head, en resort / konferenscentra med både golfbana och skidbackar i närmsta omgivningarna.
En dag med flertalet inbjudna föreläsningar spridda över dagen. Den mest intressanta delen av dagen var diskussionstimman om biobränslen. Frågan är högaktuell här i Madison, då UW blivit beviljat årliga 25 miljoner dollar under fem års tid för att starta DOE Great Lakes Bioenergy Research Center (DOE = U.S. Department of Energy). Faktiskt många vettiga åsikter som kom fram, allt från årsrotation av olika grödor som utgångsmaterial till vilka kemiska/biologiska processer som är effektivast.
Efter lunchen fanns det 45min till "Recess". Maria spenderade tiden med att ta en titt på omgivningarna. Under sin promenad en liten bit upp i en av skidbackarna såg hon 3 hjortar, som skuttade iväg när de blev varse om . Lite kraftigare än rådjur och också lite längre vit svansstump.

Zumba

Vad är nu detta som står i rubriken, kanske de flesta undrar. Jo, Zumba är en form av gymping med mycket latinsk dans, som vi inte hade hört talas om innan vi kom hit. Första testet för oss blev kvällens pass. Lite svårt med koordinationen ibland för vissa av oss, men annars var det kul. Dock känns det som om man blir svettigare på de mer traditionella passen som erbjuds, men det är inte omöjligt att det blir några mer Zumbapass i framtiden. Varje nytt pass brukar ju vara svårt att hänga med i, innan man lärt sig ordningen på de olika rörelserna. Någon som kan intyga om Zumba har spritt sig utanför USA?

SAC höstpicnic

Kl fyra var det dags för höstens SAC-picnic, som ägde rum i en av parkerna i stadens södra del. Vi känner oss fortfarande rätt nya i det här gänget, de flesta verkar ha bott här i USA åtminstone ett decennium. Men man måste ju börja någonstans. Var och en hade med sig eget grillbart, och sedan gemensamt tillbehör. Äppelkakan serverad med marsansås (den senare importerad från Sv) påminde oss om de svenska höstarna. Vi brukar frossa i äppelpaj under typ en månads tid (snälla föräldrar bidrar). Synd att det inte går att hitta vaniljsås här i USA.
Det är inte så mycket andra aktiviteter i den här föreningen, men Maria försöker dra med Olle på innebandy med SAC-gänget på söndagskvällar (flyttat från onsdagarna som Maria gick på tidigare i våras). Det är julfest i mitten av december, vi erbjöd oss att hjälpa till med matlagningen inför den. Det blir roligare att gå iväg på något sådant än att försöka få till julstämningen/maten här hemma själva tror vi.

Corn Maze

I Wisconsin odlas det rätt mycket majs. I vanliga fall så växer den på ett vanligt fält och skördas när den är klar, stjälkarna jäses och används som djurfoder. Det var dock inte fallet på den plats vi besökte under den här kvällen. Det här majsfältet var nämligen odlat i form av en labyrint, som vi skulle försöka ta oss runt i. Vi (=oss två och tre från Marias lab) startade med en karta som bara täckte ett hörn av labyrinten. På denna karta var det utmärkt var nästa kartdel fanns att hämta (i en brevlåda), och på det viset fortsatte det tills vi hade tagit oss ut igen. Eftersom vi inte kom dit förrän vid åttatiden, fick vi använda oss av ficklampor för att se framför oss, men fullmånen hjälpte också till. Tanken var att det skulle vara lite mer kusligt i mörkret, med en del personer som gömmer sig i majsen och dyker upp hur som helst (om man tycker om att skrämmas lite). Fullmånen gjorde dock att man kunde klara sig utan ficklampa och det var inte så skrämmande, men kul kvälls aktivitet. Vi gick i en trupp alla fem och försökte hitta rätt tillsammans. En av tjejerna som vägledde mestadels av tiden hade dock kommentaren efteråt "Jag valde väg och kollade sedan med Maria att det var rätt". Allting har sina skäl, uppväxt med karta och kompass (dock använd i skog, ej majsfält) som Maria är. Lillkompassen från Lkg, som Maria hade som backup, behövdes inte användas, vi valde inte alltför svåra vägval.

Städdag

Förmiddagen inleddes med en tur till Marias lab för att skörda lite växter som växt sina planerade 10 dagar. Olle blev invigd i konsten att plocka ur växter ur smala E-kolvshalsar.
Väl hemma igen blev det lite allmän undanplockning i lägenheten och damning. Diskning och städning av toalett hanns också med, innan projekt dammsugning påbörjades. I vanliga fall ett snabbt undanstökat måste, men icke med en amerikansk dammsugare. Som vi nämnt tidigare är sugförmågan under önskvärd standard och filtret måste tömmas efter någon minut. Därtill slår maskinen av om den blir för varm, bara att vänta minst en halvtimma medan den svalnar. Så projektet drar ut över flertalet timmar om man vill ha hela lägenheten dammsugen, vilket behövdes idag.

Olle var sedan hurtig och gav sig i väg på ett gympapass, medans snörvliga Maria njöt av att sitta ute i sensommarvärmen denna första höstdag, samt avsluta den utdragna dammsugningen. Eftersom det var ca nio månader sen sist gick det rätt tungt att gympa, men i övrigt var passet helt ok. Det finns några pass under veckodagarna också som vi får undersöka framöver. Olle var enda killen av de tio deltagarna, och förmodligen äldst.

Njuta av sensommaren

På förmiddagen begav vi oss sydväst om Madison, till gårdsmuseumet ”Little Norway”. Som namnet antyder bosatte sig några norrmän i mitten av 1800-talet nere i dalen som omger dagens museum. Senare har andra norskättlingar restaurerat upp boningshusen och samlat in norska redskap/hantverk från trakten. Bl a hade de flyttat hit en norsk "stavkirke", som dock inte använts som kyrka någon gång. De flesta redskap, möbler mm inne i husen var alltså ditflyttade och inte original, men de skulle mycket väl kunna ha funnits där en gång i tiden. Hit till Wisconsin var det mer norrmän som invandrade än svenskar. Vi har funderingar på att besöka Minnesota där arvet från utvandringen från Sverige sägs vara tydligare.

Därefter begav vi oss till Blue Mound State Park, som ligger runt södra Wisconsins högsta punkt, 1716 fot över havet (= 523 m ö h). Speciellt när man gick upp i något av de två utkikstornen (ovan trädgrenarna) fick man bra utsikt över omgivningarna. Mest odlingslandskap, men också en del lövskogar i vissa riktningar. Kan tilläggas att de brunaktiga åkrarna förmodligen inte är sädesfält, utan torkade majsfält.

För att röra på oss tog vi över en timmas promenad på stigarna i parken. En del var lite bredare (som det brukar vara i parkerna), men det fanns också småstigar att följa. Intressant att se stenarna, som inte alls ser ut som hemma i Sverige. Där är stenarna oftare släta efter istiden. Här var de stenar vi såg väldigt ojämna och mer håliga. De flesta verkade bestå av kvarts. Just den här regionen av Wisconsin kallas "Driftless" för att den inte är påverkad av den senaste istiden.

Sedan belönade vi oss med att slå oss ner på en bänk i väntan på att grillkolen som vi tagit med oss skulle bli varma. Vi kände oss sedan lagom amerikanska som tog dagsutflykt till en park för att gilla. Det tog en tid innan kolen blev grillvarma, men det gick inte någon nöd på oss i solen. Ganska fin sensommardag med ~75°F (ca 25°C), vi valde lördagen framför söndagen då de lovar lite mer bris. Bratsen smakade i alla fall gott när de så småningom blev varma. Som synes på bilden tog vi inte med vår egen grill utan använde en av de fasta. Smidigt.

Pubkväll

Tillsammans med några andra från forskningsgruppen umgicks vi med paret som ska flytta (se gårdagens inlägg). Först tog vi en öl på The Terrace (Memorial Union) och satt och småpratade i det sköna sensommarvädret. När vi började bli lite hungriga begav vi oss till en bar för en hamburgare. Trevligt med en kväll utanför lägenheten.
Hem tänkte vi ta en buss, men det visade sig att vi kom i otakt med tidtabellen, bara en buss i halvtimman på senkvällarna. Så vi traskade hela vägen hem i stället, en rask (dryg) halvtimmespromenad.

Middag med forskningsgruppen

För att säga hejdå till en i Marias forskningsgrupp som disputerade i augusti och snart ska börja sin PostDoc på Stanford (nära San Fransisco på Västkusten), var hela gruppen med familjer hembjudna till Marias professor för grillkväll. Revben var fixade och sedan knytis med tillbehör – vi hade med oss fruktsallad. Här i landet verkar det som om det där med att separera efterrätt och huvudrätt inte är så utbrett, de flesta blandade friskt kött och fruktsallad t ex. Glass togs dock senare.

Titt på amerikansk bondgård

Mitt på dagen begav vi oss ner mot centrum för att möta upp bussen som skulle ta oss till MFIS (Madison Friends of International Students) Fall Picnic. Vi kunde konstatera att bekvämligheten inte är i fokus när de gula skolbussarna köps in. Det skumpade nämligen ganska bra i skarvarna på betongblocken, underlaget på de flesta vägar här i USA.

Vi kom i alla fall fram till en av universitetets forskningsbondgårdar, där vi spenderade eftermiddagen. Först bjöds vi på typisk Wisconsisk picnicmat – hamburgare och brats med potatissallad, samt mängder av hembakade cookies.

Vi bjöds på lite information om universitetet och Wisconsin, samt lite frågesportkryss som handlade om fakta om Wisconsin. Sedan blev det lite lekar (för att man skulle umgås) och möjlighet att testa på typiska amerikanska sporter – baseboll, (amerikansk) fotboll och golf. Vi hamnade mest och pratade med några av de vuxna, arrangörerna, om lite blandat, bl a Sverige (vad annars). Som krydda för dagen kom idrottsmaskotten Bucky Badger på besök, så att alla ny utbytesstudenter skulle lära känna igen honom.

En intressant del av eftermiddagen var också rundturen på bondgården. Sittande på traktorvagn åkte vi ut på en av åkrarna och fick lite info om grödor som odlas. T ex att majs skördas med skördetröska, men annat munstycke. För en del var det kanske första gången på en bondgård, så de var lättroade, som att få åka med i traktorn med harv. Ok, det som var lite speciellt var väl mera att den var stor, med dubbelmontage av bakdäck. Har man stora åkrar kan det ju vara lönt med större maskiner. Vi fick också ta oss en titt in i mjölkningsdelen av lagården. De ~70 korna som fanns på gården går i lösdrift, och 2*6 kor kan mjölkas åt gången. Korna liknar våra svartvita mjölkkor i Sverige och såg ut att skötas med omsorg.
Lite underligt tyckte vi däremot att ”kalvgårdarna” såg ut på en bondgård i närheten (som vi såg från bussen). Varje kalv hade en liten ”kalvkoja” med liten rastplats (typ 1*1 m). Fördelen är att kalvarna inte kan smitta varandra om någon blir sjuk och därtill kan kojan lätt flyttas och städas. Friheten att gå i lösdrift på gröna kullar (som Maria ser framför sig) skulle kanske inte ha varit ett möjligt alternativ för dessa kalvar, utan istället golvet inne i ladugården.

Hemmadag

På förmiddagen kollade vi in höstens loppmarknad i Eagle Heights (bostadsområdet bredvid vårat University Houses). Ett billigt alternativ för att hitta barnkläder och leksaker. Vi hittade i alla fall en strykbräda.

Under dagen kurade vi i lägenheten, temperaturen ligger på knappa 20°C så extratröja är skönt. Vi kollade på alla bilder vi tog på Niagara-trippen, samt skrev ihop inläggen (börja läsa på fredagen 7/9, sedan uppåt på bloggen).

På eftermiddagen tog vi en promenad i solskenet, som värmde (om än inte högre än 15°C). Vi passerade mataffären Whole Foods, med inköp av lite grövre limpa (butiksbakad) och gryn till tänkt hemmablandad müsli.
Kvällen spenderades med bl a tacos och en timma Anne of Green Gables.

Hösten här över en helg

I tisdagskväll när vi kom hem kändes det ganska kallt. Inte riktigt vad vi var inställda på, det var ganska varma nätter när vi lämnade Madison. Framåt morgonen visade det sig vara drygt 10°C, hugaligen. Maria tog på sig jacka (knappt behövts förut) och vantar när hon cyklade till jobbet.

Nu idag har det inte kommit över 15°C, och i natt är det frostvarning (nytt rekord 32°F = 0°C). Myströja och strumpor gäller i kväll, de har vi knappt använt sedan i maj. Utan filt är otänkbart i sängen. Enligt rykten sätts värmen inte på i bostadsområdet förrän 15 okt (eller om det är <40°F flera dagar), så det är bara att hålla ut några veckor till.
Förlåt om vi verkar klaga på kallt väder här, när ni hemma i Sverige har dessa temperaturer konstant numera. Men vi har varit bortskämda med en ovanligt varm sommar här i Madison, medan sommaren i Sverige varit ovanligt regning och kall. Vi har just påbörjat del två av skrönan "svettas in våren och frysa in hösten".

Måste säga att vädret är riktigt skiftande här. Förra veckan hade vi 80+° (F, = >27°C), vilket metereologerna även pratar om framåt tisdag. Från högsommarvärme till höstkyla – vart tog sensommaren vägen? Vi hade hoppats på en period med behagliga 20-25°C, men icke.

Volunteer Recognition Dinner

Några timmar under kvällen tillbringade vi på Olles volonteringsställe. Det var nämligen dags för årets middag för att uppmärksamma volontärerna. Lite snittar och sedan buffémiddag, sedan fick alla volontärer som var där komma fram och ta emot en liten utmärkelse. På Olles tillhörande informationslapp stod det "0" vid antal år, men han var inte ensam om den siffran. De som har volonterat längst på det här stället var inne på sitt nittonde år.
Kul att få visa upp för Maria var Olle är någonstans på onsdagsförmiddagarna.

En heldag i bilen

Till frukost var också ett äldre par från Montreal, så det blev inte så snabbt avklarat som vi hoppats på. Är man på ett B&B kan man inte bara rusa genom frukosten, utan får vara trevlig med övriga gäster. Sedan sa vi hejdå till värdparet och kom slutligen iväg med bilen (nästan timman senare än vi själva planerat).

Som det sig bör tog det lite mer tid vid amerikanska tullen, än den kanadensiska. Några problem var det inte, men lite kö för att kolla att alla våra papper var i sin ordning.

Vi passerade under dagen flera delstater; New York, Pensylvania (kortare sträcka), Ohio (lååång sträcka), Indiana (också låång sträcka), Illonois tills vi slutligen kom hem till Wisconsin.
Med lite vägarbeten här och där tog det sin tid att ta sig alla de drygt 1100 km hem. Högsta tillåtna hastigheten på motorvägarna är 65 miles per hour (t ex i Wisconsin, Ohio) eller 70 mph (t ex i Michigan, Indiana), den senare motsvarar 112 km/h. Med farthållare är det relativt bekvämt att susa fram, skiftande mellan de 2-3 filerna. Lastbilarna hade ibland en maxhastighet 5-10 mph under bilarna, men det verkade inte vara något de brydde sig om.

Höjdpunkten av den uttröttande dagen uteblev dock. Vi hann inte fram innan stängningsdags till IKEA i Chicago. Vi hade tänkt passa på när vi ändå passerade, lite (billiga) mattor och värmeljus står på önskelistan. Inte blev det möjligt att testa på den svenska maten i IKEAs restaurang heller.

Strax efter midnatt kom vi så hem till ett (kyligt) Madison. Blev mest bara att bära in från bilen och sedan dyka i säng.

Fallen från alla håll

Idag tittade solen fram, men vi tog ändå med oss jacka och paraply (man vet inte för resten av dagen). Turligt nog kom temperaturen över 20-strecket, så väskan blev tung av "extrakläderna".
Till frukost var vi ensamma till bords, men det blev desto mera småsnack med värden istället. Idag gällde omelett med inbakad skinktärningar.

Därefter tog vi den dryga 20 minuter långa promenaden ner mot fallen. Vi tog oss till kanten av fallen, där dimman från fallen gjorde att det "regnade" när man stod och tittade.

Vi började med "Journey behind the Falls", där man via tunnel kom bakom fallen. Imponerande dån. Man kom också ut på en plattform nästan vid fallens botten (där bild 2 är tagen).

Att vandra längs med fallen är i sig en trevlig upplevelse. Marken närmast Niagara River är reserverad för Queen Victoria Park, med gröna ytor och färgglada rabatter.

Sedan var det dags för "Maid of the Mist", en båttur nedanför fallen. Kanske det bästa sättet att verkligen känna kraften i allt vatten som faller över de 53 m höga fallen. När man kom närmare foten av the Horseshoe Fall blev det att skyla kameran, om man inte ville ha den helt indränkt. Vi fick njuta av att vara där istället. Alla som följer med på Nordamerikas äldsta turistattraktion (enligt sig själva, startade 1846) får en blå tunn regnrock till skydd.

The American Falls är lite kortare (ca 250 m, bara 10% av flodens vatten rinner här) och separerade från de kanadensiska fallen av Goat Island. Amerikanarna gör reklam för att dessa fallen är högre (57 m) än de kanadensiska, men det visade sig att fallhöjden på vattnet bara är 20-34 m. Det mindre fallet i höger på bilden kallas the Bridal Veil Fall.



För att kompletera vyn av fallen begav vi oss sedan upp i Skylon Tower, ett 155 m högt utsiktstorn (självklart med dyr restaurang där uppe). Man såg stora vidder av både Kanada och USA. Här uppifrån kunde man för första gången se hela formen av den ca 670m långa kanten av the Horseshoe Falls. Dimman från vattenfallen täckte för det mesta innersta delen av fallen.


Vi hann därefter med en tur till the Niagara Whirlpool, en utbuktning i flodkanten (också djupare) så att vattnet virvlar runt. En avkopplande promenad i parken/skogen runt floden.

Kvällen spenderades med fyrarättersmiddag på restaurangen the Beef Baron, för att fira vilka busigheter vi hittade på för ett år sedan.
Som avslutning på dagen kollade vi in Nightly Falls Illumination, då fallen är upplysta i regnbågens olika färger.