Nyårsafton

Nyårsafton innebär inte ledig dag här i landet, Maria var på jobbet som vanligt. Ganska många var där, inkl professorn, förutom de som tagit ledigt hela veckan. Motivationen för avancerat labarbete var dock inte på topp, blev lite mer av organisatoriska uppgifter idag, liksom att ta hand om växterna.
Vi tog det rätt lugnt under kvällen, hade trerättersmiddag för oss själva.
Vid tiotiden gick vi ner till den öppna ytan mellan vårt bostadsområde och sjukhuset. Därifrån kunde vi se fyrverkerierna som sköts upp i närheten av Capitol. Lite tidigt kan tyckas, men en del av aktiviteterna som varit i centrum innan fyrverkerierna var för barn, därför den tidiga tidpunkten.
Vi skålade in det nya året en timme efter att vi hade kollat in tolvslaget vid Time Square/New York på TV.

Snöigaste månaden någonsin

Ja, några gånger senaste tiden har vi nämnt att det snöat här i Madison. Ska vi vara ärliga har det snöat ganska mycket under december, ett vitt täcke på marken nästan hela månaden. En väderlek som inkluderar några tum snö har blivit vardagsmat och inget man reagerar på. Likaväl som man konstant ser till vara påklädd när man lämnar lägenheten, det kan ju vara rejält kallt ute. Som lägst har vi haft -10F (-23C) den 21 dec, utan vindkyla inräknad.
Normalt för december månad är 12.6" snö, för att sedan samla ihop sig till 49.9 tum (127cm) totalt under vintern. Vi har hittills denna vintersäsong (som startade redan i november) fått 44.7 tum, dvs nästan hela vinterns mängd. Bara under december har det fallit hela 40.4 tum (103 cm), vilket är rekordmycket under en och samma månad, och klart passerade rekorden på 35.0" i december 2000 och 37.0" i februari 1994. Snödjupet var mest strax innan jul med ~14 tum (~35cm), medan några varmare dagar här och där har gjort att snön sjunkit ihop.
Vart hela vintern barkar vet vi inte, men man börjar nästan tro på spådomarna om 140 tum snö (356cm) i vinter, vilket vi dock klarar oss utan.

På svensk mark igen första mars

Så var det då bestämt!
Vi kan inte skjuta upp planerandet av hemresan hur länge som helst, det blir nog inte billigare om vi väntar. Därför har vi bokat resan till Sverige för kvällen den 28 februari. Vi väljer att flyga direkt till Köpenhamn, då det flyget avgår från Chicago senare på kvällen än Stockholmsflyget. Vi tar sedan X2000 till norra Småland (i första klass, billigare än andra klass), där Marias familj får hämta upp oss. Denna reskombination blev totalt snabbare än direktflyg till Arlanda, om man inkluderar flera timmars bilresa från Arlanda, till ungefär samma pris.

Blöta dagen

Igår var det flera plusgrader (toppade på 49F = +9,5 C) ute och även under natten till idag höll det sig på plussidan, med följd att det forsade fram smältvatten ute på gatan. Turligt nog vara gatubrunnarna inte övertäckta med snödriva, utan vattnet hade någonstans att ta vägen.
Under dagen var det tätt dimma alternativt regnade mest hela tiden. Inget inspirerande väder att vara ute i direkt, en kortare promenad i full GoreTex-mundering gjorde vi dock. Vi kan ju inte sitta inne hela dagen, det gör Maria så mycket ändå under vardagarna, så under helgen vill hon få lite frisk luft.
Mesta snön har smält bort, utan i de ihopsjunkna drivorna. Gräsmattan syns igen. Om detta hade varit mot slutet av vintern hade det varit ok, men nu bara saboterar det för fortsatta vintern. Idag påminner om tödagen 17 feb, mest på ont. Att det framåt kvällen blev minusgrader igen, bidrar bara till att vi kommer få "härliga" isgator som gömmer sig under nästa snö (troligen lite redan under kommande natt). Vi tackar hyresvärden som var ute i kväll och spred sand på alla gångbanor, även in mot vår ytterdörr.
Vi gottade oss med mera julmat i kväll. Kålrotslåda, skinka och prinskorvar var huvudmålet, medan köttbullarna fick sällskap av pasta till lunchen.

En stillsam annan dag

Även om annandagen är helgdag hemma i Sverige, så är det arbetsdag här. Helt vanlig arbetsdag för Maria var det dock inte, hon jobbade på datorn hemifrån hela dagen. Så många på labbet tror hon dock inte det var då de flesta tagit ledigt denna klämdag.

Vi försöker hålla liv i mattraditionerna med svensk julmat, även om man ibland får improvisera för att få rätta smakerna. För oss själva blir det inte allt samtidigt, utan lite utspritt över helgen. Idag blir första dagen med vår julmat, då vi varit bortbjudna två av julens tre dagar (vi räknar enligt svensk kalender).
Menyn bestod till lunchen av sill och potatis (nej ingen nubbe, det är inte midsommar). Strax efter den var avslutad skickades skinkan in i ugnen. Vi hade inte tillräckligt med senap (och ork) för att griljera skinkan, men vi serverar den med senap till. Även om vi inte har Slotts senap, så har vi lyckats hitta en amerikansk sort som påminner väldigt mycket i smaken om Slotts. Skinkan och en av (finska) kålrotslådorna intogs som middag.
Någon julfilm har det inte blivit nu i julhelgen, vi kopplade av med Sex and the City-filmen nu i kväll. Lite godis (mest choklad) unnade vi oss, även om vi inte gjort någon egen julgodis i år.

Amerikansk juldag

Under eftermiddagen tog vi en uppiggande promenad i närliggande bostadsområdet, med klart värmande sol. Några grader kallt, lagom uppfriskande. Vi såg flertalet hus med riktiga ridåer av istappar vid takkanten, ser trevligt ut, men är bara ett tydligt tecken på hur dåligt isolerade husen (vinden) är här i landet. Det vita huset var gulligt julpyntat.
Redan när vi firade Thanksgiving hos dem bjöd det paret i princip in oss till att tillbringa juldagen med dem också. Ingen av deras döttrar skulle komma vilket kanske var en anledning till att de ville ha lite sällskap. För några dagar sedan fick vi en formell inbjudan. Även idag tog vi med oss köttbullar vilket uppskattades. Det andra paret från förra gången, V och K, var också där. Middagen var fläskstek med kålrots- och palsternacksröra.
Ett antal biljardspel genomfördes efter middagen, K dominerade som förra gången. De mer erfarna hjälpte dock nybörjarna. Maria började känna att hon nu kan se hur man ska göra för att få kloten i hålen, att ha precisionen att lyckas med det kräver dock mera övning.
Den glögg som vi hade med oss förra gången serverades under kvällen (vi hade för säkerhets skull haft med oss mandel och russin), tillsammans med pepparkakorna. Uppskattat i alla fall!
Ingen paketutdelning, vilket vi var lika glada för. Paret hade dock användning för sin egen julklapp (som också deras barn fått), en bättre webkamera för att kunna ha kontakt med döttrarna och barnbarnen i Washington DC, Florida och Nevada via Skype.

Svensknorsk julafton

Efter frukost lyckades vi få kontakt med Marias familj, både syrran och brorsan med familjer var samlade hos hennes föräldrar under julafton i år. Med Skype och webkamera kunde vi hänga med när tomten kom på besök. Liksom förra årets julkontakt är det inte något effektivt samtal som gäller, utan personer kommer och går. Kul i alla fall att få snacka lite grann med dem och inte minst för syskonbarnen att kunna visa upp sina julklappar för oss.

Kl fyra fortsatte julfirande hos norska S med familj. Totalt var vi åtta stycken med barn och svärföräldrar. Vi hade med oss svenska köttbullar (gårdagskvällens jobb, uppskattade av alla), men huvudrätten var lammrevbensspjäll, som hade ångats i tre timmar. Mums! De behövde knappt tuggas, så möra var de. Därtill serverades potatis och rotmos.
Paketutdelning följde sedan, mest för de två minstas skull precis som det skall vara. Vi fick en fotobok om Madison som minne, vilket värdparet ville ge oss innan vi lämnar stan, så varför inte nu. Kaffe och hemmagjorda kakor gottades vi med.
Trevligt att bli bortbjudna på julmiddag, så att vi inte satt hemma i lägenheten hela dagen. Med andra skandinaver kändes det rätt att fira julen på julafton, alla amerikanare firar ju inte förrän på juldagen. Maria var inte på jobbet idag, även om vi fortfarande inte fått klart för oss om julafton räknas som helgdag för universitetsanställda.

Rejält med snö och ett antal minusgrader utomhus gav vintrig stämning - inte alla år det blir en vit jul.

God Jul!

önskar bloggarna sina läsare

Mer kompisar som flyttar

Ikväll bjöd vi med våra brasilianska vänner A & K på en biltur till Olin Park i södra Madison. Precis som förra året var det belysningsshow, enligt oss typisk amerikanskt. Man bör åka dit efter mörkrets inbrott och sedan sakta glida fram mellan de olika "statyerna". Både hjälm för (amerikanska) fotbollslagen Green Packers och Badgers fanns med, dock saknade vi badgermaskoten. Likaså fanns en golfspelande Santa Claus. Allt för snart tog nöjet slut och vi vände hemåt igen.
Eftersom denna kvällen förmodligen är sista gången vi träffas innan de flyttar tillbaka till Brasilien på fredag tyckte vi att det var synd att avbryta den för tidigt. Vi åkte därför till Flat Top Grill och åt middag tillsammans.
Efter ytterligare en stunds snackande kom dock det oundvikliga, att säga hejdå till varanda. Varma kramar utbyttes, vilket behövdes denna kyliga måndag (som max 4F = -15C idag). De såg fram emot 30-graders värme inom en vecka, och de tänker i Celiusgrader, känns långt borta här i Madison. Någon gång i framtiden får vi väl åka och hälsa på dem i södra Brasilien. Inhemska guider är inte fel, speciellt när vi inte pratar portugisiska.

Graduation Walk - nummer två

I februari kommer Marias labkompis L att disputera, men redan nu var hon med på dagens Commencement / Graduation Walk / Examenshögtid. Till skillnad från i våras när vi var på Kohl Center för P:s skull, var det idag inte läge för att ta foton utomhus. Idag var säsongens hittills kallaste dag, som varmast var det ca -12 C och som kallast -23 C, med andra ord bylsade man på sig med mycket kläder innan man steg utanför lägenhetens varma vrå.
Ceremonin idag var både för doktorer, magisterexamen och en del av kandidatexamen (de flesta under eftermiddagens ceremoni). Dekorationerna bestod av julstjärnor, passande både för säsongen och som universitetsfärger. Även den här gången var professor R med upp på scenen när det var Ls tur, konstigt vore det väl annars när L varit i labbet i över sex år nu och är en av dem som alla kommer med frågor till. Efter ceremonin blev det lite fotostund, då vi också träffade Ls mor med sällskap D som var på besök i Madison helgen till ära.
Vi följde sedan med till Great Dane för lunch med L och mor+D. Snabbt mellan bil och restaurang var det som gällde om man inte vill drabbas allt för mycket av de kyliga vindarna från sjön.

Sen eftermiddag och kväll gick sedan i slappandets tecken.

Mexikansk utflyttningsfest

Förmiddagen ägnades åt inhandling av lite typiska svenska grejer för A och K som flyttar tillbaka till Brasilien snart. Maria passade också på att klippa sig. Åter hemma blev det sockerkaksbak till kvällens utflyttningsknytkalas.
Våra mexikanska vänner L och F som vi lärde känna genom salsaklasserna i vår och höst flyttar till Texas inom en vecka. En del av gänget från gårdagens dans dök upp även i kväll. Mexikanskt som temat var bjöds det givetvis på flertalet salsalåtar. Lite lättare att dansa ikväll, när både tempot och volymen var lägre (i alla fall till en början, senare drog DJ:n på volymen rejält här också). Maria kände sig glad när dansläraren bjöd upp henne och han kände sig tvungen att ta till några turer som vi inte hunnit med under kursen för att jag skulle få lite utmaning. Våra korta söndagsträningar här hemma har hjälpt oss att komma ihåg turerna och när killen är nästan övertydlig i sin styrning är det lätt(are) att vara tjej. Andra danser blev det också under kvällen, såsom Merengue och någon gruppdans som inte ens värdparet hade koll på vad den hette, bara att den alltid dansas.
Då vi och några till från salsakursen var bland de sista att lämna festen, hjälpte vi till med att plocka undan bord och stolar innan vi gick hem.

Salsa i dubbel bemärkelse

Efter sex gav vi oss iväg till våra salsalärare för en taco-knytis. Det blev till att plumsa i snön en del och även ta några omvägar, snöröjningen hade inte riktigt hängt med ännu.
Vi tog med oss två burkar av den senaste hemmagjorda salsan. Trots att den var utspädd med lika delar tomatsås var den fortfarande rätt stark.
En av dryckerna som erbjöds följde taco-temat i form av Margaritas, dock med jordgubbar. För att förbereda oss på kvällens utgång repeterade vi de steg vi hade lärt oss hittills under kursen, lägenheten är inte stor så åskådarna fick hålla in fötterna medan ett par tränade åt gången.
Vid tiotiden gav vi oss ned till stan, lyckligtvis hade några tänkt att ta bilen dit så vi behövde inte förlita oss på bussen.
Väl anlända var det glest på Frida's och ljudvolymen ganska låg. Eftersom tentaperioden här precis har avslutats trodde vi att de flesta av stadens studenter kanske var på väg till sina föräldrar (och därmed inte hjälpa till med att fylla upp lokalen), men lite senare var det minst lika trångt som vanligt. Några salsalåtar erbjöds, men till stor del även annan latinamerikansk musik. Salsan var för snabb, inte helt lätt att hänga med. Volymen ökades efter hand och till slut skakade hela restaurangen av bastonerna från de mer diskoliknande låtarna.

Ännu mer snö

Ytterligare 10 tum/25 cm snö föll under dagen. Det tog sin lilla tid att skotta fram bilen (alla var inte lika energiska som kan ses), även om den inte kommer att användas under dagen så blir det ju mindre att göra nästa gång då det är mer aktuellt. Gångbanan fram till lägenheten känns som en vallgrav just nu.

Slösöndag

Dagen ägnades åt lite julklapps- och kortinhandling. Lagom sysselsättning dagen efter en lång arbetsdag före, under och efter julfesten. Vi behövde ju inte tänka på maten den här dagen i alla fall.
Ganska varmt och blåsigt idag vilket tog en del på snön (gräsmattorna syns igen), men det utlovas mer av den varan framöver.

Sista julfesten i Madison?

Halv tio gav vi oss av till lokalen efter att ha plockat ihop våra rotsakslådor och Janssons frestelse. Vi hade blivit betrodda med nyckeln igår mot att vi lovade att vara på plats kl tio. En kvart senare dök nästa person upp och vi började koka ägg och lägga upp det kallskurna.
Kökschefens fisk var inte klar för upphämtning förrän efter lunch, vilket innebar att det blev lite småstressigt att tillaga den på eftermiddagen.
Vid tretiden anlände glöggen, som fylldes på i en kaffekokare för uppvärmning.
Strax före fyra, då festen officiellt startade (en timma tidigare än förra året), droppade de första gästerna in. I år serverades glögg och första rätten utan något mellanrum. Totala antalet gäster inklusive oss i köket var i år ca 130 personer, så lokalen blev full.
Efter besök av tomten var det så dags för varmrätten att serveras. Köttbullar och prinskorv var två av få rätter som tog slut helt, annars blev det lite över av det mesta (Janssons och lådor för oss till jul).
Det kändes som om vi hade mindre tid att mingla med gästerna i år av någon anledning, men vi hann i alla fall äta från alla tre rätterna (på stående fot i köket).
Olle blev i år meddragen i luciatåget, som enda (vuxna) kille. Detta medförde att Staffansvisan fick sjungas till stor del solo, men vad gör man inte för publiken.
Precis som förra året avslutade middagen med dragning av tombolavinsterna. Sponsrade vinster, flertalet korvar samt alla julstjärnor på borden gjorde att en tredjedel av gästerna blev lyckliga vinnare.
Vid tiotiden hade de flesta gästerna lämnat stället, även om några vänliga själar stannade kvar och dukade av alla borden. Bänkarna i köket fylldes med disk och det tog ett tag innan de två (norska) diskarna hade betat av allt.
När så städningen var avslutad, delades överbliven mat upp mellan de som fortfarande var kvar (i huvudsak styrelsen). En kasse med lite blandad mat blev det till oss.

De ansvariga för respektive rätt var också ansvariga för att skriva upp hur mycket av olika maträtter som blev över när alla tagit för sig. Kombinationen av inköpt mat minus överbliven mängd borde kunna ge en ganska detaljerad matinköpslista inför nästa år, något som inte gjorts lika noggrant tidigare år.
För en längre beskrivning av SAC's julfest, se förra årets inlägg.

Festfixning

Kl nio på morgonen följde Olle med B, julfestens matansvarige, på en storinhandling inför morgondagen. Det mesta som inhandlades var torrvaror och grönsaker, eftersom en stor del av de rätter som är planerade redan är gjorda hemma hos olika delar av oss i matgruppen. "Prinskorvar" och "svenska" köttbullar köptes dock.
När vi skulle hämta upp (förbeställd) lax för ugnsbakning i morgon visade det sig att den var rökt(!). Inte rätt, men förhoppningsvis skulle det gå att få tag i färsk i morgon.

Kl fyra gav sig Olle iväg till lokalen (Maria dök upp lite senare) för att hjälpa till med förberedelserna för i morgon. Pyntandet var till stor del redan gjort, det stora arbetet var att inventera den inköpta maten för att kunna få en bild inför nästa år vad som behöver köpas (detta förutsätter att det skrivs upp hur mycket rester som blir över i morgon).
En genomgång av kastruller och stekpannor samt en rengöring av ugnen utfördes också.

Matlagning hela kvällen lång

Inför julfesten på lördag har vi erbjudit oss att laga Janssons frestelse, Lanttulaatikko (finsk kålrotslåda) och Porkkanalaatikko (finsk morotslåda). Vi hade recepten sedan förra årets matlagning, med skillnad att vi ska ta med lite mer av varje rätt till årets julfest (ca 125 pers är anmälda).
Så redan vid fyratiden började Olle skala kålrötterna, dela dem i bitar, koka och stöta dem. Maria kom hem lagom när kålrotslådorna var klara att börja gräddas. Sedan fixade Olle i ordning morotslådorna, så att de kunde utnyttja ugnen härnäst. En dryga timmans pilljobb med att rensa 600 g ansjovis till Janssons (vi lyckades hitta hela svenska, inlagda ansjovis i Madison) gjorde att Maria blev trött på mot slutet. Ingen rast ingen ro (ok, för ett vattenglas). Skala och riva potatis blev Olles lott, medan Maria fyllde på lagren i glasformarna. Rikligt med vätska/grädde blev det också, vi hörde hur det kokade över i ugnen, "trevlig" syssla att rengöra ugnen på söndag. Framåt elvatiden var så gräddningen klar, bara att vänta på nedkylning så att formarna kan ställas in i kylen till lördag. Fyller kylen till maximum, lite grönsaker mm hamnade i svalen, köksfarstun.

Det där med att komma ihåg exakt hur mycket en sats i receptet ger var inte vår starka sida. Så nu har vi istället mat även till oss själva inför julen.

Vintrig styrketräning

Så var då säsongen för skottning av snö igång igen. Bara att vänja sig :-) Gator och trottoarer rensas ganska snabbt av fastighetsskötaren, medan vi själva ansvarar för att slippa plumsa i snö sista biten till ytterdörren och att få ut bilen från parkeringsrutan. Olle spenderade därför en morgontimma och en liten stund på eftermiddagen med att röja bort de 6.5 tum (16.5 cm) snö som kommit under måndag-tisdag. Säsongen (nov-dec) har hittills bjudit på rikliga 16.3 tum (41 cm) snö, dubbelt så mycket som det brukar. Vart ska denna vinter bära? Ska vi slå förra årets snörekord? Kommer vi få en vit jul i år?
Natten som kommer blir det i stället rejält kyligt, näst intill nollgradigt utlovas (motsvarar -17.8 C). Gäller att klä sig ordentligt när vi ska iväg.

Salsakursen slut, snyft

I kväll var sista tillfället för den fortsättningskurs i salsa som vi gått nu under hösten. Timman ägnades åt repetition av alla turer vi lärt oss under hösten. Den turen vi lärde oss senaste två lektionerna är ganska lång, och består i stort sett av flera olika delturer som görs i direkt följd (kan göras till 5+4+3 takter lång). Olle imponerade med att vara enda killen som lyckades göra hela turen på första försöket (efter visning av lärarparet). Inte för att vi två tränar mycket mellan kurstillfällena, men en kvarts salsarepetion brukar det bli på söndagskvällen. Troligen mer än en del andra gör, underlättar när man är två hemma också. Vi bör väl försöka hålla igång det här när vi kommer tillbaka till Sverige nu när vi har lagt ner så mycket tid hittills.

Första telefonintervjun för Olle med Sverige

Vid 10-tiden på förmiddagen hade Olle en telefonintervju med ett företag i Stockholmstrakten. Tjänsten, om den skulle bli aktuell, innebär att hjälpa kunder som har köpt företagets programvara att använda denna för problemlösning och beräkningar. Japp, jag vet att det här är en rätt kryptisk beskrivning som skulle passa in på rätt många företag, men jag återkommer med mer detaljer om det skulle visa sig att det blir ett nästa steg. Kul att någon var intresserad i alla fall så här långt.

De 23 lucialinnena

På julfesten nästa lördag skall det förutom mat även erbjudas ett luciatåg för att få den traditionella julkänslan (i år infaller även festen på den rätta dagen!). De lucialinnen som brukar användas var dock lite smutsiga och skrynkliga, vilket innebär att de var tvungna att tvättas och strykas. Vi tog på oss det jobbet i år. Sammanlagt tog det nog ca 4 h att göra det jobbet, Olle var lite trött i ryggen efteråt...
Förutom detta gjordes det ytterligare en sats salsa under kvällen, den här gången att ta med sig till en Taco-knytis den 19:e hos lärarna för salsakursen. Förmodligen blir det utgång till Frida's efteråt för att få en chans att se om man har lärt sig något nytt under hösten.

Andra flyttar också

Våra brasilianska vänner kommer att återvända till sitt hemland i slutet av månaden. För att ha möjlighet att träffas en sista gång innan pack-stressen drabbar dem hade vi bestämt att vi skulle träffas hemma hos oss för middag denna kväll.
Medan maten tillagades i ugnen började vi kolla på bilder från våra respektive turer runt i USA. De gjorde en längre biltripp som inkluderade både Yellowstone och Grand Canyon. Därtill har de hunnit besöka både New York och Florida (i samband med konferens). Vi visade mest våra bilder från vår senaste tripp till Las Vegas, Zion NP och Death Valley NP.
Till efterrätt gottade vi oss med brasiliansk "pudding".
Förhoppningsvis hinner vi ta ett riktigt slutgiltigt farväl innan de helt lämnar landet. Sorgligt när man umgåtts under en tid och sedan inte vet om man kommer träffas mer alls. Ger oss dock en anledning att besöka södra Brasilien någon gång i framtiden.

Sista mötet före julfesten

Klockan sju dök de flesta i SAC styrelse upp hemma hos oss. Till stor del hamnade mötet om planering inför julfesten kommande vecka. Det bestämdes hur mycket utav de olika matvarorna som skulle köpas, samt vilka rätter som skall lagas i förhand hemma hos delar av styrelsen. Vi bjöd på vår hemlagade salsa (till köpta majschips), vilken uppskattades och skålen tömdes till stor del. Vi blandade ut salsan med lite mer tomatsås, så att det blev lite dippningsspädning. Stinget i salsan fanns dock kvar. Hela diskussionen om maträtterna tog lång tid, så klockan var bortåt halv elva innan vi slutlingen fördelade olika ansvarsområden under festkvällen mellan oss. Halvtimman senare lämnade alla lite smått trötta vår lägenhet.

Det oundvikliga jobbletandet

Ingen av oss har ett jobb att komma tillbaka till i Sverige. Söndagen ägnades därför till stor del åt att kolla igenom olika sökbara jobb som en del av flytten till Sverige. Våra CV har vi uppdaterat, men de individuella personliga breven tar sin lilla tid att knåpa ihop. Vi hoppas på att hitta något i södra/mellersta Sverige, men får se var vi hamnar, inte längre bort än norra Europa ska det nog i alla fall bli.
Maria har hittills inte hittar allt för många platser att söka, men vi stretar på med att leta. Den tjänsten som hon hade telefonintervju för i september (passande med LC-MS analyser av proteiner), blev dock tillsatt av annan person med mer exakt eftersökta erfarenheter.

Thanksgiving-firande

Förra året var vi inbjudna till Thanksgivingmiddag hos Marias kollega S, som nu bor i St Louis. I år bestämde vi oss i stället för att hoppa på ett program som MFIS (Madison Friends of International Students) anordnar. MFIS sammanför värdfamiljer som är intresserade att visa upp Thanksgivingtraditionen med studenter som vill se hur det går till. Vi hade först blivit tilldelade en familj en timmes resväg utanför stan, men hade sedan turen att istället få en familj i närheten.
När vi anlände vid tvåtiden var bestyren i full gång. Förutom värdparet var det en av deras döttrar med make och ett annat par där. Vi började med att hjälpa till med dukningen. Lite senare dök det upp ytterligare ett utbytesstudentpar, men till skillnad från oss var de inga nykomlingar i familjen.
Middagen serverades vid fyratiden. Inte lika sövande mängd mat som det kan vara vid andra middagar av den här typen, lite mer lagom istället. Kalkonen var bröst som tillagats utomhus på kolgrillen. Självklart fanns potatismos med gravy (skysås), stuffing (brödkrutonger mm) och tranbärssås också på bordet.
Kvällen fortsatte i inredda källaren (deras vardagsrum) med biljard och samkväm.
Vi gav oss hemåt vid tiotiden efter en trevlig eftermiddag/kväll. Med tanke på att vi inte kände värdfamiljen innan så kunde det ju ha blivit lite hur som helst, men det blev det alltså inte.
Det är inte omöjligt att vi besöker dem på juldagen också (de bjöd in oss, inga av deras döttrar kommer hem).

Maria har sorg - igen

Senaste dagarna har P från Thailand försökt städa sin labbänk och inte minst alla lådor med prover i frysen, parallellt med att köra geler (vår professor är tidsoptimist). Anledningen är att idag var hennes sista dag i vårt lab. SNYFT, snyft! Närmast väntar några veckors semester i Thailand (mycket välbehövligt för henne), innan hon börjar som PostDoc i ett lab i Berkeley, Kalifornien.
Som avtackningsmiddag var ett tjugotal från labbet (inkl några respektive) och åt på Great Dane, en av P's favoritrestauranger. God mat och god öl (från restaurangens egna bryggeri) bidrog till en mycket trevlig kväll. Efter huvudrätten var det lite storytelling - självklart med P i fokus, lite olika episoder från årens lopp (hon har varit i labbet i 6 år nu).
Kvällen avslutades med sista packningen i labbet, innan det så var dags för det oundvikliga - avskedskramen.
Får se när vi ses igen, kan dröja. Det blir svårt för oss att planera in ytterligare resa västerut innan vi lämnar landet. Mer troligt att det blir när vi någon gång i framtiden när vi tar en semestertripp till Thailand (efter att P flyttat hem dit). Återträff för "vårt gäng" i labbet har det redan börjat pratas om.

Första steget mot Sverige

På morgonen lämnade vi in uppsägning av lägenheten till den 28:e februari nästa år. Nu är det bara att börja räkna ner.
Marias stipendium går ut vid årsskiftet, men hon kommer jobba ~1½ månad nästa år för att avrunda projekt.

Innesittarlördag

Idag har vi knappt klivit utanför lägenheten, dels då vädret inte varit lockande (knappt plusgrader) och dels för att Maria drabbats av förkylning (blåsigt och kallt, gäller att klä sig ordentligt).
Större delen av dagen har använts till att lägga in alla bilder bland texterna från vår resa en vecka tillbaka. Glöm inte att resan började onsdag 5 november!
Maria saknade familjen idag, då hon missade traditionsenlig dag innan första advent. På svenska agendan stod pepparkaksbak till julmusik och lutfiskmiddag.

Thaimiddag

I kväll var det tjejkväll som gällde. Kvällen började med inhandling och sedan ansvarade P för matlagningen, medan L och jag hjälpte till med att skära upp matvaror. Tre olika Thairätter blev huvudmålet; currykyckling, "caramelized pork" och "steamed fish". Vi hade trevligt under matlagningen, då vi också gottade oss med "dumplings". När vi hade satt oss till bords, kunde man konstatera att vi valde tre olika bestickkombinationer att äta med. En med kniv och gaffel (ja, Maria), en med gaffel och sked och den tredje med pinnar (faktiskt amerikanska L!).
Mätta och glada delade Maria sedan med sig av bilder från vår resa, med avbrott för amerikansk efterrätt (fruktcrisp med glass).

Säsongens andra snöstorm

Ja, säsongens första snöstorm i Madison kan man nog kalla det idag (vår första var i Utah). Runt lunch snöade det ganska rejält och la sig på marken dessutom. Lite mera kom senare på eftermiddagen. Okey, mitten av november, men tidigare än vad vi tycker är nödvändigt. Dessutom riktigt kyligt därute, fast någon gång kanske höstkänslan (krypa ihop i soffan, levande ljus mm) infinna sig.
Vi får se vad kommande vintern har att utlova, några förespår ytterligare rekordmycket snö, vilket vi kan klara oss utan.

Tillbaka i vanliga Madison

Vi sov skönt i natt, "borta bra men hemma bäst" (förutom att sängen är lite hårdare hemma än borta). Tog en lugn morgon inklusive kontakt med Marias föräldrar (veckovis sedan sist). Därefter började genomgången av de 700+ bilderna från vår resan, mellan turerna till tvättmaskinerna. Framåt eftermiddagen tog vi en promenad och inhandlade lite nödvändiga matvaror. Inte alls varmt ute, trots att solen sken, bara någon enstaka plusgrad. Ja, på något sätt försvann dagens timmar, men skönt att ha en mellandag innan allvaret börjat på riktigt.
Framtida jobb för Olle de närmsta dagarna blir att skriva in vårda dagbokstexter och jobba med bilderna (vi valde ut en lång lista med tänkbara kandidater idag).

Den outvikliga hemresdagen

Skönt att sova ut lite. Frukostbuffe (inget över standard amerikansk/varm frukost) innan vi tog taxi till flygplatsen (vi glömde ringa efter shuttle i tid). Vi var i god till på flygplatsen, men fick vid självincheckingen frågan om vi var villiga att ge upp vår sittplats (svarade nej eftersom vi skall byta flyg till Madison, inte så många anslutningar per dygn dit) på flyget till Denver. Väl vid gaten kunde vi byta till oss ett ordinare boarding pass, som visade sig vara Economy Plus-sittplatser. Från tveksamt om att komma med, till sittplats med mer benutrymme med andra ord (annars var inte platsen lyxigare).
Vi sörjer inte att inte längre få höra ljudet från spelautomater omge oss, uttröttande för ett ovant öra.
I väntan på att lyfta med planet fick vi en sista blick av strippen.

Väl uppe i luften satt vi på rätt sida av planet för att blicka ut mot sydöst med Colorado River och Grand Canyon lite längre bort. Ett majestätiskt landskap, som vi dock inte hade tid att utforska från marken den här resan.

Vi fortsatte sedan norrut (västra Utah gissar vi) och kunde se flertalet canyons bre ut sig (klarblå himmel gav fin utsiktsmöjlighet).

Lite senare dök ett bergsområde med snö på topparna upp, troligen sydvästra Colorado. Runt Denver, CO däremot var det ganska platt och odlingslandskap. Vi bytte även på hemvägen flyg i Denver.
Våra brasilianska vänner som skulle hämta oss på frlygplatsen i Madison blev bortåt halvtimman försenade. Trafikstockning i centrala Madison eftersom dagens fotbollsmatch lagom slutade vid sjutiden.
Väl tillbaka i lägenheten verkade det mesta se ut som när vi lämnade den.

Hela Strippen lång

Vi började dagen lugnt med att lämna tillbaka hyrbilen och fick sedan skjuts tillbaka till strippen. Avsläppning skedde vid norra delen, så att vi kunde spana in hotellen där utan att behöva gå i båda riktningarna.
Både Stratospheres torn (med åkattraktioner i topp) och Circus Circus byggnad gav oss en första bild av Las Vegas ovanliga hotell.












Här i norr är det lite glesare mellan hotellen, även om en del nya är på väg att byggas. Nyinflyttade Encore är en del av lyxiga Wynn. Pirattemat på Treasure Island går inte att ta miste på, tyvärr missade vi skådespelet här senare på kvällen.

Efter en stunds promenad stannade vi till och köpte rabatterade sista-minuten-biljetter till en show och fixade även bokning av middag.
Vi fortsatte sedan strippen söderut för att spana in hotellen i dagsljus, samt gå in i några av dem. De flesta hotellen har valt ett tema, både på exteriören och interiören, ett sätt att profilera sig och inte glömmas bort.











Vissa har spetsat till det med det lilla extra, som levande lejon inne på MGM Grand (filmbolagets symbol, byggnaden i sig ska ses i kvällsstuk) och flamingos (plus afrikansk gråtrana) på Flamingo. Att Flamingo Hotel/Casino är ett av de första hotellen från 40-talet kan man nästan gissa på neonskyltarna.

Stadstema fungerar också, tydligen. Vilka hotell som var Paris respektive New York-New York är inte svårt att gissa.
Då det är förbjudet att fota för det mesta inne på casinon, har vi tyvärr inte mycket bilder på interiörer, håll till godo med exteriörer.

Efter flera timmars promenerande tog vi en eftermiddagslur, skönt att koppla av tyckte knän och fötter (på bilden vårt hotell, Imperial Palace). Sedan lagom att göra sig i ordning - äntligen fick vi användning av skjorta och klänning som hade skumpat runt hela resan. Vi fick sedan stå i kö inför showen (biljett var bokad till stol, ej sektion), gottade oss med glass under tiden. Godtrogna som vi är trodde vi att först i kön medförde att vi kunde välja bästa platserna, men vi blev visade till en specifik rad, hur det bestämdes verkade vara slumpmässigt. Vissa fick flytta på sig när andra med bättre biljetter (och troligtvis lite pengar under bordet, kändes stenåldersmässigt) kom. Vi hade dock turen att få platser i mitten, kunde ha varit bakom en pelare. Nåja, så småningom kom showen "Fab Four Live" igång. Fyra killar som spelade och sjöng ett femtontal Beatleslåtar under dryga entimmarsshowen. Självklart klädda enligt tidsenlig stil (ganska look-a-like också), dock med några showgirls under några nummer (vi är i LV) vilket kändes malplacerat.
Direkt efter hade vi bord bokat på en indisk restaurang. Vi valde att följa servitörens tips om mat (han var dock från Marocco, trevlig, ej trugande). Mycket god trerättersmåltid!

Mätta och belåtna traskade vi sedan söderut och slutligen kan vi ståta med att vi nästintill hela strippen, från Mandalay Bay i söder till Hilton i norr.

Längs alla trottoarer stod mängder av (sydamerikanska) personer och delade ut info om strippor. Inga restriktioner till vilka de delade ut till - par likaväl som familjer.


Även denna kväll njöt vi av vattenspelet utanför Bellagio.

Man ska inte förvirras av sträckan man behöver gå mellan hotellen, en del hotell sträcker sig över ett helt kvarter, tex rominsperade Caesars Palace. Lägg därtill allt annat folk på de ej allt för breda trottoarerna, så förstår man varför det tar tid att gå mellan hotellen.

Sagotemat på Excalibur fick oss att undra hur man lyckas placera hotellrum. Detta är inte lika svårt på världens näst största hotell MGM Grand (5044 rum).
Tilläggas kan att det längs strippen finns hela 22 hotell med mer än 2000 rum vardera. Så något av Strippens nästan 80 000 rum borde vara ledigt när du vill, allt beror bara på vad du är beredd att betala. Några av USAs dyraste hotellrum/sviter ligger i LV, på tex Wynn är rum under $200 sällsynt.

På Luxor ligger rummen längs med pyramidens ytterstruktur (plus i fyrkantig nybyggnation), .




Vi undrar om vi ser för godtrogna ut? Flera gånger under dagen försökte hotellen att locka in oss för att försöka få oss att köpa andelar i klubbar/timeshares eller liknande. Inget för oss. Nästa gång får man väl bära en tröja som säger "NOT interested in ANY kind of timeshares/resorts".

Slutdag på vår rundresa - del 2

Vi transporterade oss söderut till Badwater. Dels känt för att ha riktigt salt vaten (bad water to drink), men kanske mest för att vara lägsta punkten på västra halvklotet, 85,5 m under havsnivån.

Innebörden av minushöjden fick vi när vi tittade upp på berget bredvid, där havsnivån var markerad en bit upp (vid pilen i den vänstra bilden).






Vi tajmade in en ranger-tur, som bl a berättade om vattentillgången i parken. En underjordisk källa går genom dalen, som inte är en riktig dal skapad av ett vattenflöde utan istället p g a kontinentalplatteförskjutning. Bergstopparna på västra och östra sidan om DV stiger hela tiden långsamt. DV har heller inget utlopp, allt salt i Badwater och på andra ställen i parken kommer från det hav som täckte området tidigare.
Rangern var pratglad/skämtsam och önskade gruppen, som till stor del var internationell, en trevlig vistelse.
Det knastrade (som riktigt kall snö) när vi klev ut på saltytan.

Vi spanade även in saltkristaller i närheten vid Devils Golf Course ("only devils can play golf here"). Då detta område ligger lite högre upp än Badwater, översvämmas det inte så ofta och formationerna förhårdnar mera.




Dagens längre promenad blev till Natural Bridge.







Utmed några bergsväggar hade den rinnande leran stelnat i en form som påminde om stearin.

Efter matpaus i skuggan (27 C och sol var mer än vi orkade några längre stunder) påbörjade vi vägen tillbaka till LV. Ashford Mill ruins passerades, där guld processerades under tidigt nittonhundratal.

Ett beläggningsarbete inne i parken fördröjde oss lite, innan vi timman senare lämnade nationalparken i dess sydöstra hörn.

Ytterligare två timmars bilresa genom ökenlandskap/berg väntade oss innan vi kom till LV från sydöst .


Vi tog LV Blvd (strippen) norrut till vårt hotell, passerade den kända "Welcome to Fabulous Las Vegas Nevada"-skylten (bild lånad från Wikipedia) och sedan en radda hotell. Vi ska bo två nätter vid centrala strippen, om än i ett billigare hotell. Efter incheckning spanade vi in känslan av strippen. Mycket folk i rörelse, mer eller mindre uppklädda. Lyckades få se fontänen framför hotellet/casinot Bellagio, vilken varieras i takt till musik varje kvart på kvällen. Kvällen blev inte så sen, då två tidiga morgnar sätter sina spår i sömnbehovet.