Dags att lämna USA

Vaknade upp vid sjutiden och eftersom det börjat ljusna gick vi upp och började allra sista packningen. Frukost, följt av genomgång av alla skåp och garderober, man vill ju vara hundraprocentig att man fått med sig allt. Vid niotiden hämtades sängen upp, följt av lite lugn tid då vi bl a bara kopplade av ute i solskenet.
Vid halvtolv så kom L och plockade upp oss, för att sedan åka ut till lokalbryggeriet Ale Asylum. Lite lunch och provsmakning av deras ölsorter, men tyvärr ingen guidetur (bara en per dag, på kvällen).
Via två bilturer flyttade vi sedan ner alla fyra resväskor till Memorial Union, varifrån bussen till Chicago skulle avgå några timmar senare. En sista koll i den ekande lägenheten och dags att lämna bostadsområdet bakom sig.
När vi tre var samlade på MU, så kollade vi in toppen av The Liberty Statue som stack upp ur isen på Lake Mendota. En solig dag med mycket folk ute på isen, både fiskare och folk på promenad. Isen krackade lite småkusligt, men det var bara ytlagret av den flera decimeter tjock sjöisen. Några varma dagar med regn och sedan minusgrader gav en skör toppyta. Inget att oroa sig för. Vi gottade oss sedan med en Babcock icecream, vår sista glass därifrån på ett bra tag. Trevligt att bara koppla av det sista vi gjorde och det tillsammans med Marias bästa kompis här i Madison (snälla L som ställde upp som chaufför).
Vid fyratiden lastade vi ombord våra fyra tunga resväskor på bussen, som lämnade en halvtimma senare. Två och en halv timmas bussresa genom Wisconsins/Illinois platta landskap. Inte full buss, så vi kunde unna oss ett dubbelsäte var. Inte så mycket snö kvar på marken längre.
Det första vi gjorde när vi kom till Chicago flygplats var att väga våra väskor, följt av omflyttande av nätverkskablar. Vi klockade sedan in maxvikten på alla fyra resväskorna, närmare bestämt 23,0 & 23,0 & 23,1 & 23,4 kg, vilket dock godkändes vid incheckningen. Skönt! Tur att de inte vägde handbagaget, de väskorna var lite tyngre än tillåtna (vi packade om lite efter vägningen hemma i torsdags). Bara att vänta in avgång av flyget mot Köpenhamn vid tiotiden.

Goodbyeparty för oss

Under kvällen samlades hela labbet med familjer hemma hos en av doktoranderna, i hans nyinköpta hus. Lite mindre men helt klart mysigt, fast jag skulle nog inte velat att alla traskade in med ytterskor, men så gör ju amerikanarna. God middag med tacos som huvudrätt. Efteråt blev det lite korttrollerier för barnen, senaste doktorandtillskottet är riktigt skicklig. Barnfamiljerna lämna partyt lite tidigare, men de flesta var kvar och spelade ”Apples to Apples”. Ett roligt spel som skulle kunna översättas till ”Lika som bär” och gick ut på att en person la ut ett kort med slumpmässigt ord på bort. Alla deltagare skulle sedan välja ett av de sju ordkorten man hade på handen, lämpligtvis ett som kunde associeras med det första ordet. Den som la ut första kortet läste sedan av alla utlagda ordkorten och bestämde vilket ord den gillade bäst. Strategi för att välja varierade från ordligt till vilda associationer. Många goda skratt i alla fall.
Maria fick den traditionsenliga tshirten av bossen, denna gång med ”tipping cow” tema. Utav bästa labkompisen L fick hon hemmagjorda smycken, precis vad hon önskade sig. Kommer klart användas framöver, med start under samma kväll.
Många kramar utdelades i samband med uppbrott från festen, liksom inbjudan till folk att komma på besök i Sverige. Praktiskt att andra labkompisar bor nära oss, som vi kunde tigga skjuts av.

Marias sista arbetsdag

Maria var som vanligt först på labbet på morgon, det gäller att hålla liv i traditionen in i det sista. Lite slutlig städning av labbänken och bortrensning av gamla lösningar. I övrigt var dagen ganska lugn och Maria han kolla privata saker på internet t o m. Prata runt med andra i labbet hanns också med. Strax efter lunch gick några av oss iväg och avnjöt god smoothie på ett närliggande cafe. Som sagt inte mycket gjort idag.
Det mest stressande var att bossen vill ha ett möte, vilket inte blev av förrän halv fyra, men det visade sig var mer i form av ett kamratsligt snack (ej så mycket om forskningsprojektets ickeframgång). Professorns frågor gällde mer vad jag tyckt om tiden här i labbet och om jag hade förslag på förbättringar, förutom den stora frågan ”var ser du dig själv om fem år?”. Den sista är något som jag erkände att jag behöver tänka på, har inte riktigt planerat så långt, vad för typ av jobb vill jag ha?

En sista presentation för labbet

Som avslutning på tiden i labbet hade jag en lite sammanfattning om läget på mina projekt, på veckans labmöte. Jag hade också lite allmän kort introduktion till masspektrometri inför alla i gruppen, förra veckans diskussion var för några utvalda (de som mest troligtvis kommer använda metoden). Blev lite långt möte idag, även det också berodde på att det var lång allmän labinformation innan jag började snacka och att den delen dessutom avbröts av att alla följde rivningen av ett annat hus på campus (där åkte pelarna, följt av labbets ovationer när taket ramlade ner). Som avslutning tackade jag labbet genom att visa karta över vart jag ska flytta, många blev förfärade när de insåg att det motsvarar norra Kanada i breddgrad. För skojs skull inkluderade jag lite bilder från våra olika USA-resor, men avslutade med texten "Although, I want to go back!" med några bilder hemifrån Sverige som bakgrund.

Vårt sista salsaparty

På kvällen kom några från salsa-gänget hit på knytkalas. Vi ville ha en möjlighet att säga adjö till dem och detta var ett bra tillfälle tyckte vi. Våra salsa-lärare gav sig av en timme för att visa upp inför en kurs på ett annat ställe, men när de kom tillbaka blev det lite salsadans här också. Hoppas att vi kan upprätthålla våra kunskaper väl tillbaka i Sverige.

Iskallt vatten under Polar Plunge

Tredje helgen i februari anordnas Polar Plunge, ett välgörenhetsarrangemang där pengarna som samlas in går till Special Olympics. Sportaktiviter kan sedan anordnas för handikappade ungdomar. För Marias labkompis L är det femte gången hon är med och Maria hade i år bestämt sig för att också deltaga, förra året var vi bara förbi och kollade in det hela.
Hela fyra stycken från vårt lab var med i laget, som kompletterades av andra Genetics-doktorander. Några hade förslag att vi skulle klä ut oss med labrock, vilket kan medges var skönt att ha i väntan på att det blev våran tur. Det var inte så kallt i dag, men den kraftiga blåsten och snöandet gjorde att det var allt annat än varmt.



Själva Polar Plunge bestod i att laget hoppar i en vak i Lake Monona. Nerräkning sker, men som synes startade veteranerna i förtid (för att vara först upp). Hela kroppen doppas i det kalla vattnet och kroppen hinner bli riktigt nerkyld innan man hunnit ta simtagen till stegen och kommit upp ur vattnet.

Som tur är så är det bara en kort joggingsträcka till uppvärmda badtunnor. Helt klart tinade kroppen upp under de få minuterna vi satt i det halvvarma och ganska nersmutsade vattnet, dvs bättre än inget alls. Därefter klädde vi om till vanliga kläder inne i tälten, vi lyckades hitta lite ledig markyta strax bredvid värmeutblåset (skönt för frusna tår).

Då Olle dokumenterade äventyret med videokamera, så är bilderna generösa bidrag från L.

En lång masspektrometri-lektion

Under en veckas tid är bossen bortrest, lite komiskt till en konferens i norra Sverige (strax innan vi återvänder). Några av oss i labbet passade på att utnyttja ordinarie labmötestiden till att låta mig prata i tre timmar. Innan jag lämnar labbet ville flera lära sig mera masspektrometri, analysmetoden som jag jobbade mycket med i Lkg och tillika varit labbets expert under tiden här. Jag hade en grundläggande genomgång av metoden, även om det är omöjligt att lära sig allt på några timmar. Då det var ganska informellt, så inkluderades också konstant diskussion. Efter ett tag började det vara lite trötta ansikten, inte konstigt insåg jag när jag tittade på klockan. Inte svårt att prata länge när det är ett ämne du kan, och inte behöver läsa innantill.

Nu bilder från SF

Med flyttsysslor samtidigt att ta tag i, tog det ett litet längre tag innan vi hunnit gå igenom alla bilder från våran senaste semestertripp. Men nu har vi valt ut ett antal, Olle redigerat (förminskat) dem och Maria hjälpt till att placera dem i inläggen. Resan påbörjades torsdag 5 februari.
Håll till godo!

Umeå nästa!

Idag tackade Maria ja till den postdocplatsen i Umeå som hon blivit erbjuden. En intressant tjänst, så på jobbfronten blir det mycket nytt, men förhoppningsvis inte mycket besvikelser. Synd bara att Olles senaste jobbintervju gäller tjänst i Östergötland, blir att börja leta förbrilt i Umeå veckorna framöver. Någon som har kontakter?
Hur vi kommer trivas i staden är en annan fråga. Längre och mörkare vintrar än här i Madison var kanske inte vad vi hoppats på, men det löser sig nog. Vi får se till att utnyttja snötillgången mer än vad vi gjort senaste vintrarna, lite mer värt att investera i skidutrustning t ex. Somrarna kommer garanterat inte var lika varma som här (dock skönt att slippa hög fuktighet), men desto ljusare.

Slow moving sale

Denna morgon blev mycket lugnare, dels var allt redan framplockat och dels var det inga som knackade på dörren vid tiotiden. Vi hade några kunder under dagen, men inte mycket blev sålt (godbitarna hade redan gått). Dagens största kund dök upp först på kvällen och då blev vi av med ännu fler stolar. Vi har nu en stol till våra två skrivbord fram till nästa helg, sedan plockas de också upp. Sista veckan blir väldigt primitiv.
Med inte så mycket kunder så hann vi sitta framför datorn desto mera. Maria summerade vår ekonomi, ett tag sedan sist. Medan Olle under senare eftermiddag uppdaterade vår Moving Sale hemsida. Typiskt nog har sidan varit nere hela helgen, stora problem med servern på UW.

Alla lättade hjärtans dag

Direkt efter att vi stigit upp på morgonen började vi förbereda för dagens stora projekt – MOVING SALE. Plocka fram allt ur skåpen för att vara mer synligt på (fönster)bänkar och bord. Medan Olle var ute och skottade gången eftersom det snöade igen i natt, kom grannen förbi och undrade om bilen fortfarande var till salu. Vilket medförde att de tog en provtur, och sedan kom in för att signera papper om köp. BILEN ÄR SÅLD!!! En stor börda lättade från Olles axlar, Maria hade lämnat över ansvaret till honom angående försäljning.
Vi hann knappt äta klart vår frukost innan klockan slog tio och flera personer knackade på dörren. Under en och en halv timmas tid var det strid ström av personer. Lite hektiskt att berätta priser till 2-4 köpare samtidigt, hoppas vår ”oorganisering” inte skrämde någon. Vi fick flera möbler sålda, så inget köksbord kvar, sängen lyckades vi dock komma överrens om att behålla till vår utflyttningsdag (utan säng är svårare att vara). Tallrikar och bestick gick också, liksom mikron, så nu är vi begränsade till våra campingset för matintag. En kastrull har vi kvar till nästa helg i alla fall. Eftermiddagen var ganska lugnt försäljningsmässigt, alla såg till att vara tidigt verkade det som. Någon timmas Skypekontakt med Sverige hann vi med i stället.

Till kvällen hade vi bokat bord på en av de finare restaurangerna i stan, på Sardine. Lite annan prisklass än vi vanligen går till, men vi hade ett generöst presentkort från SAC-styrelsen att utnyttja. Idag vore en lämplig dag tyckte vi, men eftersom vi visste att här i USA är Valentine’s Day högsäsong för restaurangerna (ännu mera när det infaller på helgen), såg vi till att boka bord för knappt två veckor sedan. Det blev en trerättersmiddag med fisk till huvudrätt för vår del, och vi motsade inte de goda recensionerna restaurangen fått.

Dr L med bravur

Idag blev det inte mycket labbande, då jag ville vara tillgänglig om L ville ha hjälp. Vid halvtio hade hon sin disputationspresentation (här har doktoranden både intro och presentation om sin forskning), helproffsigt utfört. Lite rolig avslutning, då de obligatoriska tacken skedde genom ett hopplock av foton av nuvarande och tidigare labmedlemmar, samt flertalet fotografier av professorn. Efteråt var det flera kompisar som kom fram och pratade med L, medan jag umgicks med Ls morsa som var i stan.
Vid lunchtid hade L så möte med sin kommitté (här i USA är diskussionen inte öppen för alla), vanligtvis brukar detta ske direkt efter presentationen, men nu var det ett mellanrum eftersom vår boss var tvungen att undervisa. Diskussion om Ls gedigna labjobb och projektens framtid, men jag hörde skratt från rummet också. L har varit i labbet i över sex års tid, ganska lång tid mao, och är riktigt duktig som forskare, så egentligen fanns det inget spänningsmoment alls om hon skulle godkännas eller ej.
Dryga timman senare kom en lättad Dr L ut från konferensrummet och sedan firade hela labbet med henne mest hela eftermiddagen. En av Ls kompisar gav henne Darwins bok om orkidéer, vilket var en lyckad present. Vår glasskål mottogs med minst lika mycket glädje, hon tyckte den var helhäftig. Att den var svensk gav ju lite extra personlig vinkel dessutom.

Efter middag hemma i lägenheten begav vi oss till en irländsk pub nere på stan, för att fira lite till med L. En hel del kompisar kom dit och man kunde klart se att L var mer avslappnad nu, ett gott skratt var mer karakteristiskt i kväll. Till skillnad från att vara lättirriterad som trycket av att göra sista labbarna samtidigt som en avhandling ska skrivas har bidragit till de senaste månaderna.

Den långa resan hem igen

Efter en lång natts sömn, var det dags att packa ihop våra prylar igen. Efter frukost tog vi en promenad till Emeryville hamn. Typiskt med skinande sol den dagen vi skall resa hem.
Som på flera andra ställen i stan växte denna fetbladsväxt strax bredvid vattnet, med små ganska gulliga blommor.




En dryg timmas njutning i solskenet hann vi dock med, innan det var dags för det oundvikliga avskedet (P begav sig sent till jobbet idag).

Vi tog BART tillbaka till SF flygplats, där vi lagom hann inta varsin Subway-macka innan det var dags att stiga ombord planet till Chicago. Planet t o m lämnade gaten några minuter före avgångstid, inte illa. Vi fick tre säten för oss själva då planet inte var fullt, till skillnad mot i torsdags. Att skriva dagbok tog upp en del av Marias flygtid, medan Olle spanade in alla olika manicker amerikanarna kan tänkas köpa i tidningen Skymall.

Klart väder när vi lyfte gav fin sikt, dock satt vi på fel sida av planet för att ha utsikt över SF (endast i startögonblicket, så SF ligger borta i fjärran) och East Bay (med undantag för södra delarna av Oakland).

Man kunde tydligt se att Bay Area inte har så mycket plats att sprida ut sig på. I utkanten av Oakland började det bli ganska kulligt, med spridda hus här och där.






De snöiga Sierra Nevada (Yosemite) mellan CA och NV kom ganska snabbt, samt Mono Lake.





Någon timme senare kunde vi följa solnedgångens färgskiftningar.


Under en kort tur till SF hinner man inte med allt man skulle vilja se och uppleva. Vi valde bort en dagstur till Napa Valley, USA's främsta vindistrikt. Likaså spenderade vi inte tid inne på något museum, av vilka flertalet garanterat skulle ha varit sevärda.

Backe upp och backe ner

Efter sovmorgon och frukost tog P och vi två skytteln till närmsta BART, som sedan transporterade oss in till SF nordöstra del: Embarcadero. Vi passerade Ferry Building, en renoverade lagerlokal, nu med flera restauranger, på vår väg från pir 1 till 41.
Att det som sagt aldrig blir frysgrader i SF är ett faktum, vilket också bidrar till att våren kommer tidigt!






Vi gick idag in på pir 39 - med allt möjligt krimskrams för turister - för att kolla in sjölejonen som solade sig på flytbryggor. Mulet väder gjorde dock att bara en del av hela flocken låg och vilade idag (de låg även rätt tätt för att hålla värmen).

Nästa anhalt blev att hyra cyklar, smidigare/snabbare transportsätt än gång. Vi började cykelturen med att fortsätta följa hamnen mot Golden Gate Bridge.


Ett kort stopp vid Palace of Fine Art innan jobbet med att ta sig upp i nivå med bron påbörjades.





Att cykla den nästan 3 km långa bron var ett blåsigt äventyr.






Vi picknickade vid samma utsiktsplats som vi stannade vid igår innan vi åter vände över bron.




Från bron hade man fin utsikt mot Marin County, stranden där vi var igår är dock bortom udden.





Efter bron delade vi på oss, eftersom P hade lite egna ärenden att utföra. Vi två cyklade vidare nedför backarna i parken Presidio.




Vi kom fram till ett mysigt bostadsområde, där bouganvilla blommade utanför garagen.








Lite kullar upp och ner tog oss sedan till Golden Gate Park, SF-bornas grönområde nummer ett. Vi cyklade dock bara i kanten av det 5 km långa och ca 1 km breda parkområdet. Flertalet museum ligger också inom parkens gränser, såsom CA Academy of Science med gräsbeväxt tak, tornprydda De Young Museum och Conservatory of Flowers. Så här söndagar stängs vissa av gatorna i parken för biltrafik.




Ytterligare några kulliga gator, delvis kantade med lyxradhus tog oss ned mot hamnområdet igen. Den judiska synagogan Emanu-El tornade upp sig i backen.


Presidio har ca 470 historiska byggnader från områdets militära tid, idag delvis bostadshus.







Lagom till femtiden lämnade vi tillbaka cyklarna där vi mötte upp P och bestämde oss sedan för att kolla in Chinatown, vilket vi inte hann med i fredags. På vägen dit började det dock regna (tur att det inte hade hunnit börja när vi cyklade) och med kyligare luft tappade vi inspirationen. Istället tog vi BART tillbaka till Emeryville och haffade lite afgansk mat på vägen. Hemma i lägenheten njöt vi av en varm dusch och slötittade på TV, samt lite foton från P's resor i december. Trötta kröp vi till sängs ganska tidigt.

Marin County's backiga landskap

Vi började dagen med att ta en promenad till Trader Joe's för inhandling av picnicmat och stannade även till för frukost på vägen. Vid halvelvatiden kom A (tidigare doktorand i Madison) och J för att plocka upp oss.
Via Bay Bridge's överplan (fem filer i vardera riktning, men på olika plan) tog vi oss mot SF, som vi dock bara passerade mot Golden Gate-bron. Självklart blev det ett fotostopp strax efter bron.





Slingriga vägar tog oss sedan nordväst i Marin County, kantade av ganska gröna kullar (brunare och torrare sommartid enligt våra guider) och delvis eukalyptusträd.








Picnic intogs på Stinson Beach i värmande solsken (~15 C, det är ju trots allt "vinter").





Trevligt att känna sanden mellan tårna, helt enkelt avkopplande. Med uppvikta byxben gick några av oss ner till vattenbrynet för att i alla fall fotbada i Stilla havet.


Simturer är inte att rekomendera vid yttre kusten, kallt vatten och starka strömmar övermannar de flesta.











Lagom uppvärmda tog vi oss tillbaka upp på kullarna och stannade till vid Muir Woods, ett nationalmonument i form av en skog med Redwood (Sequoia sempervirens). Gigantiska träd kantade gångarna och med skugga samt fuktigare luft var det klart kyligare här. Redwood-träden klarar dock inte minusgrader, vilket gör att de är svåra att inplantera i Sverige. De växer mellan sydvästra Oregon och norra Kalifornien.

På tillbakavägen stannade vi till i Sausalito, en by norr om Golden Gate. Vi spanade in det småmysiga turiststråket i byn samt intog glass.





Härifrån fick man även en bry vy tillbaka mot SF och Alcatraz.

Via långsamma SF-gator (inga direkta huvudleder verkade finnas där vi åkte) kördes vi sedan hem till lägenheten. Efter en kort paus begav vi oss "downtown" Emeryville för middag. På vägen passerade vi P's jobb, ett nybyggt privatägt forskningsinstitut med hög nivå på skyddsregler, t ex alltid bära skyddsglasögon (kan dock fås med korrekt styrka) och handskar. Vi avnjöt sedan en god middag på California Pizza Kitchen.