Det oundvikliga jobbletandet

Ingen av oss har ett jobb att komma tillbaka till i Sverige. Söndagen ägnades därför till stor del åt att kolla igenom olika sökbara jobb som en del av flytten till Sverige. Våra CV har vi uppdaterat, men de individuella personliga breven tar sin lilla tid att knåpa ihop. Vi hoppas på att hitta något i södra/mellersta Sverige, men får se var vi hamnar, inte längre bort än norra Europa ska det nog i alla fall bli.
Maria har hittills inte hittar allt för många platser att söka, men vi stretar på med att leta. Den tjänsten som hon hade telefonintervju för i september (passande med LC-MS analyser av proteiner), blev dock tillsatt av annan person med mer exakt eftersökta erfarenheter.

Thanksgiving-firande

Förra året var vi inbjudna till Thanksgivingmiddag hos Marias kollega S, som nu bor i St Louis. I år bestämde vi oss i stället för att hoppa på ett program som MFIS (Madison Friends of International Students) anordnar. MFIS sammanför värdfamiljer som är intresserade att visa upp Thanksgivingtraditionen med studenter som vill se hur det går till. Vi hade först blivit tilldelade en familj en timmes resväg utanför stan, men hade sedan turen att istället få en familj i närheten.
När vi anlände vid tvåtiden var bestyren i full gång. Förutom värdparet var det en av deras döttrar med make och ett annat par där. Vi började med att hjälpa till med dukningen. Lite senare dök det upp ytterligare ett utbytesstudentpar, men till skillnad från oss var de inga nykomlingar i familjen.
Middagen serverades vid fyratiden. Inte lika sövande mängd mat som det kan vara vid andra middagar av den här typen, lite mer lagom istället. Kalkonen var bröst som tillagats utomhus på kolgrillen. Självklart fanns potatismos med gravy (skysås), stuffing (brödkrutonger mm) och tranbärssås också på bordet.
Kvällen fortsatte i inredda källaren (deras vardagsrum) med biljard och samkväm.
Vi gav oss hemåt vid tiotiden efter en trevlig eftermiddag/kväll. Med tanke på att vi inte kände värdfamiljen innan så kunde det ju ha blivit lite hur som helst, men det blev det alltså inte.
Det är inte omöjligt att vi besöker dem på juldagen också (de bjöd in oss, inga av deras döttrar kommer hem).

Maria har sorg - igen

Senaste dagarna har P från Thailand försökt städa sin labbänk och inte minst alla lådor med prover i frysen, parallellt med att köra geler (vår professor är tidsoptimist). Anledningen är att idag var hennes sista dag i vårt lab. SNYFT, snyft! Närmast väntar några veckors semester i Thailand (mycket välbehövligt för henne), innan hon börjar som PostDoc i ett lab i Berkeley, Kalifornien.
Som avtackningsmiddag var ett tjugotal från labbet (inkl några respektive) och åt på Great Dane, en av P's favoritrestauranger. God mat och god öl (från restaurangens egna bryggeri) bidrog till en mycket trevlig kväll. Efter huvudrätten var det lite storytelling - självklart med P i fokus, lite olika episoder från årens lopp (hon har varit i labbet i 6 år nu).
Kvällen avslutades med sista packningen i labbet, innan det så var dags för det oundvikliga - avskedskramen.
Får se när vi ses igen, kan dröja. Det blir svårt för oss att planera in ytterligare resa västerut innan vi lämnar landet. Mer troligt att det blir när vi någon gång i framtiden när vi tar en semestertripp till Thailand (efter att P flyttat hem dit). Återträff för "vårt gäng" i labbet har det redan börjat pratas om.

Första steget mot Sverige

På morgonen lämnade vi in uppsägning av lägenheten till den 28:e februari nästa år. Nu är det bara att börja räkna ner.
Marias stipendium går ut vid årsskiftet, men hon kommer jobba ~1½ månad nästa år för att avrunda projekt.

Innesittarlördag

Idag har vi knappt klivit utanför lägenheten, dels då vädret inte varit lockande (knappt plusgrader) och dels för att Maria drabbats av förkylning (blåsigt och kallt, gäller att klä sig ordentligt).
Större delen av dagen har använts till att lägga in alla bilder bland texterna från vår resa en vecka tillbaka. Glöm inte att resan började onsdag 5 november!
Maria saknade familjen idag, då hon missade traditionsenlig dag innan första advent. På svenska agendan stod pepparkaksbak till julmusik och lutfiskmiddag.

Thaimiddag

I kväll var det tjejkväll som gällde. Kvällen började med inhandling och sedan ansvarade P för matlagningen, medan L och jag hjälpte till med att skära upp matvaror. Tre olika Thairätter blev huvudmålet; currykyckling, "caramelized pork" och "steamed fish". Vi hade trevligt under matlagningen, då vi också gottade oss med "dumplings". När vi hade satt oss till bords, kunde man konstatera att vi valde tre olika bestickkombinationer att äta med. En med kniv och gaffel (ja, Maria), en med gaffel och sked och den tredje med pinnar (faktiskt amerikanska L!).
Mätta och glada delade Maria sedan med sig av bilder från vår resa, med avbrott för amerikansk efterrätt (fruktcrisp med glass).

Säsongens andra snöstorm

Ja, säsongens första snöstorm i Madison kan man nog kalla det idag (vår första var i Utah). Runt lunch snöade det ganska rejält och la sig på marken dessutom. Lite mera kom senare på eftermiddagen. Okey, mitten av november, men tidigare än vad vi tycker är nödvändigt. Dessutom riktigt kyligt därute, fast någon gång kanske höstkänslan (krypa ihop i soffan, levande ljus mm) infinna sig.
Vi får se vad kommande vintern har att utlova, några förespår ytterligare rekordmycket snö, vilket vi kan klara oss utan.

Tillbaka i vanliga Madison

Vi sov skönt i natt, "borta bra men hemma bäst" (förutom att sängen är lite hårdare hemma än borta). Tog en lugn morgon inklusive kontakt med Marias föräldrar (veckovis sedan sist). Därefter började genomgången av de 700+ bilderna från vår resan, mellan turerna till tvättmaskinerna. Framåt eftermiddagen tog vi en promenad och inhandlade lite nödvändiga matvaror. Inte alls varmt ute, trots att solen sken, bara någon enstaka plusgrad. Ja, på något sätt försvann dagens timmar, men skönt att ha en mellandag innan allvaret börjat på riktigt.
Framtida jobb för Olle de närmsta dagarna blir att skriva in vårda dagbokstexter och jobba med bilderna (vi valde ut en lång lista med tänkbara kandidater idag).

Den outvikliga hemresdagen

Skönt att sova ut lite. Frukostbuffe (inget över standard amerikansk/varm frukost) innan vi tog taxi till flygplatsen (vi glömde ringa efter shuttle i tid). Vi var i god till på flygplatsen, men fick vid självincheckingen frågan om vi var villiga att ge upp vår sittplats (svarade nej eftersom vi skall byta flyg till Madison, inte så många anslutningar per dygn dit) på flyget till Denver. Väl vid gaten kunde vi byta till oss ett ordinare boarding pass, som visade sig vara Economy Plus-sittplatser. Från tveksamt om att komma med, till sittplats med mer benutrymme med andra ord (annars var inte platsen lyxigare).
Vi sörjer inte att inte längre få höra ljudet från spelautomater omge oss, uttröttande för ett ovant öra.
I väntan på att lyfta med planet fick vi en sista blick av strippen.

Väl uppe i luften satt vi på rätt sida av planet för att blicka ut mot sydöst med Colorado River och Grand Canyon lite längre bort. Ett majestätiskt landskap, som vi dock inte hade tid att utforska från marken den här resan.

Vi fortsatte sedan norrut (västra Utah gissar vi) och kunde se flertalet canyons bre ut sig (klarblå himmel gav fin utsiktsmöjlighet).

Lite senare dök ett bergsområde med snö på topparna upp, troligen sydvästra Colorado. Runt Denver, CO däremot var det ganska platt och odlingslandskap. Vi bytte även på hemvägen flyg i Denver.
Våra brasilianska vänner som skulle hämta oss på frlygplatsen i Madison blev bortåt halvtimman försenade. Trafikstockning i centrala Madison eftersom dagens fotbollsmatch lagom slutade vid sjutiden.
Väl tillbaka i lägenheten verkade det mesta se ut som när vi lämnade den.

Hela Strippen lång

Vi började dagen lugnt med att lämna tillbaka hyrbilen och fick sedan skjuts tillbaka till strippen. Avsläppning skedde vid norra delen, så att vi kunde spana in hotellen där utan att behöva gå i båda riktningarna.
Både Stratospheres torn (med åkattraktioner i topp) och Circus Circus byggnad gav oss en första bild av Las Vegas ovanliga hotell.












Här i norr är det lite glesare mellan hotellen, även om en del nya är på väg att byggas. Nyinflyttade Encore är en del av lyxiga Wynn. Pirattemat på Treasure Island går inte att ta miste på, tyvärr missade vi skådespelet här senare på kvällen.

Efter en stunds promenad stannade vi till och köpte rabatterade sista-minuten-biljetter till en show och fixade även bokning av middag.
Vi fortsatte sedan strippen söderut för att spana in hotellen i dagsljus, samt gå in i några av dem. De flesta hotellen har valt ett tema, både på exteriören och interiören, ett sätt att profilera sig och inte glömmas bort.











Vissa har spetsat till det med det lilla extra, som levande lejon inne på MGM Grand (filmbolagets symbol, byggnaden i sig ska ses i kvällsstuk) och flamingos (plus afrikansk gråtrana) på Flamingo. Att Flamingo Hotel/Casino är ett av de första hotellen från 40-talet kan man nästan gissa på neonskyltarna.

Stadstema fungerar också, tydligen. Vilka hotell som var Paris respektive New York-New York är inte svårt att gissa.
Då det är förbjudet att fota för det mesta inne på casinon, har vi tyvärr inte mycket bilder på interiörer, håll till godo med exteriörer.

Efter flera timmars promenerande tog vi en eftermiddagslur, skönt att koppla av tyckte knän och fötter (på bilden vårt hotell, Imperial Palace). Sedan lagom att göra sig i ordning - äntligen fick vi användning av skjorta och klänning som hade skumpat runt hela resan. Vi fick sedan stå i kö inför showen (biljett var bokad till stol, ej sektion), gottade oss med glass under tiden. Godtrogna som vi är trodde vi att först i kön medförde att vi kunde välja bästa platserna, men vi blev visade till en specifik rad, hur det bestämdes verkade vara slumpmässigt. Vissa fick flytta på sig när andra med bättre biljetter (och troligtvis lite pengar under bordet, kändes stenåldersmässigt) kom. Vi hade dock turen att få platser i mitten, kunde ha varit bakom en pelare. Nåja, så småningom kom showen "Fab Four Live" igång. Fyra killar som spelade och sjöng ett femtontal Beatleslåtar under dryga entimmarsshowen. Självklart klädda enligt tidsenlig stil (ganska look-a-like också), dock med några showgirls under några nummer (vi är i LV) vilket kändes malplacerat.
Direkt efter hade vi bord bokat på en indisk restaurang. Vi valde att följa servitörens tips om mat (han var dock från Marocco, trevlig, ej trugande). Mycket god trerättersmåltid!

Mätta och belåtna traskade vi sedan söderut och slutligen kan vi ståta med att vi nästintill hela strippen, från Mandalay Bay i söder till Hilton i norr.

Längs alla trottoarer stod mängder av (sydamerikanska) personer och delade ut info om strippor. Inga restriktioner till vilka de delade ut till - par likaväl som familjer.


Även denna kväll njöt vi av vattenspelet utanför Bellagio.

Man ska inte förvirras av sträckan man behöver gå mellan hotellen, en del hotell sträcker sig över ett helt kvarter, tex rominsperade Caesars Palace. Lägg därtill allt annat folk på de ej allt för breda trottoarerna, så förstår man varför det tar tid att gå mellan hotellen.

Sagotemat på Excalibur fick oss att undra hur man lyckas placera hotellrum. Detta är inte lika svårt på världens näst största hotell MGM Grand (5044 rum).
Tilläggas kan att det längs strippen finns hela 22 hotell med mer än 2000 rum vardera. Så något av Strippens nästan 80 000 rum borde vara ledigt när du vill, allt beror bara på vad du är beredd att betala. Några av USAs dyraste hotellrum/sviter ligger i LV, på tex Wynn är rum under $200 sällsynt.

På Luxor ligger rummen längs med pyramidens ytterstruktur (plus i fyrkantig nybyggnation), .




Vi undrar om vi ser för godtrogna ut? Flera gånger under dagen försökte hotellen att locka in oss för att försöka få oss att köpa andelar i klubbar/timeshares eller liknande. Inget för oss. Nästa gång får man väl bära en tröja som säger "NOT interested in ANY kind of timeshares/resorts".

Slutdag på vår rundresa - del 2

Vi transporterade oss söderut till Badwater. Dels känt för att ha riktigt salt vaten (bad water to drink), men kanske mest för att vara lägsta punkten på västra halvklotet, 85,5 m under havsnivån.

Innebörden av minushöjden fick vi när vi tittade upp på berget bredvid, där havsnivån var markerad en bit upp (vid pilen i den vänstra bilden).






Vi tajmade in en ranger-tur, som bl a berättade om vattentillgången i parken. En underjordisk källa går genom dalen, som inte är en riktig dal skapad av ett vattenflöde utan istället p g a kontinentalplatteförskjutning. Bergstopparna på västra och östra sidan om DV stiger hela tiden långsamt. DV har heller inget utlopp, allt salt i Badwater och på andra ställen i parken kommer från det hav som täckte området tidigare.
Rangern var pratglad/skämtsam och önskade gruppen, som till stor del var internationell, en trevlig vistelse.
Det knastrade (som riktigt kall snö) när vi klev ut på saltytan.

Vi spanade även in saltkristaller i närheten vid Devils Golf Course ("only devils can play golf here"). Då detta område ligger lite högre upp än Badwater, översvämmas det inte så ofta och formationerna förhårdnar mera.




Dagens längre promenad blev till Natural Bridge.







Utmed några bergsväggar hade den rinnande leran stelnat i en form som påminde om stearin.

Efter matpaus i skuggan (27 C och sol var mer än vi orkade några längre stunder) påbörjade vi vägen tillbaka till LV. Ashford Mill ruins passerades, där guld processerades under tidigt nittonhundratal.

Ett beläggningsarbete inne i parken fördröjde oss lite, innan vi timman senare lämnade nationalparken i dess sydöstra hörn.

Ytterligare två timmars bilresa genom ökenlandskap/berg väntade oss innan vi kom till LV från sydöst .


Vi tog LV Blvd (strippen) norrut till vårt hotell, passerade den kända "Welcome to Fabulous Las Vegas Nevada"-skylten (bild lånad från Wikipedia) och sedan en radda hotell. Vi ska bo två nätter vid centrala strippen, om än i ett billigare hotell. Efter incheckning spanade vi in känslan av strippen. Mycket folk i rörelse, mer eller mindre uppklädda. Lyckades få se fontänen framför hotellet/casinot Bellagio, vilken varieras i takt till musik varje kvart på kvällen. Kvällen blev inte så sen, då två tidiga morgnar sätter sina spår i sömnbehovet.

Slutdag på vår rundresa - del 1

Även idag såg vi till att vara uppe med soluppgången. Morgonpromenaden blev Mosaic Canyon.




Både bergväggar med "mosaik" (småsten "inmurad" i något som liknade murbruk) och marmor (olika färglager i ljusare/gulbeiga nyanser). Vi mötte ett litet filmteam inklusive en tjej med klackstövlar, inte rätt skodon för den platsen.

Från parkeringsplatsen hade vi utsikt mot sydväst, samt mot sanddynerna vi gick bland igår.

Frukost intogs i Stovepipe Wells Village, innan vi checkade ut från rummet.

Precis efter sanddynerna finns ett området som kallas Devil's Cornfield.

Första stoppet efter det blev Salt Creek, ett område med frodiga buskar och (salt) vattendrag. En sällsynt fisk bor i vattnet som kan vara upp till fyra gånger så salt som havsvatten. Det gäller att anpassa sig om man vill överleva.


Nästa stopp: Harmony Borax Works. Rester av "gruva" och framrening av borax kunde beskådas, samt även ett av vagnssätten som använder för att transportera den färdiga produkten.