Snön satte stopp för vår utfärd

Vi var uppe i tid för att checka ut när kontoret öppnade kl 8. Efter en koll av vädret på besökscentret tog vi den slingriga vägen mot Zions östra entré. Efter lite serpentinväg (Zion - Mt Carmel Highway) kom vi till den 1,1 mile (~1.75 km) långa tunneln som byggdes 1930. Bussar och större fordon behöver eskort p g a att de tar hela tunnelns bredd med fullhöjd.



Direkt därefter tog vi en promenad till Zion Canyon Overlook. En sista blick av denna färgglada canyon, som varit en trevlig tur, vi skulle inte ha något emot att åka tillbaka hit.


Vi kommer att sakna bergen som är uppbyggda i skikt vilket gav lite extra dramatik åt bilderna.





Vandringen tog oss förbi en liten kanjon och bredvid utskjutande klippa med "sanddyn" under.

Ytterligare stopp vid Checkerboard Mesa (Navajo sandstone) innan vi lämnade parken. Detta låg inte långt från Zion Canyon men landskapet förvandlades snabbt när man körde.

Vi styrde kosan norrut på vägar med sakta ökande stigning. Mount Carmel förgyllde utsikten från bilen.

Timman senare när vi kommit upp mot 8000 fot började vi se lite snö på norrsluttningarna. Ok, första snöstormen på högre höjder brukar varnas för från mitten av oktober och på nyheterna i fredags hörde vi att den första skidbacken i Utah hade öppnat (med natursnö), så förvånade borde vi inte vara. Somt tur var var vägen ren, i alla fall tills vi svängde in på den mindre vägen de sista kilometrarna in till Cedar Breaks National Monument. Vi fortsatte dock med försiktighet, vi var ju så nära så det hade känts tråkigt att vända i det läget.
På med vantar, mössa och flera lager kläder då termometern visade på kyliga 23 F = -5 C. Besökscentret här uppe på 10 213 fot var igenbommat för säsongen och många andra bilar sågs inte till. Vi gick fram till den närmsta utsiktspunkten och fick se den 750 m djupa amfiteatern, vilken är nästan 5 km tvärsöver. Lite snö på kanterna förstörde inte bilden av dem, dock gjorde nederbörden att sikten försämrades - behöver vi nämna att den kom i form av snö.

Säsongens första snöoväder för oss. Vi hade planerat för lite mer vandring och fler utsiktspunkter, men ändrade oss då snöandet tätnade och vi hade pulsat i dm-djup drivsnö.
Kanterna är höga att halka ner från och bilen hade ju bara sommardäck.

Vi tog oss i alla fall tillbaka på den mindre vägen, vilket var den värsta sträckan, innan vi intog lunchmackorna inne i bilen. Resan fortsatte sedan 18 mile ner mot Cedar City med upp till 8 % lutning på några ställen, ett antal timmar tidigare än planerat men det var som sagt ej lockande att stanna i snöfallet. Fort gick det inte, flera andra bilar framför oss som också tog det extra lugnt. Markagunt Scenic Byway är säkert vacker att köra, något som den dåliga sikten hindrade oss att upptäcka.
Vi fick sedan en lugn sen eftermiddag i Cedar City som innebar lite mer regn och en tidig middag.

Man kan inte ha tur med vädret en hel vecka, det är bara att hoppas att en otursdag räcker. Detta oväder verkar ha dragit in över en stor del av Utah.