På svensk-finsk-amerikansk middag

Ikväll var vi bjudna på middag hemma hos ett äldre par, som vi träffade på volonteringsmiddagen tidigare i höstas. Han har påbrå från Sverige (Vänern-trakten) och hon från Finland. Även deras dotter och nygifta man som bor i Milwaukee, samt ett rumänskt par (bra kompisar med dottern), var också där. Vi bjöds in i vardagsrummet i väntan på att alla skulle dyka upp och elden tändes i öppna spisen, mysigt och värmande. På amerikanskt vis hade vi skorna på, trots att det var heltäckningsmatta (ej i köket dock), de bortförklarade det med att den var gammal.
Middagen bestod av "roast beef", inte rostbiff som vi är vana vid utan en riktigt god och mör köttbit. Potatismos och lite rotsaker till. Sallad serverades i var sin liten skål.
Efter maten förflyttade vi oss tillbaka in i vardagsrummet för att spela ”Family Feud”, en frågesport som går som TV-program. Det gick ut på att man skulle gissa vad 100 amerikanare hade svarat på olika frågor. T ex ”Vilka sysslor förknippar du med hösten?” (glöm då inte att hela USA faktiskt inte får snö) & ”Vilken del av kroppen är det svårt att få ett plåster att sitta kvar?” Poäng fick man utifrån hur högt upp på svarslistan gissningen var. Ganska skoj och underhållande (en del levde sig in i spelet med många hurrarop).
Kvällen avslutades med efterrätt i form av chokladfondue.
En trevlig kväll, som förhoppningsvis kan medföra mera träffar. Alla var lättsamma att prata med och bjöd in oss i gemenskapen.

Försök till att förstå deklarationen

En dag som innebär kyla utomhus, medför också att man lätt fastnar framför datorn. Dagens projekt sysselsatte oss i flertalet timmar och innebar att vi försökte sätta oss in i deklarationen som stundar efter nyår (skall lämnas in senast ~15 april). Är det första gången man ska deklarera i landet, så kändes det bra att börja kolla i tid. Vad vi hört ska det vara bra mycket krångligare här i USA än i Sverige, där man får förifyllda papper hemskickade och man godkänner via SMS/internet.
Många här köper ett speciellt program (årlig upplaga med senaste reglerna) eller anlitar konsulter för att fixa deklarationen. Vi hoppas dock att vi ska kunna komma undan med att bara fylla i formulären på papper och skicka in med vanlig post. Dels har vi ingen stor inkomst och dels inga fastigheter/förmögenheter, så vi kommer inte behöva leta efter några avancerade avdrag att kunna göra.
Egentligen är det två deklarationen du ska göra, en federal (till landet USA) och en statlig (till Wisconsin).
Hursomhelst får man ha koll själv och fylla i rätt siffror i rätt ruta. Mycket information krävs för att hitta rätt ruta, en blankett på 2 sidor kan mycket väl ha 20 sidor information. En kopia av årsbeskedet på lönen ska bifogas, det kommer inte rapporteras in centralt. Kanske för mycket för datorsystemen att hantera?
Man kan i alla fall välja att få eventuell skatteåterbäring direkt insatt på bankkontot, så att man slipper hantera en check. Direct Deposit ses som en förmån hos många företag verkar det som (i alla fall de Olle har kommit i kontakt med hittills), något man lockar blivande anställda med. Undrar när vi övergick till det i Sverige...

Telefonkonferens

På förmiddagen fastnade Maria i Skype-konferrens med sina kära. Mest hela familjen i ett gemensamt samtal, både syrran hemma hos föräldrarna och brorsan var uppkopplade. Ibland pratade man i munnen på varandra, men trevligt var det. Ett bra sätt att "sälja in" Skype hos även syrran som testade Skypandet för första gången. Vid trepartssamtal verkar dock inte videoöverföring vara en möjlighet, så efter en (bra) stunds snackande kickades brorsan ut. Syrran kunde därmed konstatera att vi såg ut som vanligt, vi har inte setts sedan semestern. Glädjen från syskonbarnen spreds vidare över Atlanten.
Lite hemlängtan dök upp, då det varit pepparkaksbak hemma i föräldrahemmet, en tradition som ska ske inför advent.

Under eftermiddagen tog vi en promenad ner till "Century House", en skandinavisk möbelbutik. Vi var nästan på väg att döpa om till dansk, i stort alla möbler var nämligen därifrån. Uppe på tredje våningen (i det ej jättestora huset) hittade vi så svenska Hästens. I presentshopen hittade vi lite svensk glögg, passar fint så här nära adventstider.

Storrea (för alla andra)

"After-Thanksgiving-Sale" har vi nu förstått är den största rean under året. Har man dagstidning (vilket vi dock inte har), så översållas man av reklam från alla (o)möjliga butiker. En del butiker öppnade så tidigt som 4 am (tidig morgon) och hade "early-birds"-erbjudande till de morgonpigga (eller typ fram till 12).
Vi tog det dock lugnt och skippade folkrusningen i butikerna.
Maria var själv på jobbet första halvan av dagen, framåt eftermiddagen kom några mer in. Men som sagt, det var glest i labbet. Många passar på att ta ledigt denna klämdag och därmed få en fyradagars-helg.

Vår förstaThanksgiving Dinner

Idag är det helgdag i och med att det är Thanksgiving.

På förmiddagen gjorde vi en ny sats av köttbullar, denna gången lite mindre storlek (men fler). Vi tänkte lägga dem på (svenskt) knäckebröd och servera som förrätt. Tyvärr hade vi inte lingonsylt hemma, så det fick bli lite hackad gurka som extratillbehör.

Vid två/tre-tiden samlades ett gäng från Marias lab för att fira Thanksgiving tillsammans. Är det långt till sin familj, får man samla ihop kompisar i stället. Värdparet hade ägnat mest hela dagen åt att förbereda allt till huvudrätten, medan vi gäster bidrog med för- och efterrätter.
Middagen inleddes med räkor att doppas i stark sås, cupcakes med bacon, våra köttbullar samt grönsaksstuvning att lägga på småbrödbitar.
Efter sina många timmar i ugnen var i alla fall kalkonen klar i tid. Den som serverades i dag var inte så stor, bara 12 pound (~5,5 kg).
Själva huvudmålet bestod traditionsenligt av kalkon, "stuffing", sötpotatis, potatismos, grönsaker, rostad blomkål, tranbärsgelé (stelnad med jelly). Brysselkålen blev nog bortglömd i sista steget. Till dricka var det tänkt att serveras äppelcider, men tyvärr var hyllan tom när det skulle ha inhandlats.
Till efterrätt fanns pumpapaj (söt och mastig), samt både äppelpaj och körsbärspaj. Våra snabbt ihopplockade chokladbollar (rullade i valnötter, cocos/pärlsocker fanns inte hemma) uppskattades, inte minst av värdparet.
Alla pratar om att under Thanksgiving äter man så mycket, men vi kände det som om det bara var vi som åt i slutet, och då mest pga av att vi tog lite påfyllning från några av de många skålarna. Ett antal lunchlådor blev fyllda efteråt, och värdparet kommer kunna koppla av från matlagning resten av helgen i alla fall.

Och så blev det vinter...

I kväll kom säsongens första snö. Den lägger sig på gräsmattorna, men gatorna är blöta och gör att snön smälter där. Kanske kommer det mera snö under natten, men vi vill inte gå ut senare för att få ännu mera vintrig bild. Längre söderut i Wisconsin pratas det om upp till 75 mm snö. I natt förespår meteorologerna att det ska bli neråt -9 grader C och morgon lovar de bara 1 plusgrad (C) under dagen , så inte omöjligt att snön stannar.

Maria hade varit förutseende och tog bussen idag, kändes riktigt ok nu i kväll (inget lathetssamvete). Cykeln är inte riktigt anpassad till regnväder, då stänkskärmar saknas.

Det blir väl att skrapa rutorna på bilen om vi ska använda den i morgon. "Rolig" upplevelse att köra med sommardäck, de flesta här byter inte däck inför vintern.

Hallen

Ja, faktiskt existerar en sådan, så vi ska inte klaga. Till och med tak över ingången, som hindrar regn och snö precis utanför dörren. Givetvis en extra tunn dörr utanför vanliga ytterdörren (den ni ser på bilden, riktiga dörren är öppnad inåt), det verkar de verkligen gilla här i USA. I och för sig väldigt praktiskt när man vill vädra, då det finns nätfönster i extradörren. Skulle man lämna dörren helt öppet, så skulle det nog inte dröja länge innan man hade ekorrar/jordekorrar inomhus. Vädringsdörren hindrar insekter att komma in också.

Sedan kliver man in i ett plytteutrymme (rymmer att öppna en dörr åt gången, inte mycket mer). I alla fall finns en liten garderob till höger i farstun, som passar för ytterkläder och skor. Inte stor, men den räcker.

Därefter en ytterligare dörr (den som syns till vänster i bilden) in till den avlånga halldelen . Här finns ytterligare två medelstora garderober. Den ena (mindre) använder vi till städskrubb och prylförvaring. Den andra är en kombination av linneskåp och extrakläder-garderob.

Från hallen är det öppet in till vardagsrummet och via andra änden av hallen når du sovrum och badrum.

Nyfiken på hur vi bor?

Äntligen tänkte vi börja kommentera lite mera hur vi bor, så vi gör det rum för rum.
För att ni lättare ska kunna pussla ihop bilderna och få en helhet av lägenheten, lägger vi ut den förenklade planlösningen igen (den vi ritade i juli).

Svensk nationalrätt med amerikanska ingredienser

Efter sovmorgon och ovanligt sen frukost togs det ett antal foton på lägenheten, som kommer att presenteras kommande veckor. Det kanske börjar bli dags att visa hur vi bor på det här stället.

En promenad i det skapliga vädret (mer sol än igår) bort till kolonilotten (vi borde kanske täcka den med löv snart, innan snön kommer) hanns med innan vi började med dagens projekt: Köttbullar. Vi skall på Thanksgivingmiddag nästa torsdag och har lovat att ha med en förrätt. Många har velat smaka svenska köttbullar, så nu är det dags. Vi kände att det kanske var bäst att provlaga en sats några dagar innan för att se om vi är kapabla att göra det med amerikanska ingredienser. Vet någon var man får tag i vanligt ströbröd? Det vi använde idag är hemgjort. Hursomhelst blev resultatet lyckat tycker vi. Köttbullsmackor (tyvärr ingen rödbetssallad) med mjölk blev lunch idag.

Fall Clean-up

Efter frukost begav vi oss till andra änden av bostadsområdet, närmare strövområdet, för att deltaga i Assembly Clean-Up. Medans folk successivt dök upp bjöds det på lätt frukost i vettig stil, som bestod av bagels och stora muffins (vi är i USA), juice, varm choklad (med marshmallows) och frukt.
Vid tio-tiden började vi det gemensamma arbetet, som inte var direkt tungt. En del plockade skräp i området, medan ett antal av oss hjälptes åt att lasta grovflis i skottkärror, som sedan breddes ut på stigarna i området. Flishögen var inte så stor, så efter en dryg timmas jobb var den tömd. Tyvärr blev inte så mycket stigsträcka täckt, i förväg hade vi trott att det skulle bli mera flis på en större sträcka.
En mulen dag och mot slutet även smådugg i luften, en typisk höstdag med bara någon enstaka plusgrad (C). Vi belönade oss med ett varmt bad när vi kom hem.

Eftermiddagen försvann utan att vi märkte det. Bl a såg Maria sina föräldrar för första gången sedan vi var hemma på semester i somras. De hade fått tag i en webkamera via en kompis och testade på att använda den när vi pratade via Skype. Med ny mikrofon var ljudkvaliten helt ok.

Maria kopplade av framför sista avsnittet aav Anne of Green Gables, innan middag avnjöts i lugnan ro.

Planering för Skandinavisk julfest

Ikväll samlades vi och två andra hemma hos kökschefen för julfesten som Scandinavian American Club arrangerar i december. Svensk som han är bjöd han på fika (existerar inte som begrepp mycket utanför Sveriges gränser), inkl lite lakrits och pepparkakor.

Vi diskuterade vilka olika maträtter vi tyckte skulle finnas med, mycket grundat på tidigare års fester. En blandning av mat från de nordiska länderna, ska bli gott att testa på. Vi delade upp lite vilka rätter som var och en ska förbereda. Olle åtog sig att göra Janssons frestelse, medan Maria hämtar inspiration från sina jular under uppväxten och tänker försöka sig på att göra finska potatis-/morots-/kålrots-lådor.
En del kommer vi också gemensamt förbereda i lokalen kvällen innan och under samma dag.

Ytterligare ett kontaktsätt med Sverige

Lugn morgon, följt av en promenad i området. Vi upptäckte några nya stigar i lilla skogsområdet mellan bostadsområdet och Lake Mendota. Några joggare passerade oss, en faktiskt i shorts. Lite varmare idag, med runt 10 plusgrader (C).
Väl hemma igen fick Maria för sig att "röja" lite i citronmeliss-beståndet utanför våran ingång. Gamla kvistar som blommade på sensommaren togs bort, så att det bara blev mindre (fortfarande) gröna kvistar.

Lagom när Maria pratat färdigt med en kompis i Sverige, ringde det på Skype. Tala om att Maria blev glatt överraskad när det visade sig vara hennes mor. På grund av äldre operativsystem har Skype inte velat fungera på föräldrarnas dator, men under några veckor har de bytt dator med brorsan och Skype finns installerat på den datorn. Marias mor gjorde idag ett första försök att använda Skype. Tyvärr var mikrofonen de hade hemma inte av bästa kvalitet, så samtalet blev brusigt och inte alla meningar kom fram. Förhoppningsvis får föräldrarna mersmak av detta billiga och smidiga sätt att prata.

Kvällen fortsatte med svettigt gympapass och smaskande på tacos.

Pancake breakfast

På morgonen begav vi oss till Community Center för den årliga pannkaksfrukosten i bostadsområdet. Pannkakor, muffins och färskskuren frukt bjöds det på, och då pratar vi givetvis om tjockare amerikanska pannkakor serverade med sirap. Ett gott alternativ till vår standardfrukost (på helgerna yoghurt med flingor och bagels).
Efter lite kontakt med Sverige (okay, över en timma), begav vi oss ner till posten för att fixa till Marias eftersänding. Den verkar inte fungera som den ska. Beror förmodligen på att Maria står som andranamn, så att Maria i den tidigare adressändringen bara förkortats till M. Hemma i Sverige visste nog inte så många om hennes övriga namn, men här är hon lika ofta känd som B som Maria. Ofta när man fyller i olika blanketter ska man skriva som namnet står i passet, så då är det bara att göra så. Kan vara lite förvirrande.

Kvällens Netflix-film "28 Weeks Later" var i mer skrämmande slaget för att Maria riktigt skulle gilla den. Filmvalen varierar så att vi båda blir nöjda emellanåt. Lite andra filmer än sina favoriter är ju dock inte fel att testa på.

Höstutflykt till Devil's Lake

Vi gav oss iväg kvart över tio och passade på att besöka en "Apple Orchard" på vägen till Devil's Lake State Park, ca 45 minuters resväg bort. Där inhandlades äpplen, cider, äpplemarmelad och munkar smaksatta med äppelcider. Det var ingen självplockning för tillfället så vi stannade inte så länge.

Vi var ju i parken i maj och då vandrade vi enbart utmed sjöns östra sida. Den här gången tog vi en långpromenad hela varvet, motsols. Vi började med att ta oss upp på West Bluff, en kraftig stigning som visade sig mödan värd. Där uppifrån fick man en bedårande utsikt över omgivningarna som fortfarande skiftar i höstfärger. När vi var här i maj så skiftade naturen i friskt vårgrönt, så en helt annan vy nu.


Att titta ner över bergskanten var häftigt, men man fick akta sig så att man inte fick svindel.







Nerförsbacke följde till södra änden av sjön.








Sedan ganska brant stigning upp på East Bluff, där stigen gick mitt i blockterräng.







Efter totalt tre timmars vandrande (och diverse fotostopp) var vi tillbaka till bilen. Det hann nästintill bli solnedgång innan vi lämnade parken, vilket gav mysigt sken över East Bluff (sista bilden). Nu när vi också har övergått till vintertid faller mörkret redan vid femtiden.

Matinhandling i ny butik

På förmiddagen åkte vi till sydvästra delen av Madison för att kolla in Woodmans. En stor matbutik som många gett beröm för billiga priser. Ja det var en stor butik, men vi blev positivt överraskade av utbudet (flera olika märken av samma vara) och tyckte inte alls att butiken ingav lagerkänsla. Dock tog det rätt lång tid, särskilt eftersom det var första gången och vi inte visste var saker och ting fanns.

Under eftermiddagen hann vi med hårklippning av Olle och en promenad i närområdet. Återigen förvånades vi av i vilket skick en del bilar kan vara och fortfarande köras. Årlig besiktning är inget krav här i Wisconsin (är det det i någon stat?), så det är upp till ägaren att avgöra hur länge bilen är körvärdig. Rostiga bilar inte ovanligt, hoppas bara att inte bärande delar också är genomrostiga. Allt salt som sprids på gatorna vintertid är ju inte direkt vänligt mot bilarna. Har den vita vanen varit i skottlossning kan man undra? I alla fall borde man inte få köra med sådan framruta.

Maria har sorg

Igår var sista dagen för Marias “lillboss” på labbet. Ja inte professorn alltså, men den Postdoc som Maria har jobbat med hela tiden. Han har varit i labbet nu 5 år och kan det mesta metoder som används. Så en stor förlust för hela labbet m a o. Jag får väl vara glad för den tiden som jag hunnit lära mig en hel del av honom. Fast jag ska erkänna att det just nu känns väldigt tungt att föröka driva projektet själv. Under året som gått har det till mycket varit Postdocen som kommit med förslag om hur vi ska gå vidare, och sedan har vi gjort det tillsammans eller delat upp jobbet.
Tanken är att årets labbande (som Postdocen påbörjade ett tag innan) i alla fall ska utmynna i ett manuskript att skickas till vetenskaplig tidskrift. ”Bara” någon bild som ska bli publicerbar (våra geler/WesternBlot vill bara strula senaste veckan), samt ett experiment som ska göras för att bekräfta fakta från masspektrometri-analyserna. Hur jag ska lyckas få till det försöket vet jag inte i nuläget, men men vem har sagt att forskning ska vara enkelt.
Farväl av Postdocen togs under den gemensamma lunchen.
Får se när vi har möjlighet att träffas nästa gång. En anledning för oss att besöka St Louis någon gång framåt nästa sommar (när paret kommit till rätta).