Avslutande dag i Yellowstone

Vi vaknade till något så ovanligt i dessa trakter som ljudet av regndroppar. Om den nu skulle vara sämre väder någon dag under veckan, lyckades vädret pricka in den dagen med minst planerat för oss. Efter frukost började molntäcket spricka upp, och solen tittade t o m fram lagom till tiotiden.
Lämpligt med tanke på att vi då gav oss iväg på forsränning i Yellowstone River. Vi var åtta vuxna och två barn plus guide i flotten. Vårt livs första forsränning, vilket passade här där det var många sträckor med lugnt vatten och inga kraftiga eller långa forsar. De flesta övriga i sällskapet hade hyrt våtdräkt och -skor så att det inte gjorde något om de föll i vattnet, vi förlitade oss på våra GoreTex-ställ med genomblöta gympaskor till följd.

Lunchen blev varsin 1/2-punds (ca 226g) hamburgare på Helen's Corral inne i Gardiner. Mätta blev vi i alla fall.

Vi tog det mest bara lugnt denna återhämtningsdag. De flesta andra dagar har vi haft ganska fullt upp hela dagarna, dock inkluderande avkopplande (?) promenader och andra lugna moment. Idag hade vi dock inget speciellt planerat i förväg. Ganska skönt att kunna ta dagen som den kommer, så att man kan känna sig utvilad när man kommer tillbaka till vardagen, och inte behöver ha "semester efter semestern.

Senare eftermiddagen spenderade vi i Mammoth Hot Springs, vår sista tur in i parken. En biltur genom Upper Terrace hann vi med, liksom lite mer promenerand i Lower Terrace.





Innan vi lämnade parken en sista gång följde vi med en guidad tur genom Fort Yellowstone, vars byggnader nu är Albright Visitor Center (bilden) eller bostäder för ordinarie personal.



Mammoth Hot Springs postkontor.








Väl tillbaka i Gardiner blev det projekt packa resväskor, ett inte alltför svårt projekt. Vi kopplade sedan av i vardagsrummet under kvällen.

Grand Canyon of the Yellowstone och Mount Washburn

Dagens första stopp var Grand Canyon of the Yellowstone, dryga timmans resväg bort. North Rim Road är i år under reparation och de olika utsiktspunkterna på norra sidan av Canyon också avstängda. Vi åkte därför till South Rim Trail.
Canyon här är säkert inte lika imponerande som "riktiga" Grand Canyon, men med sina 300 m höga sidor ändock klart värt resan dit. En första blick fick vi också av Lower Falls, som är dubbelt så höga som Niagarafallen.
Istället för att flytta bilen mellan parkeringsplatserna (som många amerikaner gör) tog vi en km-lång promenad till utsiktspunkten "Artist Point".




Härifrån hade vi by både över Lower Falls och delar av Grand Canyon, inte för inte är detta ett mycket populärt fotostopp. Vi tyckte inte att vi var väldigt tidiga, men det var ändå inte så mycket folk att trängas med (de anlände när vi var klara verkade det som).

För att få ytterligare en annan vy av det 93 m höga Lower Falls tog vi också trapporna ner på Uncle Tom's Trail. Man kom dock inte till bottnen av fallen, men väl 3/4 ner.

Sluttningarna i närheten av fallen var mossgröna i kontrast till ravinens guloranga färg, växtligheten trivs då luftfuktigheten är hög just här.











Vi spanade också in Upper Falls från två håll, även om de bara är 33 m höga och inte riktigt lika imponerande. Mängden vatten som passerar fick vi dock en bra bild av.
Väl tillbaka till bilen insåg vi att bilparkeringen var helt full, alla verkar inte ha läst på att eftermiddagen ger skugga över fallen.

Efter en lunch åkte vi norrut till Dunraven Pass på 2700 möh. Här parkerade vi bilen för en strapats; att ta sig upp på toppen av Mt Washburn (3122 m). Sträckan dit upp följde en gammal grusväg, så det var ganska "enkelt" att gå. Om man nu skulle få för sig att kalla 5,1 km uppförsbacke enkelt.
Det tröttade i alla fall ut oss, man märker att man vandrat 10+ km per dag nu flera dagar i rad, det är inte benen vana vid. Vägen slingrade stadigt uppåt (serpentinväg med långa raksträckor) och några gånger sågs tornet på toppen, långsamt allt närmare.

Efter "mycket möda och stort besvär" kom vi upp till toppen och kunde gå in i eldvaktartornet. En "stackare" bor här hela sommaren och spanar efter ev bränder i parken (som skall urskiljas från all ånga från geotermiska utlopp).

Utsiktsplattform för allmänheten fanns både ute och inne, även om vi fick hålla ett stadigt grepp i kamerorna ute, det blåste säkert 10-15 m/s här uppe på toppen.
Man kunde se både Grand Canyon och ända till the Tetons (bergen ~120km bort i fjärran).

Den medhavda frukten/snacks smakade riktigt gott och benen tog gärna emot en stunds vila.

Sedan väntade 5 km nedförsbacke, vilket även det är jobbigt för benen/fötterna. Lite upplyftande var dock att se höstfärger och en fjällvariant (mini) av lupin.
De flesta som vi mötte hade jogging/vandringsskor, men vi förstod inte de som traskade upp utan synlig packning (=vatten och extra mat). Visste de vad de gav sig in på?
Utmattade kom vi ner till bilen och styrde kosan hemåt.

Litet kort stopp för att vid Calcite Springs återigen se hexagonala basaltkolumner.














Vi tog en kort avstickare för att spana in "Petrified Tree", resterna av ett träd som täcktes av lava för 50 miljoner år sedan. En bonus blev att det gick två älghannar och betade ca 25 m från vägen, en tredje yngre hanne låg och vilade. De verkade dock inte bry sig så mycket om folkmängden som fotade för fullt.

Ett stopp till gjordes på hemvägen, där Boiling River rinner ut i Gardner River (japp, floden och byn stavas olika). Vi tog bortåt en timmas bad med strömmande vatten runt om oss, dels 55 C från Boiling River och dels det tiogradiga vattnet från floden. Bara att luta sig åt ena eller andra hållet för att ändra temperaturen.

Old Faithful och andra gejsrar

Efter ytterligare en god frukost styrde vi kosan till parkens sydvästra hörn. Så här på femte dagen blev det så dags att se Old Faithful som säkert 100 % av alla turister besöker.

Första stoppet blev längs vägen vid Fountain Paint Pot. Detta område hade lite av varje - gejsrar, mud pots och bassänger.



Celestine Pool ligger också inom samma område.







Nästa stopp blev vid Excelsior Geyser, mest känd för sitt utbrott som varade under två dagars tid 1985. Den har varit tyst sedan dess.



Under samma gångtur kunde man se den färgglada Grand Prismatic Spring. Vi nöjde oss inte med vyn från marknivå utan tog en extra 2 km promenad på en led i närheten med avstickare upp på en kulle. Därifrån fick man en helhetsbild av parkens största/djupaste varma källa, vilken troligtvis även är parkens vackraste.

Från denna utsikt transporterade vi oss så till Upper Basin. Efter en lunchpaus traskade vi upp på en utsiktskulle för att få en första blick på Old Faithful. Ja, det är en massa folk som står i en halvcirkel bakom gejsern.
Därefter traskade vi runt i området - totalt ca 8 km konstaterade vi i efterhand. Vi hade skaplig tur med timing av flera gejsrars utbrott.
Först vandrade vi förbi lilla Lion Group.






Castle Geyser lyckades vi se från olika vinklar, lite tur då den enbart har utbrott var 13:e timme i snitt. Grand Geyser som är områdets högsta gejser lyckades vi dock inte pricka in, men man kan ju inte få allt.

Vi vandrade dock vidare och stötte härnäst på Oblong Geyser (ej i bild).

Vid vändpunkten av rundan var färgglada Morning Glory Pool.

Med lite tur (och tidsplanering) behövde vi inte vänta länge på Riverside Geyser och dagens mysigaste/vackraste bilder.

Bara några minuter senare lyckades vi se Daisy Geyser.

Vi vandrade därefter tillbaka till "centrum" och kunde nu spana in Old Faithful från marknivå. Old Faithful är nog den gejser som är mest känd i Yellowstone, en bidragande orsak är att den har utbrott ungefär var 90:e minut, så man kan lyckas se den flera gånger under en dag. Lite majestätisk är den också, med vattenstråle upp till 50 m upp i luften.

Efter tips av andra kollade vi in Old Faithful Inn, världens största "stockstuga". Vi kan hålla med om att det var mysig miljö inne på detta hotell, en viss charm att bo här (som troligtvis kräver bokning ett år i förväg).

Middagen smakade gott och lagom innan vi styrde kosan hemåt kollade vi in Old Faithful en tredje gång i solnedgången.
På väg till bilen (som nu stod ödslig på parkeringen), fick vi se lite mer av de vilda(?) djuren, en prärievarg (eng. coyote).

Ett besök så här i gejserland kan skilja sig från gång till gång beroende på gejsrarnas aktivitetsgrad. Old Faithful är möjlig att förutsäga (med proffsinstrument) när den ska får utbrott med bara 10 min felmarginal. Några av de andra gejsrarna är svårare att förutsäga, med felmarginaler på +/- 30 min eller mera. Det gäller att antingen ha tur under sin promenad, eller tålamod och gott om tid att vänta in utbrotten.