Grand Canyon of the Yellowstone och Mount Washburn

Dagens första stopp var Grand Canyon of the Yellowstone, dryga timmans resväg bort. North Rim Road är i år under reparation och de olika utsiktspunkterna på norra sidan av Canyon också avstängda. Vi åkte därför till South Rim Trail.
Canyon här är säkert inte lika imponerande som "riktiga" Grand Canyon, men med sina 300 m höga sidor ändock klart värt resan dit. En första blick fick vi också av Lower Falls, som är dubbelt så höga som Niagarafallen.
Istället för att flytta bilen mellan parkeringsplatserna (som många amerikaner gör) tog vi en km-lång promenad till utsiktspunkten "Artist Point".




Härifrån hade vi by både över Lower Falls och delar av Grand Canyon, inte för inte är detta ett mycket populärt fotostopp. Vi tyckte inte att vi var väldigt tidiga, men det var ändå inte så mycket folk att trängas med (de anlände när vi var klara verkade det som).

För att få ytterligare en annan vy av det 93 m höga Lower Falls tog vi också trapporna ner på Uncle Tom's Trail. Man kom dock inte till bottnen av fallen, men väl 3/4 ner.

Sluttningarna i närheten av fallen var mossgröna i kontrast till ravinens guloranga färg, växtligheten trivs då luftfuktigheten är hög just här.











Vi spanade också in Upper Falls från två håll, även om de bara är 33 m höga och inte riktigt lika imponerande. Mängden vatten som passerar fick vi dock en bra bild av.
Väl tillbaka till bilen insåg vi att bilparkeringen var helt full, alla verkar inte ha läst på att eftermiddagen ger skugga över fallen.

Efter en lunch åkte vi norrut till Dunraven Pass på 2700 möh. Här parkerade vi bilen för en strapats; att ta sig upp på toppen av Mt Washburn (3122 m). Sträckan dit upp följde en gammal grusväg, så det var ganska "enkelt" att gå. Om man nu skulle få för sig att kalla 5,1 km uppförsbacke enkelt.
Det tröttade i alla fall ut oss, man märker att man vandrat 10+ km per dag nu flera dagar i rad, det är inte benen vana vid. Vägen slingrade stadigt uppåt (serpentinväg med långa raksträckor) och några gånger sågs tornet på toppen, långsamt allt närmare.

Efter "mycket möda och stort besvär" kom vi upp till toppen och kunde gå in i eldvaktartornet. En "stackare" bor här hela sommaren och spanar efter ev bränder i parken (som skall urskiljas från all ånga från geotermiska utlopp).

Utsiktsplattform för allmänheten fanns både ute och inne, även om vi fick hålla ett stadigt grepp i kamerorna ute, det blåste säkert 10-15 m/s här uppe på toppen.
Man kunde se både Grand Canyon och ända till the Tetons (bergen ~120km bort i fjärran).

Den medhavda frukten/snacks smakade riktigt gott och benen tog gärna emot en stunds vila.

Sedan väntade 5 km nedförsbacke, vilket även det är jobbigt för benen/fötterna. Lite upplyftande var dock att se höstfärger och en fjällvariant (mini) av lupin.
De flesta som vi mötte hade jogging/vandringsskor, men vi förstod inte de som traskade upp utan synlig packning (=vatten och extra mat). Visste de vad de gav sig in på?
Utmattade kom vi ner till bilen och styrde kosan hemåt.

Litet kort stopp för att vid Calcite Springs återigen se hexagonala basaltkolumner.














Vi tog en kort avstickare för att spana in "Petrified Tree", resterna av ett träd som täcktes av lava för 50 miljoner år sedan. En bonus blev att det gick två älghannar och betade ca 25 m från vägen, en tredje yngre hanne låg och vilade. De verkade dock inte bry sig så mycket om folkmängden som fotade för fullt.

Ett stopp till gjordes på hemvägen, där Boiling River rinner ut i Gardner River (japp, floden och byn stavas olika). Vi tog bortåt en timmas bad med strömmande vatten runt om oss, dels 55 C från Boiling River och dels det tiogradiga vattnet från floden. Bara att luta sig åt ena eller andra hållet för att ändra temperaturen.