Cranberry festival i Warrens

Tillsammans med L och P (Marias arbetskamrater) begav vi oss två timmars bilresa nordväst om Madison, till byn Warrens. Målet var World's Largest Cranberry (=tranbär) Festival. Inte så konstigt att den hålls här i Wisconsin, då hälften av USAs tranbär odlas i mellersta WI.
Tyvärr erbjöd de inte turer ut till fälten under söndagen, hade varit kul att se hur bären egentligen växer. Vad vi förstått så växer bären på små buskar, inte alls i vattenfält som är den vanliga bilden av tranbärsodlingar. Däremot fylls fältet med vatten när det är dags att skörda fälten, bären flyter då upp till ytan och man kan enkelt samla ihop dem.

Dagens höjdpunkt blev istället paraden, som varade i nästan två timmar. Första bilden visar "Hillbilly Bob", nästa TJ Howell körande sin enhjulingsmotorcykel.


Den rosa bilen känns typiskt amerikansk, bakom den sitter en av dagens många "royalties" med sitt hov. De små bilarna körde varv efter varv runt paradgatan.


Det fanns flera kilometer med marknadsstånd, allt mellan t-shirt till smäcksaker till en massa olika hantverk. Inga problem att få årets behov av marknad mättad. Vi köpte med oss ett pund torkade tranbär, får försöka oss på att göra lite muffins eller något annat med dem. Vid ett tillfälle hittade vi "Swedish Fish", har aldrig hört talas om det tidigare så vi antar att det inte är något som går att få tag på i Sverige (med lite snackhjälp från L fick vi både smakprov på plats och en påse med oss hem - gratis!). Varsin enfots "Corndog" fick det bli för att äntligen få den kulinariska upplevelsen (inte så tokigt för att vara snabbmat).

Höstpicnic med SAC

Vi hade tur med vädret, troligen säsongens sista riktiga sommardag. En smart ide var också att förlägga picnicen till eftermiddagen i stället för kvällen (som den vanligen är), nu i september svalnar det av ganska fort inför solnedgången vid sjutiden. Den här gången var vi i Dream park i Monona (grannstad som växt ihop med Madison), ett trevligt val. Fräscht skydd och låg trevligt bredvid en damm dessutom.
Efter tolv dök det upp allt fler och fler, totalt var vi ca 30 personer. Ett stort inslag av amerikaner med finsk härkomst, trevligt att lite nya personer dyker upp.
Som vanligt stod grillarna redo, och mestadels korv lades på allt eftersom folk blev hungriga. Det gemensamma bordet fylldes på med sallader (bl a frukt och våran tomatsallad) och inte minst hembakade efterrätter, såsom kardemummafläta (från Sju Sorters Kakor), äppelkaka (finsk) och wienerkrans.
Innan vi styrde kosan hemåt igen hann vi med ett parti kubb, ett måste när "svenskar" samlas. inte varje dag man spelar, tyckte en del.

(SAC = Scandinavian American Club in Madison)

Avskedsdag

Eftersom vi inte hade samma brådska den här morgonen blev det lite mer sovmorgon.
Strax före elva gav vi oss ut mot ett "mall" i närheten av flygplatsen för att besökarna skulle kunna göra de sista inköpen innan hemresan. Vi anlände i god tid till flygplatsen för att hinna väga alla väskorna (föräldrarna hade med sig två väskor hit, på återresan det dubbla). Den här gången skickar vi hem två stycken fyllda med saker vi inte tror vi har plats med när vi själva lämnar landet. Alla låg inom den tillåtna viktgränsen, om ej med så stor marginal för några.

Vi tog ett sorgligt farväl, men förmodligen kommer vi ju ses igen om inte alltför många månader då även de två Madisonborna kommer att passera denna flygplats (eller eventuellt någon annan först) som resenärer till samma destination.

Chicago, dag 2

Idag tog bussföraren en kortare väg mellan stationerna så vi var inne i centrum redan vid halvelvatiden.
Första stoppet blev Millenium Park för andra gången, för att hinna se det vi missade igår, dessutom i bättre ljus.




Under vår promenad genom stan traskade vi in i Marshall Field's, som nu rymmer varuhuset Macy's, för att spana in den omdiskuterade interiören. Glasmosaiken i taket (till höger) är mer än du brukar se i vanliga varuhus.




Bilden visar en av många typiska gränder som man inte vill besöka ensam efter mörkrets inbrott.

Efter lite fika hade vi planer på att åka runt loopen med "L" inne i staden, bara det skulle ju en viss sightseeing. Dock var en del av slingan avstängd pga reparationer vilket innebär att det bara blev ett halvt varv innan vi fick ta en annat tåg tillbaka.




Den här gången fortsatte vi norrut till den gamla delen av Chicago. På något sätt kändes det lite mer slitet och kanske även mer osäkert här.







Vi traskade till södra kanten av Lincoln Park och även österut mot strandkanten av Lake Michigan. Här är Chicagobornas playa, idag inte så full, även om vattnet fortfarande hade badbar temperatur.


Tillbaka inne i centrum tog vi en öl på Andy's Jazz Club. Trevlig livemusik, även om vi tyvärr lyckades pricka in pausen i spelandet.

Framåt kvällningen tog vi en guidad båttur på Chicago River, som alltid inkluderar guiden en massa historia om de olika byggnaderna. En lite annorlunda bild blev det också när man nu såg dem i upplyst skepnad (Sear's Tower till vänster om den mer upplysta byggnaden i bilden). Båtturen inkluderade också slussning ut till Lake Michigan, vilket skulle ge en trevlig "skyline" av stan. Tänkte vi ja, men så blev inte alls fallet, vi såg bara några få hus närmare vattenlinjen. Tillsammans med kvällens svalare luft kom också dimman in från sjön, med följd att sikten var minimal. Efter en kortare tur längs med Navy Pier (numera stor nöjespark) vände båten åter till bryggan. Bara vi kom in lite bland husen var dimman inte alls lika tät.

Chicago, dag 1

Så här efter ett bra tag i landet var det dags att bekanta sig med stooorstäderna i USA och definitivt Chicago på närmare håll, som är landets tredje största storstadsområde (3 milj i Chicago och bortåt 10 milj i "Chicagoland"). Eftersom vi bara hade 1½ dag att spendera, så valde vi att inte besöka något museum. De tar ju oftast några timmar i sig om man ska hinna se något.

Klockan åtta gav vi oss iväg till Chicago, den här gången för omväxlings skull inte bara för att besöka flygplatsen. Dagens (första) mål var ett "Inn" (motell som dock låg i närheten av flygplatsen).
Efter att ha checkat in och tömt bilen på de fyra fyllda resväskorna, tog vi shutteln till O'Hares CTA station (CTA=Chicago Transit Authority, buss/tåg-bolaget i staden). Vi köpte tvådagarskort och hoppade sedan på "L" in till centrum, som i Chicago kallas "The Loop". Anledningen till dessa två namn: L är ett smeknamn för "Elevated Train". Inne i centrala Chicago går nämligen tåget uppe på broar genom staden, för att inte interferera med trafik och fotgängare. Vissa linjer genomför en slinga innan de lämnar centrum igen (dvs de har ingen vanlig ändstation) och området innanför denna slinga kallas följaktligen "The Loop".
En del av spåren i närheten av där vi gick på var under reparation, vilket innebar ersättningsbussar mellan några stationer. De som körde dessa bussar just den här tidpunkten kan inte ha haft något vidare lokalsinne; denna korta sträcka tog minst en halvtimme den här gången men bara ca 10 minuter de följande (tre) gångerna. Hur som helst kom vi till slut in till centrala Chicago (där just denna linje var i form av en tunnelbana).




Svindelkänsla infann sig nästan när vi kollade upp på skyskraporna som nu omgav oss. 80-talet byggnader i Chicago har minst 20 våningar. Trevligt nog är det en blandning av nya skyskrapor med glasfasader och äldre byggnader med mer utsmyckade fasader.



För att få en första, typisk smakupplevelse, bestämde vi oss att börja med ett besök på Giordano's pizzeria, ett av de ställen i staden som serverar Chicagovarianten av denna rätt: Deep Dish Pizza (också kolla Stuffed Pizza). Denna variant tillagas i en form av stekpanna och är mer lik en paj än en traditionell pizza. Osten ligger under övrig fyllning.

När maten hade sjunkit ner var det dags för nästa sevärdhet, världens högsta byggnad i 25 år innan Petronas Towers i Malaysia var klar(a) 1998: Sear's Tower. Byggnaden i sig är 442 m hög (med antenner 527 m), vi tog hissen upp till Skydeck på 412 m höjd.





Utsikten var enastående och gav oss en bra bild av hur Chicago ser ut.
Söderut kunde man se Chicago River omgiven både lite gröna ytor och självklart en massa hus. Österut vy över Lake Michigan med hamnen, med röda CNA Center i förgrunden.

Man märker att det är en storstad även med amerikanska mått, då centrum nordväst om Sear's Tower domineras av riktigt höga hus. Aon Center (vita byggnaden till höger) är näst högsta byggnaden i Chicago och John Hancock Center (mörk med antenner till vänster) tredje högsta. Utanför centrum (vy norrut) tar lägre bostadsområden vid så långt ögat når, men här bestående av fåvåningslängor, inte vanliga villor som i de flesta andra amerikanska städer.

Väl nere begav vi oss till Millenium Park för att studera installationerna Crown Fountain och Cloud Gate. En liten park som iordningställts för bara fyra år sedan, en trevlig oas precis bredvid The Loop. Crown Fountain's 15 m höga glasfasad visar leende bilder av olika Chicagobor och vattenspegeln är ett glatt tillhåll för barn.

Den 100-ton stora stålskulpturen Cloud Gate kallas i vardagsmun The Bean (bönan) och fina bilder av Chicago reflekterades, och även sig själv med kameran i högsta hugg. Klev man in under var det svårt att hålla koll på alla spegelbilder som bildades.

Solnedgången blev effektfull kantad av höga hus, som här västerut längs East Washington Street.

För att även få med lite (fönster-)shopping vandrade vi sedan utmed Magnificent Mile (en del av Michigan Ave), den mest populära gatan för detta ändamål.

Sverigebesök fortsätter...

Måndagen spenderades en timmas färd norr om Madison (Maria tog ledigt). Ett kort stopp gjordes på Ski-Hi äppelträdgård, med inköp av äpplen och äppelmarmelad. Sedan besöktes en outlet för att försöka göra några fynd, bl a Levi's-jeans. Lunch intogs på Ho-Chunk Casino, god buffé med mycket att välja mellan. Olles föräldrar var smått imponerade av mängden (>2400) enarmade banditer, utöver alla spelbord förstås.



Devil's Lake State Park blev dagens eftermiddagstopp. Mer tillgängliga stigar nu än när Marias föräldrar var på besök i april, då snön fortfarande låg kvar på stigarna. Efter en kylig och fuktig helg (sådär så att även rena kläder från garderoben klibbar), tittade solen fram mera i dag.
Under kvällen fick K & G se lite av våra dansanta steg, då de följde med som beskådare under salsakursen.

Onsdagen ägnades åt volontering och matinhandling. Kul att få visa upp vad Olle brukar syssla med på onsdagar (även om uppgifterna idag kanske inte var så kul; paketering av fryst bröd).

Dagarna har också använts till långpromenader i närområdet, bl a ut på Picnic Point (vy mot udden i högra bilden) med sin trevliga vy in mot centrum.



Under fredagen mötes vi för gemensam lunch nere på stan. Maria åkte sedan tillbaka till labbet, medan övriga tre tog en guidad tur i Capitol. De passade också på att gå upp i kupolen, för att få bättre vyer över stan. Vy södost mot Lake Monona och vy nordväst mot Lake Mendota, sjöarna som omger centrum.
Vyerna åt nordost över raka East Washington Avenue var också slående, liksom i motsatt riktning West Washington Avenue.




Västerut synes State street med universitetet i bakgrunden.
På hemvägen stannade de till vid The Terrace för att avnjuta Babcock glass vid sjökanten, för tredje gången detta sverigebesök (riktigt god glass enligt gästerna).


Veckan ägnades även åt att planera den kommande Chicagoresan, mer om denna i ett annat inlägg.

Veckan till ära försöker Maria komma hem tidigt/skapligt från jobbet, så att vi kan hinna äta middag utomhus innan solen försvinner bakom trädtopparna vid sextiden. Denna vecka har sensommarvärmen (ca 20-25 C) kommit tillbaka, så man bara vill njuta utomhus så mycket det går. Vem vet hur länge vi får ha så här fint "höstväder".

Vi har ätit gott mest hela veckan, med flera kockar hemma finns chansen att flera godsaker serveras varje middag. Förra fredagen var det hel kalkon som gällde, och i torsdags grillade vi brats. Lite amerikansk mat bör det ju också vara. Sverigebesöket blev faktiskt positivt överraskade av den amerikanska ölen, i alla fall den från mikrobryggerierna här i närheten.