Världens största sjö

Att frakten av järnmalm mm från norra WI var väldig stor kunde man få en insikt i vid Ashland. Säkert hundra meter långa och ganska höga sträckte sig gamla pirar ut i vattnet. En tågräls gick ut på pirens överkant, för att underlätta lastningen av fartygen. Vi såg inget stort fartyg (denna piren används inte längre), men de var säkert enorma.



Här uppe i Lake Superior finns också den lilla skärgård som wisconsinborna har att tillgå. Inte riktigt som den svenska med många småöar, men i alla fall inte bara en strandremsa följt av vatten. Det kunde märkas att de utnyttjar möjligheten, då hamnen var full med segelbåtar. Byn Bayfield lever på turism och har blivit en riktig innestad.



Vi fortsatte sedan längs kusten mot Lake Superior genom landskap av småjordbruk och skog. Trevligt nog fanns det lite sandstränder, så folk kan få någonstans att bada. Eftersom Lake Superior är så stor (världens största insjö till ytan) blir vattnet oftast inte varmare än 15 C. Marias fötter tyckte dock att det var lite varmare än så, vilket det kanske också var här i sydvästra viken av sjön och dessutom vid stranden.


Dagens sista stopp blev att spana in det högsta vattenfallet i WI; 50m (165ft) höga Big Manitou Falls.

Efter incheckning på motellet i Duluth, Minnesota, tog vi oss ner till centrum för en matbit på ett trevligt litet café med trubadurunderhållning.