Tre stater på en dag

Idag var vi hurtiga och hade väckarklockan satt på klockan sex, vilket innebar att vi lämnade Cedar City bakom oss vid halv åtta (efter att ha skrapat frost från bilrutorna).
Vi siktade in oss på nordvästra hörnet av Zion NP (Kolob Canyon), både för Scenic Drive och en kortare vandring. Till vår besvikelse var vägen till utsiktspunkten avstängd p g a isig väg efter gårdagens snöande. Vi fick dock en glimt av de snöklädda topparna med frostklädda träd på lägre sluttningar. Ett tappert par gav sig ut på en längre vandring från samma parkeringsplats där vi vände, termometern visade låga -5 C.

Istället styrde vi kosan söderut, först genom Utah och sedan den kortare sträckan genom nordvästra hörnet av Arizona, även denna gång via smala Virgin River Gorge.


Längre fram på förmiddagen i kombination med lägre elevation och längre söderut fick temperaturen att stiga från morgontimmarnas kyla.

Efter en sträcka i Nevada svängde vi av motorvägen för att istället åka genom Lake Mead National Recreation Area. Den väg som vi valde (norra infarten) verkar vara mer anonym, då vi inte såg till någon information om parken (vilket gjorde att vi inte hade exakt koll på vart vi skulle), men med fördel att vi inte kunde betala parkavgiften. Värt att påminnas om är att vi är i ökenlandskap, så en park medför inte alltid gröna gräsmattor eller frodig skog (men däremot restriktion på begyggelse). Landskapet var dock inte helt fel, bara annorlunda.


På ett ställe fanns det röda sandstensformationer som vi tog ett promenadvarv runt.





Vi svängde ner till några marinor, så här års (och en vardag) var dock aktiviteten låg.
Flertalet båtar och husbåtar såg vi dock. Lake Mead är ju själva huvudattraktionen.

Vad som slog oss var att en bit upp längs sjökanten, kanske 30 m upp, syntes var vattenlinjen varit tidigare år. Vi fick senare veta att senast den höga nivån uppnåddes var 1999. Sedan dess har nivån bara minskat, alarmerande.





Med ett växande Las Vegas ökar både vatten- och energibehovet; sjöns sydvästra del avslutas med dammen/kraftverket Hoover Dam.
Denna byggdes på trettiotalet med följd att Colorado River dämdes upp och Lake Mead bildades.

Strax bredvid fördämningen byggs en ny bro (och en rakare väg till och från den) för snabbare förbifart. Det behövs, nu slingrade sig US-93 ner över fördämningen (bredd = två trottoarer + två bilfiler), allt medan många nyfikna turister (som vi) korsar vägen för att se båda sidorna.

Vi åkte över dammen och parkerade på andra sidan (i Arizona), köerna slingrade sig fram men vi hade turen att hitta en plats.
Dammen studerades sedan per fot. Vi tog ingen guidad tur men däremot en del foton. Den låga vattennivån syntes extra tydligt här, vilket inte alls såg lovande ut.

När vi kände oss mätta på turistandet var det dags att ge sig av mot Las Vegas, för andra (men inte sista) gången den här resan. Denna natt valde vi att stanna utanför centrum, det var svårt att hitta något billigt utmed vägen vi skulle ta i morgon. Buffé blev middag, dock mer asiatiskt inslag den här gången.

Mätta och goa utnyttjade Olle sedan sina fria dollar på medlemskortet för hotellet/casinot (gratis att skaffa, gav billigare buffé). I övrigt har vi inte spelat bort något denna resa, det var inte därför vi reste till LV.