Mot Kalifornien!

Frukost intogs på Denny's denna morgon innan vi lämnade LV bakom oss. Resvägen gick genom öknen nordväst om LV, via raka snabba vägar. Bredvid vägen sågs baser för US Air Force som har stora provningsplatser här ute i obygden. Tomt landskap i övrigt, lite buskar då och då. Så småningom kom vi fram till småstaden Beatty, där vi irrade runt en stund (Veteran's Day idag, community centret där vi hade hoppats få lite information var stängt) innan vi lyckades samla på oss lunchmackor, livsmedel, full bensintank samt turistinfo (på stadens museum).
Nästa stopp blev spökstaden Rhyolite, som blomstrade (=existerade) 1905-11. Några av byggnaderna kunde vi fortfarande se ruinerna efter (skola, bank, järnvägsstation), även om stora delar av staden verkar ha gömts under sanden med åren.

Anledningen till stadens korta livslängd var att strax efter att den gruva i närheten som motiverade staden hade öppnats, drabbades Kaliforniens gruvfinansiering av en kraftig nedgång. Det var konstigt att föreställa sig att det hade bott 10 000 personer här, för att senare bara bo något hundratal (1920 ca 20 personer), innan stan tömdes helt. Detta öde verkar de flesta spökstäder i dessa trakter dela.


Efter detta stopp kom vi så sedan fram till resmålet för de närmaste dagarna; Death Valley, USAs största nationalpark utanför Alaska. Vår väg började på ca 5000 fots höjd och vad som slog oss var att det faktiskt fanns gröna växter här på USAs torraste och varmaste plats (genomsnittliga 48 mm regn per år och 134 F = 57 C uppmätt 1913). Vi hade bilden av öknen som ett totalt dött landskap.

Dagens första promenad blev in i Titus Canyon, efter några km sakta grusväg. Vi insåg då att det var ett bra beslut att inte åka hela sträckan genom Titus Canyon med bil från andra hållet, Cruiserns frihöjd är inte mycket att hurra för.

Mosaikliknande bergsväggar som vi skulle komma att se ännu mer av så småningom.





Längs vår fortsatta bilfärd hade vi utsikt mot DV's östra del.






Dessa sanddyner som vi såg i kvällssolen kommer att undersökas mer senare.

Då det var ganska mulet idag har inte temperaturen varit så hög, ca 20 C. Inte så farligt att vara i öknen så här långt.




Ett kort stopp gjordes vid Old Stovepipe Wells (kallas så för att platsen markerade med en bit spisrör när vatten hade påträffats), innan vi checkade in i Stovepipe Wells Village. Sista dagsljuset haffade vi med att läsa på lite mer om DV på en bänk utanför rummet.




Vi kunde då även bevittna en helt underbar solnedgång ner över bergen västerut. Kvällen spenderades med att försöka planera in alla sevärdheter under de närmaste 1 1/2 dagarna (inklusive att tajma in stopp för sådana nödvändigheter som att äta). Fördelen med att rummet inte hade någon TV var att man umgås med varandra och kommer i säng tidigt.