Riktiga resan börjar härmed

Vi vaknade i god tid för att hinna inta frukostbuffen och checka ut innan halv nio, då bilfirman skulle hämta upp oss på hotellet. När ingen bil syntes till ringde Olle kontoret, som strulade och inte alls verkade ha bokat upphämtning av oss. Ca 40 min senare dök en liten Chrysler PtCruiser upp, som senare visade sig vara den bilen vi skall ha. Ja, morgonen blev inte alls som vi hade hoppats på; nya kontoret öppnade senare och strulet därtill gjorde att vi lämnade LV två timmare senare än vår planering.
Landskapet vi fick se bortom LV var ökenlandskap med buskar i dalarna och kullar/berg av sandsten runtomkring. Med den starka solen dessutom ser det verkligen öde och ogästvänligt ut.
Efter ca 50 mi och lite klättring i höjd (>600 m ö h) började vi se lite träd, de palmliknande joshuaträden (som blev Marias nya favorit, av Yuccasläktet).
Närmare gränsen till Arizona gick vägen parallellt med Virgin River (slingrigaste motorvägen vi någonsin har kört på) och i floddalen såg vi gräs och lövbuskar likväl som begyggelse. Golfbana omgiven av palmer och det exotiska spa/poolområdet vid ett casino utmed vägen var ett annat inslag. I Nevada verkar det vara fritt att slå upp ett casino i princip var som helst.

Arizona var nästa stat att besöka, i alla fall genom att köra ca 30 mi motorväg. Virgin River Gorge blev vår första kontakt med bergen vi sett på avstånd innan, maffigt med de höga kanterna.





Strax efter att vi kommit in i Utah låg staden St George, där vi passade på att inhandla lite lunchtillbehör samt frukt och snacks inför de närmaste dagarna. Landskapet har även sandiga höjder, med skillnaden att sanden här är mer rödaktig. Lite mer (torr) markvegetation också. Ju längre upp i Utah vi kom, desto mer lövträd/gräsmattor inne i byarna.



Klockan hade hunnit bli efter två innan vi nådde Zion National Park. Vi stannade till vid besökscentret för en uppdatering av (väder)läget.
Huvudattaktionen i parken är Zion Canyon, mest p g a att det är den mest tillgängliga delen (med flertalet kortare vandringsleder).



Dagens strapats blev sedan Watchman Trail. Vi traskade upp på en kulle bredvid dalen och fick bra utsikt över byn Springdale (som ligger precis söder om parken, här ligger också de flesta motell och B&B) med omgivningar. Zion Canyon ligger så här på eftermiddagen i skugga till en del, men färgerna på bergen är ändå maffiga (bilden). Solen som låg på med klarblå himmel gav en temperatur på ca 20 C.


Så här under vandring kom vi äntligen lite närmare inpå landskapet, och ut i lugnet. Vi såg inte jättemånga kaktusar, verkar inte vara så vanliga som vi trodde. Lite djurliv lyckades vi också se.

På tillbakavägen timade vi in månuppgång och solnedgång. Med detta ljus nästan glimmade de rödaktiva bergen. Inte helt fel ställe att njuta av livet. Vi hittade sedan ner till vårt motell i Springdale, alltmedan mörkret lade sig vid ca halv sex. En dusch senare kilade vi över till en närliggande pub och intog middag.