På många sätt genom SF

Efter frukost begav sig P till jobbet (få semesterdagar när man precis börjat på ett nytt ställe) och vi tog BART in till SF. Lyckades hitta turistbyrån, där vi kollade upp lite småsaker och fixade dygnskort för Muni - SF lokaltrafik.
Precis bredvid låg en av ändhållplatserna för Cable Car. Lite intressant att se hur manuellt vändningen skedde efter att ha kört in över vändskivan.



Vi hoppade sedan på Cable Car och fick uppleva SF's kullar. Backarna är branta! Inget du gärna vill traska uppför.







Väl uppe på toppen av kullarna har du ganska bra utsikt över Bay Area (runt hela SF Bay). Det märktes att vi passerade lite mer välbeställda Nob Hill och Russian Hill, radhusen var mysiga i sluttningarna.
Vi tog den mer sevärda Powell-Hyde-linjen och när vi steg av var vi nere vid hamnen/Fishermans Wharf. Kollade in några av de historiska båtarna, men skippade det värsta turiststråket.


Efter att ha traskat förbi bl a Boudin surdegsbageri, med lekfulla bröd i form av alligatorer mm, kom vi så fram till pir 33 där båten ut till Alcatraz avgick. Lite allmän information om Alcatraz: 1850-1933 var det en militärbas, 1934-1963 ett maximum-security fängelse. Med höga klippor, kallt vatten och starka vattenströmmar var det livsfarligt att fly, även om 36 fångar försökte.

Vi hann med 13:20-turen ut till "The Rock", där vi sedan fick ströva runt i egen takt. Uppe på öns högsta punkt låg själva fängelset, medan övriga byggnader var bl a boningshus för fångvaktarnas familjer.

Medan vi traskade runt bland cellerna fick vi allehanda information via den 45 minuter långa ljudguiden, som ingick i inträdet.






En del celler var helt kala, medan andra var personligt smyckade, för att ge en bild av hur det kunde ha sett ut. Hur som helst var de individuella celler inte stora och sparsamt utrustade med brits, toalett, handfat och två hyllor på väggen.
Att sitta här de flesta av dygnets timmar kan inte ha varit ett nöje, speciellt inte lite kyligare dagar - värme kostades nog inte på.

Värst var det nog ändå i "the Isolation", helt mörka och kala rum som du kunde straffas med om du inte hade skött dig. Att ha privilegiet att få göra ett dagsverke eller "rastas" var nog trivsamt, då du slapp sitta i allena några timmar. Regelboken säger "You are entitled to food, clothing, shelter and medical attention. Anything else you get is a privilege."

Under touren passerade vi även matsalen och kommandorummet.






Väl tillbaka på piren tog vi en spårvagn längs hamnen innan vi återigen tog Cable Car över kullarna.

Lite mer kö så här på eftermiddagen, men vi lyckades få bra platser i fören utan fönster, med bättre fotomöjligheter än förra gången.

TransAmerica byggnaden är lite iögonfallande med sin spetsigt pyramidliknande form.



Vid ändstationen bestämde vi oss för att utnyttja våra dyngskort och ta trådbussen (japp, kollektivtrafiken här i stan erbjuder det mesta!) ut till västsidan av stan. Vi passerade både City Hall och mysiga radhus med blommande körsbärsträd framför (i februari?!). Dock tog transporten lite längre tid än vi hoppats, så det hade nästan hunnit bli mörk innan vi kom till Ocean Beach. Bara sista färgskiftningarna av solnedgången och svårt att se horisonten då mörka moln flockade sig västerut över havet. En kort promenad och sedan spårvagn (som blev en form av tunnelbana inne i stan) tillbaka var vi åter vid Union Square, shoppingområdet i stan. Vårt shoppande bestod av en KostaBoda-skål på Macy's (större utbud här än i Madison), en kommande disputationspresent till L. Vi tog oss sedan tillbaka till Emeryville och intog middag tillsammans med P.

Några iaktagelser under dagen: Bilarna måste parkera med vinklade framhjul i backarna (enligt lagen), vi förstod varför under dagen.
SF skyline är ganska säregen. Man ser helt klart vad som är Financial District med många moderna höghus, t ex TransAmerican Pyramid.



Resten av stan består mera av fåvånings radhus som kantar backiga gator, men enstaka höga byggnader. Bilden av SF kulliga gator och pastellfärgade viktorianska radhus känns ganska exotisk, lite medelhavskänsla.