Skandinavisk julfest

Halv elva gav vi oss iväg till Sons of Norway's lokal här i Madison, Idun Lodge. En gemytlig stämning mötte oss (lite senare inkl julmusik), då borden stod snyggt dukade. Dekorationsgruppen hade varit och förberett under fredagskvällen.
På plats var norrmannen K, som stod och förberedde sin får-i-kål. Det första som slog oss var att köket inte var så stort för att vara ett storkök, men det skulle nog gå att använda trots det. Det fanns t ex ingen diskmaskin, men lite senare under kvällen dök två diskare upp. De hade varit med förr. Några riktiga storköksugnar som vi är vana från i Sverige, högskåp med plats för flertalet lager kantiner, fanns det inte heller. Två stora (djupa och breda) ugnar under den stora mängden plattor var vad vi fick hålla till godo med. Ugnarna blev fyllda till bristningsgränsen sista stunden innan varmrätterna började serveras.
Olle började med att koka 8 dussin ägg, som senare skulle delas i halvor och få (Kalles) kaviar på sig. "Vår" mat var ju redan färdig, så vi kunde hjälpa till där det behövdes i köket. Efter ytterligare någon timme dök det upp mer folk, bland dekorationsgruppen. Ostbrickor, sillsallader och annat för förstarätten förbereddes. Några av de varma rätterna tillagades under de sista timmarna, bl a ugnskokt lax.
Halv fem började de första gästerna dyka upp. Några hade med sig hemmalagad mat, som antingen skulle ställas undan för efterrätt eller värmas på till huvudrätten, om det inte var en kall förstarätt förstås. Olle och K var ansvariga för att förstarätterna (bröd, kallskuret, sill, gravlax mm) var framtagen till tio i sex.
Kl sex fick första bordet börja ta för sig. Halvtomma serveringsfat byttes med tiden ut mot fulla,de ihopplockade "resterna" åkte fram en tredje gång. Det tar en liten stund när dryga hundra personer ska ta för sig av alla godsakerna.
Vid sju kom så tomten, till barnens förtjusning. Många ville bli fotograferade med honom.
Halv åtta var det kallskurna utbytt mot varmrätterna, bl a våra lådor och så småningom en av våra två janssonsformar. Det mesta som man kunde önska sig från ett svenskt julbord fanns där, såsom griljerad julskinka, fläskstek, köttbullar och "prinskorvar" (uppklippta Wiener sausage som luktade prinskorv). Även några för oss okända rätter stod på serveringsbordet, men är det skandinavisk julfest, så bör det ju också inkludera rätter från våra grannländer.
Maria var ansvarig för att desserterna som inte redan var framtagna (= de kylda) plockades fram. Innan efterrätten var det dock dags för luciatåg, en blandning av vuxna och barn. Riktiga lusselinnen och levande ljus, inklusive i luciakronan. Såvitt vi kunde höra var alla sånger på svenska.
Vi var som sagt inte ansvariga för mer än vissa uppgifter under själva middagen, men det blev att vi och även de övriga som hade hjälpt till innan middagen höll oss i närheten av köket. En liten stund hann vi sitta ned vid ett bord, då vi också hade tid att njuta av den goda julematen.
Middagen avslutades med dragning av lotterivinster.
Gästerna verkade ha trevligt och man kunde höra samtal på flertalet språk under hela kvällen. Att samtala på svenska här tillhör ju inte vardagligheterna (förrutom hemma i lägenheten). Flertalet gäster kom och tackade kökspersonalen för all god mat. För oss som är utomlands första året känns det inte så farligt om vi skulle missa någon typisk julmat. Men för de som bott här i flera år, kan vi förstå att det uppbringar gamla minnen med alla bekanta lukter och smaker. Förmodligen enda gången nu runt jul som de får svenskt julbord, man orkar nog inte leta reda på alla olika rätter till sig själv.
En del av gästerna stannade sedan kvar för att hjälpa till och städa lokalen och återställa den till tidigare skick. En del mat hade blivit över, den fördelades mellan oss som var kvar sist för att städa köket. Trevligt att få med sig lite julmat hem!
Vi var hemma vid midnatt, inte så extremt sent med andra ord.