Framme!

Uppstigning 6.00 efter en inte alltför god natts sömn. Vi gick och lade oss redan halv elva på nyårsaftonen för att kunna sova så länge som möjligt, men vaknade naturligtvis av raketer vid tolvslaget. Avfärden mot Arlanda gick kl sju och en halvtimme senare var vi framme. Vinkade av Olles mor och far och ställde oss sedan i kön till incheckningen. Ovanligt många som skulle med planet tyckte vi, med tanke på datumet. Våra väskor lyckades i alla fall passera viktkontrollen utan anmärkning, trots att de nog vägde något kilo för mycket tillsammans.

Halvsov i väntsalen innan vi fick kliva på planet till Chicago. God mat på flyget för omväxlings skull. En tecknad film och lite slumrande innan vi landade nio timmar senare.
Väl i Chicago gick inpasseringen i landet smidigt. Inga konstiga frågor eller liknande. Väskorna plockades upp, för att sedan lämnas in igen kort därefter. Planet till Madison var ca en halvtimme försenat. Från luften såg omgivningarna mellan Milwaukee och Madison väldigt platta ut, jordbrukslandskap helt enkelt. Snön lyste med sin frånvaro här precis som i Sverige.

Prof. Vierstra mötte upp oss vid flygplatsen. Tre av våra fyra väskor hade kommit med, men det var tur med tanke på att vi hämtades med en liten folkvagnsbubbla (den nya modellen dock). Efter en rundåkning i stan, med tonvikt på universitetsområdet, släpptes vi av vid vårt nya hem. Madison verkar vara en välmående stad; många nya hus under uppförande och rätt rent och snyggt. Stan ligger fint mellan de två sjöarna Mendota och Monona, vilka vi får upptäcka mer av så småningom.
Vår värdinna hälsade oss glatt välkomna. Hon hade laddat kyl, frys och skafferi med en del mat så att vi klarar oss de första dagarna.

Vi packade ur de tre första väskorna och gjorde oss hemmastadda i lägenheten. Den känns större än vi hade fått uppfattning om, mycket p.g.a. flertalet "Walk-in closets". Inga problem med att få plats med packningen. Många lampor att tända och släcka. Väggarna mestadels "strukturmålade" vita. I övrigt många brunbetsade dörrar. Något högljudd kyl/frys, men den är inte av årets modell. Huset är rätt så gammalt, därav ett lite klent avloppssystem och slitet intryck. Sparsamt möblerat, men det finns vad man behöver.

Kl sju blev vi upphämtade av professorn för att äta en enklare middag hemma hos honom och hans fru. Mycket trevligt mottagande alltså så här långt. Vi fick även låna en cykel så att det blir lite lättare att ta sig runt i staden, som för övrigt är cykelvänlig med amerikanska mått mätt.

Halv tio gick vi till sängs denna första kväll i USA. Vi har nog inte riktigt förstått var vi har hamnat än.