Door County i dimman

Vi vaknade till strilande solsken (=småregnigt från jämngrå himmel) och hade därmed ingen brådska att lämna motellrummet. Hursomhelst gav vi oss iväg för att utforska Lake Michigan-sidan (ostsidan) av halvön, vilket vi planerat till söndagen.
Först åkte vi till fyren på Cana Island, som man kunde gå torrskodd ut till. Mot en liten avgift kan man gå upp i fyren, men då dimman låg tät ut över vattnet, avstod vi (den här gången).

Vägen dit och även en liten extrasväng genom Ridges Sanctuary som vi tog klassas som "Rustic Road". I detta fall innebar det (belagd) slingrig väg genom gammal urskog. Detta hindrade dock inte bebyggelse nära vattnet, både större och mindre hus såg vi även om vi såg desto fler postlådor vid infarter (husen låg en bit in från vägen för att få det lite mer privat).

Vi fortsatte sedan vårt planderade turistande med Whitefish Dunes State Park. Trots småregn och åskmuller på avstånd gav vi oss ut på dagens promenad, vi kunde ju inte sitta i bilen hela dagen. Sanddynerna som är berömda såg vi inte mycket av förrän i slutet av den nästa 3 mile långa rundan då dimman lättade tillfälligt. Skillnaden i siktsträcka var markant, som ni ser.
Runt stigarna var förbjudet område, för att skydda den omtåliga vegetationen på sanddynerna. Vissa sträckor var spångar utlagda för att skydda mot sandras. Lite längre in från stranden kom vi till skogsområden, med dessa lummerväxter.










Efter lunchpaus tog vi sedan en kortare promenad till Cave Point County Park. Här övergick sandstranden till dolomitklippor. Lake Michigans vilda vågor urholkar successivt berget vid vattennivån, så att små grottor bildas. Till slut blir grunden för liten och tyngden för stor så att klippan ramlar ner (mittenbilden).

Via mindre vägar (också Rustic Roads, men mer beboda) tog vi oss söderut genom Door County. Sista fotostoppet blev vid inloppet till kanalen som går mellan Lake Michigan och Green Bay.
Piren är den vi gick ut på och inte långt in ligger kustbevakningens byggnader, det ser ni väl…(gjorde inte vi i alla fall)…


Den 4 h långa hemresan påbörjades framåt sen eftermiddag, vi valde dock att följa Lake Michigan-kusten söderut innan vi svängde inåt land mot Madison. Dimma lång tät längs kusten och ibland såg vi knappt mer än 100 m framför bilen. Vi gissar att en solig dag är det en trevlig sträcka att åka, men idag fick vi inte så bra bild av landskapet.
Efter matstopp i Manitowoc styrde vi kosan västerut. Trots att klockan var en timma innan solnedgång började det skymma. Hela dagen såg vi inte annat än helmulen himmel, tur att det inte var hällregn hela dagen vi var utanför bilen. Vi slapp ju regn under vår uteaktiva tid igår, så totalt sett kan vi inte klaga på 2 av 3 dagar med vettig väder.