Dagen då bilkörning ej kunde rekommenderas

Halv nio gav vi oss i vanlig ordning iväg till universitet och volontering (Maria brukar utnyttja att bilen ändå rullar på onsdagsmorgnar så här på vintern). Det hade börjat snöa under natten, men det var inte så stora problem att komma iväg i den här riktningen.
Värre var det då Olle skulle köra tillbaka. För det första så fick han stå och borsta av den decimeter snö som hade kommit på bilen. Vägarna var heller knappt i körbart skick, eftersom plogbilarna inte hann med att röja undan den snö som föll vid det här laget. Att vindrutetorkarna inte gjorde så mycket nytta (sidorutorna fylldes också igen av snöblåset) gjorde inte det hela enklare. Jag fick köra på känn till viss del, vilket inte var någon angenäm upplevelse. På något sätt lyckades jag hitta min avfart på motorvägen, där medelhastigheten var ca 40 km/h mot lagstadgade 90.
Jag fick köra av vägen och rensa framrutan innan jag kunde fortsätta hemåt. Tanken var att jag skulle handla mat idag, men det fick skjutas upp. Väl hemma var faktiskt vägarna bättre plogade än på många andra ställen, det enda som fick röjas där var parkeringsplatsen.

På kvällsnyheterna fick vi sedan reda på att motorvägen söder om Madison var helt igenkorkad p g a lastbilar som hade "vikt" sig eller på annat sätt kört av vägen eller helt enkelt inte fick fäste för att orka uppför backarna. Via telefonkontakt med personer i de långa köerna, fick vi veta att det inte rört sig på hela eftermiddagen och kvällen! Minst ett tjugotal bilar hade fått bärgas och många hade helt enkelt fått lämna bilen för att det inte fanns några bärgare att tillgå just då. Totala snömängden i Madison var 11,8 " (ca 30 cm), vid gränsen mot Illinois hade det kommit nästan det dubbla.