Flyttstädning + Amerikansk kräftskiva

Efter en natt sömn på nya stället, gav vi oss tillbaka en sista (?) gång till vår gamla lägenhet. Vi städade den, samt tvättade sängkläderna och handdukarna vi använt i slutet (hyresvärdinnans). Trevligt nog tog inte städningen så lång tid, så vi var klara mitt på dagen. Vi lämnade tillbaka nycklarna, så nu känns det lite som ett avslutat kapitel. Både positiva och negativa känslor - friare med "egen" lägenhet och mera grannkontakt i nya området, men väldigt smidigt (och billig startkostnad) med möblerad lägenhet.

Vid halv fyra begav vi oss till en av Maria labkompisar som bor i området bredvid oss. Då en av Postdocarna beger sig tillbaka till England imorgon söndag, hade vi en avskedsfest för honom. Temat för festen var kräftor, som levererats levande från Louisiana. Potatis och majs kokades först smaksatt med cayennepeppar. Då flertalet personer knappt sett kräftor, var det en stor attraktion när kräftorna togs upp ur kylboxen och kravlade runt på gruset. En påse med diverse kryddor följde med och tillsattes i kokvattnet.
Upplagda på bordet blev det sedan att visa hur man äter kräftor, vi från Sverige har ju faktiskt gjort det förr (en del trodde det var en amerikansk tradition). Det blev mest bara stjärten man åt, klorna var för små för att det skulle vara värt mödan att öppna. Vana som vi är vid dillkryddade kräftor, tyckte inte vi svenskar att det var någon direkt höjdare med denna "spicy"-variant. Ska vi vara ärliga så var sumpsmaken framträdande och kräftorna så små att i Sverige hade de inte varit lovliga/värda att fånga.
Framåt kvällen begav vi oss ner till The Terrrace, för att slå oss ner på bryggorna där i väntan på kvällens höjdpunkt: en halvtimmas fyrverkerier. Där vi satt hade vi bra sikt över Lake Mendota, även om det säkert var ännu maffigare i parken där de avfyrades. I takt till flertalet låtar (sändes även på lokalradion) skedde avfyrningen i en takt så att man hann se de olika formationerna (inkl hjärtan och smileys). Fyrverkeriet idag var mycket större än det som kommer att vara på onsdag (4:e juli).
Lite efter midnatt tog vi så avsked från Marias arbetskamrat och gav oss hemåt. Av förståeliga skäl var han lite sentimental den här kvällen. Att ge upp sina kompisar som han skaffat sig under 1½ år är inte för lätt. Får se hur vi själva är när vi kommer till den punkten...