New blog, in English!

Our new blog is at CityoftheBirches

Lägenhet - bra att ha

Andra veckan tillbaka i landet tog vi tag i att leta lägenhet i Umeå. Olles kusin i Umeå var och tittade på en lägenhet, som verkade vara helt ok, även om vi stod som andraperson i kön. Därför letade vi också på andra håll, det kommunala bolaget har vi gett upp eftersom det krävs att man stått länge i kö för att få erbjudande om en lägenhet där. Vi hittade en utannonserad 4:a på Blocket.se, och lyckades arrangera så att Marias blivande professor tog en titt på den lägenheten. Efter hans medhåll bestämde vi oss för att nappa på det erbjudandet. Vi kontaktade därför den privata hyresvärden, innan hade vi bara haft kontakt med utflyttande hyresgästen, som bad oss återkomma en vecka senare för kontraktsskrivning (han var på väg till London).
Skönt med en lägenhet! Ett bekymmer ur världen och vi började så smått planera för vårt framtida liv i Umeå, såsom affärer i närhet mm.

Hur som helst ringde vi hyresvärden igen en vecka senare, men kom då bra till telefonsvarare. På måndagen var vi lite mer enträgna och försökte flertalet gånger under dagen. Vid lunch fick vi tag i honom, men då verkade han inte alls vara överens om att vi skulle skriva kontrakt. Storrenovering av kök och vardagsrum var planerat när nuvarande hyresgäst flyttat ut, så inflyttning 1 april var inte alls med i hans planering. Jaha, kunde han inte kläckt ut sig det för över en vecka sedan, istället för nu när det bara är dryga veckan kvar till inflyttning. Och här stod vi helt plötsligt utan tak över huvudet! Det enda han kunde erbjuda var en liten tvåa, vari vi hade fått stapla våra möbler/kartonger, samt tvingats till flytt igen inom några månader, inte en önskvärd situation. Hyresvärden verkade inte bry sig om att hans otydliga besked var orsaken till vår situation.
Lite smått stressade av situationen ringde vi till det hyresbolag som vi hade haft den andra lägenheten på gång i. Den lägenheten fanns fortfarande kvar, men dryga veckan var för kort tid för att de nuvarande hyresgästerna skulle hinna flytta ut, och jag klandrar inte pensionärerna. Som tur för oss hade samma hyresbolag några andra lägenheter lediga för inflyttning snart. Vi nappade på en trea i ett traditionellt 70-talsområde, inte alltför exalterade yttre om än trevåningslängor. Då det bara är dryga veckan kvar till inflyttning, bestämde vi oss för lägenheten osedd. Inte det optimala, men bättre det och veta att vi faktiskt har tak över huvudet nästa vecka.
Efter ett samtal till utflyttande hyresgäst blev inte intrycket av lägenheten mindre positivt, tvärtom. Ljusa färger i alla rum, fräscha vitvaror i köket (~5 år) och ett stort nyrenoverat badrum. Eventuellt övertar vi tvättmaskinen i lägenheten, som hyresgästen ville sälja till oss. Förhoppningsvis får vi några bilder inifrån under de närmsta dagarna, så vi vet lite vad vi har att vänta oss. Planlösningen har vi fått, så nu kan Maria äntligen börja "möblera" sin blivande lägenhet. Kontraktet signerades under tisdagen, så nu är bostad definitiv.

Smålandsvecka

Efter lunchen på tisdagen bar det av till Småland igen. Ett stopp i Linköping för att inhandla diverse nyttiga ting på IKEA gjordes på vägen. Det bästa inköpet var dock varsin ny mobiltelefon. Våra tidigare är reliker med dagens mått, batteritiden har försämrats rejält sedan de införskaffades. De vi valde idag var enklast möjliga, men troligtvis bra mycket bättre än de gamla.

Onsdagsförmiddagen ägnades åt lite hederlig vedstapling på förmiddagen, innan Marias faster besöktes. Tanken var att besöka en kusin också, men barnafödsel på morgon ändrade de planerna.
Torsdagen innebar en lugn förmiddag, med middagsförberedelser. Ett överraskningsbesök var annonserat, som visade sig vara Marias syster med familj. Dagen var dock inte slut efter det; N i Tranås (en av Marias gamla kemiklasskompisar) var nästa anhalt. Vi visade lite bilder på datorn och pratade glatt oss genom några timmar, och Olle hann också vara lekfarbror åt N:s son.

Fredagen innebar som vanligt veckoinhandling av mat och vedeldad bastu på kvällen. Under dagen gick Maria också igenom alla papper för att söka EU-bidrag till hennes fars (småskaliga) jordbruk. Då hon varit borta från denna sysslan några år, så var det mera att sätta sig in i. Fortsatt pyssel och uträtanden av frågetecken skedde under resten av Smålandsvistelsen, för att bli klar att skicka ansökan på måndagen.

Lördagen var planerad att tillbringa hemma hos Marias bror med familj. Vid elvatiden mötte vi upp utanför brorsans hus, varefter Marias föräldrar åkte iväg på eget håll för några timmar och vi andra gav oss iväg på en långpromenad. Vi uppdaterade varandra om våra liv nu när vi var på tu man hand, vilket inte riktigt hade hunnits med under familjeträffen två veckor tidigare. Vårsolen sken trivsamt, så bara ett nöje att vara utomhus. Framåt tvåtiden dök Marias föräldrar och syster med familj upp hemma hos brorsan, fullt hus med andra ord. Gemensam middag, samtidigt som vi passade på att fira födelsedagar i mars-april. Man får passa på när hela familjen är samlad, kan ju dröja någon månad innan det sker igen.

Söndag innebar tipspromenad med utgångspunkt från orienteringsklubbens nybyggda klubbstuga. Inte lika fint väder idag, lite snöflingor föll under promenaden. Under kvällen gjordes ett kortbesök hos Marias farbror, vi träffar mer släktingar denna vecka än vi gjorde sista året innan vi flyttade från Sverige. Men inte fel att vara lite social också, på tiden att vi träffade dem.

På måndagskvällen tog vi farväl av Småland för ett tag, hur länge vet vi inte, för att bege sig till norra Östergötland igen.

Ännu mera kartonger...

Redan under söndagen gick vi upp på vinden och upptäckte (till vår besvikelse) att allt inte var snyggt nerpackat i kartonger. Det mesta var självklart det, men inte "sista kartongerna packade strax före jul", som till en del bestod av kassar med saker. Bara att börja stuva om mera effektivt. Flyttbolaget uppskattar nog INTE om det ligger saker och ting överallt. Vi borde också redan nu försöka ställa undan sådant vi absolut inte kommer att behöva uppe i Umeå, om vi lyckas inse det vill säga.
Maria har tyvärr drabbats av den svenska förkylningen med rinnande näsa till följd, dock gav hon inte upp packningen för det.
Vi har också försökt att ge oss ut på en promenad dagligen, lite frisk luft skadar inte. Vädret har till vår besvikelse varit ganska konstant med molnig himmel.

Eftersom vår småländska orienteringsklubb är en av arrangörsklubbarna under sommarens O-ringen åkte vi ned onsdag-torsdag för att deltaga på ett uppstartsmöte inför de arbetsuppgifter vi skall hjälpa till med i sommar. För vår del handlar det om att ta hand om starten för motionsklasserna. Vi passade också på att besöka våra respektive f.d. Linköpingsjobb innan vi tog tåget.
Under helgen kom Olles storebror med familj samt farfar på besök, trevligt att träffas igen efter så lång tid ifrån varandra. Även de här barnen hade vuxit en del på två år.

Ihoppackning börjar...

På onsdagen kom Marias föräldrar och hämtade upp oss. Alla resväskor fick plats i bilen den här gången också. Efter skolan hade systerdottern J med sig en kompis hem och när middagen var avklarad tog tjejerna själva ut de två shetlandsponnies och tränade lite småhinderhoppning. Småtjejer kan mycket, speciellt om det är två hästtjejer som kommer ihop.

Torsdagen ägnades åt att gå igenom kläder i garderober och kartonger uppe på vinden för att bilda oss en uppfattning om var alla saker var någonstans. Det mesta stod i sina kartonger, förutom lite kläder som hängt på galge under utlandsvistelsen och saker från resväskan som skickades med hem från USA, när föräldrarna var på besök för snart ett år sedan.

Fredag kväll innebär bastu hos Marias morbror, en tradition sedan barnsben (då morföräldrarna bodde i huset), så också den här dagen. Skönt att få basta, det var länge sedan sist. Självklart pratar vi vedeldad bastu.

Under lördagsförmiddagen dök Olles föräldrar upp med en släpkärra, som fylldes med det småländska flyttlasset. Det blir både enklare och billigare om flyttfirman bara behöver stanna på ett ställe när de kör det stora lasset. Samtidigt kom både Marias syster och bror med familjer till föräldrarna, så stor familjemiddag tillsammans. Trevligt att träffa Marias bror G efter denna långa utlandsvistelse, även om hans barn var avvaktande mot oss "främlingar". Det är dock förståeligt med tanke på att den yngsta är född för bara ett år sedan och även den äldre sonen var liten när vi flyttade.

Sverige, de första tre dygnen

Klockan fem på söndagen anlände tåget till Nässjö, där Marias svåger hämtade upp oss. De följande tre dagarna tillbringades sedan hos syster Ys familj. Skönt att få "landa" på ett lugnt sätt.

Måndagsförmiddagen tillbringades inne i Nässjö med besök på skattemyndigheten för att skriva in oss i landet igen. Inga problem att göra det, det var bara handläggaren som fick läsa innantill för att kunna genomföra alla ändringar. Inget som görs så ofta på det här kontoret kanske. Olle skrev även in sig på arbetsförmedlingen efter att ha väntat i kön i ca två timmar (första måndagen i månaden är det även andra som har behov av AFs hjälp). Vi upptäckte också att människor inte ursäktar sig när de känner att de är i vägen för varandra här i landet, något att vänja sig av med.
Under en timme på måndagskvällen fick vi se sjuåriga systerdotter J genomföra en ridlektion. Hon är inte alls rädd att rida de lite större hästarna (än ponnies), både på gott och ont.

På tisdagen rastades gårdens egna tvååriga hästar en sväng, då det var Vs tur att rida på en av de egna shetlandsponnies. Y var snäll nog att ta den lite mer busiga/bångstyriga hästen, så att det blev lite enklare för oss hästnoviser. Över lag måste vi dock säga att deras sex hästar är snälla, inga problem att leda dem ut och in ut ur hagen.
På tisdagskvällen begav sig Y iväg på ridlektion, medan kvällsaktiviteten hemmavid också innebar ridning. De två fullvuxna nordsvenska hästarna sadlades, följt av att J o Maria satt upp för en stund i paddocken. Tur att hästarna är snälla och följde Marias (virriga/okunniga) signaler i för det mesta skritt. J däremot travade en del och är också bättre på att styra hästen. Efter en stund lämnade Maria över hästryggen till sin svåger, med mer dressyrträning till följd.

Sverige!!!

Fem i tre på söndagseftermiddagen rullade X2000 in på svensk mark.

Dags att lämna USA

Vaknade upp vid sjutiden och eftersom det börjat ljusna gick vi upp och började allra sista packningen. Frukost, följt av genomgång av alla skåp och garderober, man vill ju vara hundraprocentig att man fått med sig allt. Vid niotiden hämtades sängen upp, följt av lite lugn tid då vi bl a bara kopplade av ute i solskenet.
Vid halvtolv så kom L och plockade upp oss, för att sedan åka ut till lokalbryggeriet Ale Asylum. Lite lunch och provsmakning av deras ölsorter, men tyvärr ingen guidetur (bara en per dag, på kvällen).
Via två bilturer flyttade vi sedan ner alla fyra resväskor till Memorial Union, varifrån bussen till Chicago skulle avgå några timmar senare. En sista koll i den ekande lägenheten och dags att lämna bostadsområdet bakom sig.
När vi tre var samlade på MU, så kollade vi in toppen av The Liberty Statue som stack upp ur isen på Lake Mendota. En solig dag med mycket folk ute på isen, både fiskare och folk på promenad. Isen krackade lite småkusligt, men det var bara ytlagret av den flera decimeter tjock sjöisen. Några varma dagar med regn och sedan minusgrader gav en skör toppyta. Inget att oroa sig för. Vi gottade oss sedan med en Babcock icecream, vår sista glass därifrån på ett bra tag. Trevligt att bara koppla av det sista vi gjorde och det tillsammans med Marias bästa kompis här i Madison (snälla L som ställde upp som chaufför).
Vid fyratiden lastade vi ombord våra fyra tunga resväskor på bussen, som lämnade en halvtimma senare. Två och en halv timmas bussresa genom Wisconsins/Illinois platta landskap. Inte full buss, så vi kunde unna oss ett dubbelsäte var. Inte så mycket snö kvar på marken längre.
Det första vi gjorde när vi kom till Chicago flygplats var att väga våra väskor, följt av omflyttande av nätverkskablar. Vi klockade sedan in maxvikten på alla fyra resväskorna, närmare bestämt 23,0 & 23,0 & 23,1 & 23,4 kg, vilket dock godkändes vid incheckningen. Skönt! Tur att de inte vägde handbagaget, de väskorna var lite tyngre än tillåtna (vi packade om lite efter vägningen hemma i torsdags). Bara att vänta in avgång av flyget mot Köpenhamn vid tiotiden.

Goodbyeparty för oss

Under kvällen samlades hela labbet med familjer hemma hos en av doktoranderna, i hans nyinköpta hus. Lite mindre men helt klart mysigt, fast jag skulle nog inte velat att alla traskade in med ytterskor, men så gör ju amerikanarna. God middag med tacos som huvudrätt. Efteråt blev det lite korttrollerier för barnen, senaste doktorandtillskottet är riktigt skicklig. Barnfamiljerna lämna partyt lite tidigare, men de flesta var kvar och spelade ”Apples to Apples”. Ett roligt spel som skulle kunna översättas till ”Lika som bär” och gick ut på att en person la ut ett kort med slumpmässigt ord på bort. Alla deltagare skulle sedan välja ett av de sju ordkorten man hade på handen, lämpligtvis ett som kunde associeras med det första ordet. Den som la ut första kortet läste sedan av alla utlagda ordkorten och bestämde vilket ord den gillade bäst. Strategi för att välja varierade från ordligt till vilda associationer. Många goda skratt i alla fall.
Maria fick den traditionsenliga tshirten av bossen, denna gång med ”tipping cow” tema. Utav bästa labkompisen L fick hon hemmagjorda smycken, precis vad hon önskade sig. Kommer klart användas framöver, med start under samma kväll.
Många kramar utdelades i samband med uppbrott från festen, liksom inbjudan till folk att komma på besök i Sverige. Praktiskt att andra labkompisar bor nära oss, som vi kunde tigga skjuts av.

Marias sista arbetsdag

Maria var som vanligt först på labbet på morgon, det gäller att hålla liv i traditionen in i det sista. Lite slutlig städning av labbänken och bortrensning av gamla lösningar. I övrigt var dagen ganska lugn och Maria han kolla privata saker på internet t o m. Prata runt med andra i labbet hanns också med. Strax efter lunch gick några av oss iväg och avnjöt god smoothie på ett närliggande cafe. Som sagt inte mycket gjort idag.
Det mest stressande var att bossen vill ha ett möte, vilket inte blev av förrän halv fyra, men det visade sig var mer i form av ett kamratsligt snack (ej så mycket om forskningsprojektets ickeframgång). Professorns frågor gällde mer vad jag tyckt om tiden här i labbet och om jag hade förslag på förbättringar, förutom den stora frågan ”var ser du dig själv om fem år?”. Den sista är något som jag erkände att jag behöver tänka på, har inte riktigt planerat så långt, vad för typ av jobb vill jag ha?